Annons

Nordkoreabloggen

Benjamin Katzeff Silberstein

Benjamin Katzeff Silberstein

(Foto: Reuters)

Så kom det äntligen, beskedet kring frågan som Pyongyangologer världen över spekulerat kring sedan ”den mystiska kvinnan” för första gången syntes vid Kim Jong-uns sida vid en konsert med Moranbong-ensemblen i den nordkoreanska huvudstaden. I ett tv-inslag sänt under onsdagen, om ett inspektionsbesök Kim Jong-un gjort vid en nybyggd nöjespark på Rungnahalvön i Pyongyang, benämndes Kim Jong-uns mystiska följeslagarkvinna av nordkoreansk media som fru till Kim Jong-un. Detta med orden: ”Ledaren Kim Jong-un var på plats tillsammans med sin fru, kamrat Ri Seol-ju”. (”김정은 원수가 부인 이설주 동지와 함께 참석했다”.) Här kan du se klippet från nordkoreansk statlig tv.

Dessa få ord sätter stopp för veckor av spekulationer, som också Nordkoreabloggen ägnat sig åt, om vem kvinnan egentligen är. Analyserna som utifrån jämförelser med gamla fotografier och videoklipp identifierade henne som en före detta sångerska i musikgruppen Elektroniska Orkestern Pochonbo tycktes först hyfsat säkra, men kom senare att ifrågasättas och har nu alltså helt motbevisats.

Ingenting är ännu känt om kvinnans bakgrund eller om när de två gifte sig. Analytiker i Seoul har spekulerat i att Kim Jong-il sett till att ordna deras bröllop efter sin stroke år 2008, och samma bedömare har också antagit att de två har minst ett barn ihop. Men uppgifternas osäkerhet måste verkligen understrykas — sydkoreanska analytiker var ju länge övertygade om att kvinnan var en helt annan person än den hon visat sig vara.

Att de två offentligt omtalas som ett par innebär att det nordkoreanska ledarskapet bryter en gammal trend. Kim Jong-il visade sig aldrig offentligt med någon livskamrat, även om en glorifierande dokumentär för intern visning i den nordkoreanska toppen producerats om Koh Yong-hee, mor till Kim Jong-un och Kim Jong-chol. Kim Il-sungs första fru, och Kim Jong-ils mor, hette Kim Jong-suk. Hon benämns som ”Koreas moder” och omges av en omfattande personkult. I norra Nordkorea finns en stad uppkallad efter henne. Hon avled 1949 i barnsäng. Därefter visade sig Kim Il-sung aldrig officiellt tillsammans med någon ”first lady”, även om det är tämligen vedertaget att han gifte sig med en kvinna vid namn Kim Song-ae 1952, mitt under brinnande Koreakrig.

Är detta ett tecken på en öppnare nordkoreansk regim? Nja, vi får väl se. Kanske är skälet till att Kim Jong-uns giftermål offentliggjorts helt enkelt att det är möjligt givet Nordkoreas sociala normer: de båda är i rätt ålder för giftermål, vilket Kim Jong-il aldrig var under sin tid vid makten. Kommer hon att bli föremål för nordkoreansk personkult? Det är möjligt. Hennes familjebakgrund är tämligen säkerligen politiskt stabil, med tanke på att hon haft så hög status att hon kunnat bli ingift i den nordkoreanska ledarklanen, så det är nog fullt möjligt för de nordkoreanska propagandamakarna att bygga en sådan berättelse. Följetongen kring den nordkoreanska ledarklanen är inte slut än på länge.

OM BLOGGEN



Bloggen erbjuder djupare analyser av Nordkorea än vad det reguljära nyhetsflödet hinner med. Förhoppningen är att göra det nordkoreanska samhället mindre mystiskt för dig som läsare. Här finner du framöver nyhetssammanfattningar, kommentarer till aktuella händelser inom och utanför Nordkorea, inlägg om nordkoreansk kultur och kuriosa, med mera.


Jag som skriver här heter Benjamin Katzeff Silberstein, och arbetar som vikarierande ledarskribent på Svenska Dagbladet. Jag har följt Nordkorea i ett antal år, både som hobby och professionellt. År 2010 publicerade jag boken "Bilder från Nordkorea" tillsammans med Villy Bergström (Atlas förlag). Fram tills i maj i år bodde jag i Sydkoreas huvudstad Seoul, där jag vid sidan av mina studier i koreanska arbetade som frilansjournalist med Nordkorea som fokus. Bland annat har jag rapporterat från Kinas gräns mot Nordkorea, och besökt den Nordkorea-lojala japansk-koreanska minoriteten i Japan för SvD:s räkning.

Har du kommentarer eller frågor om Nordkorea? Maila mig gärna. Jag finns även på twitter, där en stor del av mina inlägg handlar om Nordkorea. Hör gärna av dig med önskemål om ämnen som bör tas upp på bloggen!

ARKIV

Benjamin Katzeff Silberstein

I en tid då de inter-koreanska relationerna tycks som mest frostiga sedan Kim Dae-jungs solskenspolitik är det intressant att notera att ekonomiska intressen fortsätter att hålla vissa kontakter i liv. Industrizonen i Kaesong fortsätter, som Nordkoreabloggen tidigare noterat, att pumpa på och växa — och i dagarna har Dong-A Ilbo kunnat bekräfta att också kontakter om möjligheten för Sydkorea att samarbeta med Nordkorea i mineralutvinning i norra Nordkorea togs förra året. De ska ha tagit stopp i samband med Kim Jong-ils död, då många av Nordkoreas kontakter utåt pausades tillfälligt.

Att Sydkorea visar intresse för nordkoreanska mineraler förvånar inte. Också svenska företag hade länge viss verksamhet i Nordkoreas mineralrika norra delar, och under senare år har Kinas omfattande utvinning av mineraler i Nordkorea fått många analytiker att höja på ögonbrynen. Nordkorea tjänar stort på utvinningen, och det finns en oro för att detta ska göra landet mindre benäget att kompromissa för att kunna ingå ekonomiska samarbeten med Sydkorea på sikt. Handeln med Kina är mycket mindre politiskt komplicerad. Detta har bredare regionalpolitiska implikationer, för vad har Nordkorea över huvud taget för incitament att välja närmande mot Sydkorea före Kina när det förstnämnda är så komplicerat, och det sistnämnda relativt friktionsfritt? För Nordkoreas del finns en risk att man i ett läge där Kina inte tycker sig ha råd eller vilja att importera mer resurser från Nordkorea står där utan alternativa möjligheter.

Och sydkoreanska företag är nog tämligen frustrerade över de ekonomiska möjligheter som dag för dag sipprar bort från halvön, in mot Kina. Nordkoreas gruvutvinning var omfattande fram till ekonomins nedgång vid slutet av 1980-talet, men mycket finns ännu outtömt. En person på det statliga sydkoreanska gruvbolag som varit inblandad i kontakterna med Nordkorea säger att samarbetet har svårt att komma framåt eftersom den sydkoreanska regeringen för tillfället är mycket snål med att ge tillstånd för inresor till Nordkorea. Det är mycket oklokt av den sydkoreanska staten att hindra de egna bolagen från att närmare undersöka möjligheterna i Nordkoreanska (guld)gruvor, ty där finns mycket att hämta.

Benjamin Katzeff Silberstein

En av de stora frågorna och ryktena kring Kim Jong-un, Nordkoreas nya ledare, handlar om huruvida han är benägen till reformer eller ej.

För talar bland annat att han är ung och att han med största sannolikhet levt utomlands och gått i skola i Schweiz. Han vet hur och att världen utanför fungerar, och hans generation av den nordkoreanska överklassen har helt andra internationaliserade vanor än det tidigare gardet.

Men framför allt är det de många handfasta tecknen på moderniseringsvilja som talar för. Inte ens den mer skeptiske Nordkoreabevakaren kan undgå att börja undra. Denna artikel i Foreign Policy är en bra sammanfattning av de hittills främsta indikationerna på moderniseringsvilja. Till den kan man lägga även andra rykten och handfasta exempel på hur Kim Jong-un manat till nytänkande på det ekonomiska området. Tidigare i år hävdade japansk media att de lyckats få tag i ett dokument skrivet av Kim Jong-un och påstått cirkulerat inom de högsta maktskikten, där han manade till ett slut för dogmatiskt tänkande rörande den ekonomiska politiken. En öppning för verklig kapitalism i Nordkorea, med andra ord. Mot allt detta talar det faktum att det nordkoreanska systemet har en inneboende resistens mot reformer — det kan inte förändras hur mycket som helst utan att falla.

I dag har Reuters en artikel där de citerar vad de hävdar är en anonym källa som tidigare förutspått händelser som Nordkoreas kärnvapenprov 2006, och Jang Sung-taeks uppgång i makteliten. Källan har koppling till både Pyongyang och till Beijing, och säger sig veta med säkerhet att avskedandet av Ri Yong-ho berodde på att denne varit en passionerad förespråkare för Songun-doktrinen, den grundlagsfästa doktrin som säger att militären måste ges prioritet i alla politiska och ekonomiska beslut. Avskedet (eller utrensningen, om man så vill) ska ha skett för att undanröja ett hinder mot Kim Jong-uns påstådda mål att separera ekonomin från armékontroll. Detta, i sin tur, för att kunna genomdriva ekonomiska reformer på experimentbasis.

Man måste alltid minnas att dessa rykten och spekulationer kan uppstå nästan helt utan grund i Nordkorea. De har flera gånger visat sig vara felaktiga. Å andra sidan har de också visat sig stämma då och då — utnämningen av Kim Jong-un som efterträdare var till exempel mer eller mindre välkänd långt innan han började dyka upp i officiella sammanhang i Nordkorea.

Benjamin Katzeff Silberstein

Vilka är egentligen de där äldre makthavarna inom den nordkoreanska armén, som alltid omtalas som stoppklossar för förändring? Här är ett intryck.

AP har, via sin kontrakterade nordkoreanska fotograf på KCNA (förmodar jag) fångat en närbild på hur väldekorerade soldater applåderar beslutet att upphöja Kim Jong-un till marskalk för den nordkoreanska armén.

Ett ovanligt levande intryck av någonting så vagt och otillgängligt som de övre skikten i Nordkoreas militära maktapparat.

Benjamin Katzeff Silberstein

När nordkoreansk TV aviserar specialsändningar med meddelanden om stora beslut, då rensar alla världens Nordkoreabevakare sina scheman. Och den sydkoreanska aktiemarknaden skuttar till i nervositet över vad som komma skall.

Det var vad som hände då Kim Jong-ils dödsbud meddelades, och det var också vad som skedde i dag klockan elva på förmiddagen (koreansk tid). En timme senare meddelade statstelevisionen att alla de viktigaste organen — centralkommittén, den centrala militärkommissionen, nationella försvarskommissionen och presidiet för nationella folkförsamlingen (landets parlament) enhälligt utsett Kim Jong-un till marskalk för den nordkoreanska staten. Det officiella uttalandet finns här (på koreanska).

Enligt sydkoreansk TV är det marskalkstiteln wonsu (원수), som är den nordkoreanska arméns näst högsta, som Kim Jong-un har tilldelats. Ovanför den finns titeln daewonsu (대원수), som kan översättas till ”stormarskalk”. Den hålls av både Kim Il-sung och Kim Jong-il. Under gårdagen var sydkoreanska kommentatorer eniga om att de senaste dagarnas olika utnämningar och avsked inom Nordkoreas militärapparat syftat till att göra en större ommöblering, och dagens besked bekräftar mer eller mindre att det hela handlat om olika led för att (till stor del symboliskt) stärka Kim Jong-uns makt över Nordkoreas armé.

Andrei Lankov, en av nordkoreaforskningens rockstjärnor, har gått så långt som att hävda att det pågår en maktkamp mellan ledarfamiljen och den nordkoreanska militärapparaten. Om det är så det ligger till kan man konstatera att dagens utnämningen inte precis talar för ”utmanarnas” fördel — Kim Jong-un och ledarfamiljen har med denna starkt symboliska utnämning ytterligare visat både Nordkorea och omvärlden vem det är som håller i taktpinnen.

Inte för att det egentligen funnits skäl att på allvar ifrågasätta det. Kim Jong-un var redan överbefälhavare sedan två år tillbaka. Titlar och poster i Nordkorea har stor symbolisk betydelse, men i praktiken vet alla vilka det är som sitter på den verkliga makten: den ledarfamilj vars namn och arv är fullt sammanflätat med den nordkoreanska statens själva grundfundament och existens.

Propagandaapparaten har, imponerande nog, redan hunnit intervjua soldater om deras syn på beskedet. Nordkoreas officiella nyhetsbyrå meddelar att de alla tagit emot utnämningen med glädje, och att de varit ”ändlöst djupt berörda” (”[…]감격은 끝이 없다”) av beslutet (enligt rapport från KCNA).

Benjamin Katzeff Silberstein

Som Nordkoreabloggen tidigare har påpekat har Kim Jong-un hittills gjort mycket för att understryka sitt fokus vid Nordkoreas lätta industri. Det fortsätter. I går fanns inte mindre än tre nyhetsrubriker hos KCNA med koppling till just produktion av sådana varor.

Benjamin Katzeff Silberstein

I går berättade Nordkoreabloggen och flera andra medier att Nordkoreas generalstabschef Ri Yong-ho överraskande fått lämna alla sina poster. Många har tolkat detta som en politiskt och/eller organisatoriskt motiverad utrensning eftersom nordkoreanska makthavare vanligtvis behåller sina poster trots hög ålder och sjukdom (det sista angavs av officiella nordkoreanska källor som skälet till Ri Yong-hos avgång). Bedömare har spekulerat i att Ri Yong-ho, som under senare år klättrat snabbt i den nordkoreanska maktapparaten och ansetts tillhöra den nye ledaren Kim Jong-uns inre krets, kan ha rensats ut till förmån för yngre krafter, då hans ålder och bakgrund placerar honom i det gamla gardet. För några månader sedan befordrades ett antal yngre officerare i Nordkorea, och man kan tolka dessa ommöbleringar som olika delar av en och samma föryngringsprocess.

Och personomflyttningarna fortsätter. I dag meddelade Nordkorea officiellt att en Hyon Yong-chol (현영철) utsetts till vice fältmarskalk i den koreanska folkarmén, Nordkoreas armé. Det är svårt att se allt detta som någonting annat än en övergripande och genomtänkt personförändring inom Nordkoreas toppskikt, men inte minst utnämningen av Hyon väcker frågan om vad den egentligen syftar till.

Spekulationerna om föryngring kan grusas en aning av utnämningen av Hyon, som bara är sju år yngre än Ri (förutsatt att sydkoreanska källor har rätt i åldersangivelserna). Yonhap uppger att Hyon tidigare arbetat inom den del av militären som ansvarar för gränssäkerhet, och flyttas därmed från en operativ fältpost till ett mer administrativt ledningsuppdrag. Hyon tillhör (liksom Ri) de som klättrat stadigt under processen kring Kim Jong-uns maktövertagande, och dekorerades som fyrstjärning general i september 2010. Han fanns på plats 77 på listan över medlemmar i den kommitté som planerade Kim Jong-ils begravning.

Förutom detta vet man ännu mycket litet om Hyon. Förhoppningsvis kommer mer information under de närmsta dagarna. Det måste understrykas att alla uppgifter om skeenden inom Nordkoreas inre maktskikt är mycket osäkra, och Daniel Pinkston är bland annat här ett föredöme i sin försiktighet i spekulationerna.

Benjamin Katzeff Silberstein

Generalstabschefen för den nordkoreanska armén, Ri Yong-ho (리영호) (Lee Yong-ho enl. sydkoreansk stavning), har fått lämna alla sina poster. Detta har meddelats av officiella nordkoreanska organ. Anledningen till att den politiska byrån inom Arbetarpartiets centralkommitté vid deras möte i söndags meddelade att de ”släpper Ri Yong-ho från alla hans poster” anges vara hans sviktande hälsa.

(Ri Hyong-ho, till vänster, ler och pekar mot kameran från podiet vid Kim Il-sung torget i Pyongyang, under firandet av Kim Il-sungs 100:e födelsedag den 15:e april i år. I mitten Choe Ryong-hae, vicemarskalk, och till höger, den nordkoreanske ledaren Kim Jong-un. Foto: AP Photo/Korean Central News Agency via Korea News Service).

Nyheten kommer som en överraskning för många. Ri Yong-ho har nämligen klättrat stadigt i det officiella Nordkorea under de senaste åren, och är en av dem som tros ha stått Kim Jong-un allra närmast under hans väg till makten. Det var i februari 2009 som Ri utnämndes till sin nyligen lämnade post som generalstabschef, under en av de senare årens större ommöbleringarna i den nordkoreanska maktapparaten. Utnämningen av Ri befäste hans position som en av Kim-familjens politiskt allra närmast stående, och som en medhjälpare i processen kring överföringen av makten till Kim Jong-un.

Under 2010 syntes Ri allt oftare som talare och deltagare vid viktiga ceremonier i Nordkorea. Vid den stora tredje partikongressen under sommaren 2010 valdes Ri till viceordförande för den mäktiga centrala försvarskommissionen, Nordkoreas konstitutionellt sett mäktigaste politiska organ enligt 1998 års konstitution (2009 års konstitution innehöll vissa förändringar). Den 25:e april i år ledde Ri en militärparad genom Pyongyang, för att fira den nordkoreanska arméns 80-årsjubileum.

Ri har haft en tydlig plats i kretsen av beskyddare runt Kim Jong-un. Han deltog personligen i begravningsföljet kring Kim Jong-il den 28:e december förra året. Ett tydligare tecken än så på tillhörighet inom Nordkoreas absoluta maktelit kan knappast uppbringas.

(Kim Jong-ils begravningsfölje. Kim Jong-un går vid bilens högra sida, bakom honom Jang Song-taek. Parallellt med Kim Jong-un vandrar den nyss avgångne Ri Hyong-ho. Foto: AP Photo/Korean Central News Agency via Korea News Service, File).

Han har ofta synts vid Kim Jong-uns sida, bland annat då Nordkorea firade 100-årsminnet av nationens avlidne grundare Kim Il-sung, vid högtiden Solens dag den 15:e april i år (se översta bilden), och vid firandet av den också avlidne Kim Jong-ils 70-årsdag, den 16:e februari i år.

(Ri Yong-ho vid Kim Jong-uns sida under firandet av Kim Jong-ils 70:e födelsedag den 16:e februari i år. Foto: AP Photo/Kyodo News)

Skälet till att spekulationerna nu går om huruvida det kanske i själva verket ligger någonting annat än sjukdom bakom Ri:s avgång är att nordkoreanska makthavare av den här rangen inte ofta avgår av hälsoskäl. Vanligt är istället att de behåller sina poster ända fram till sin död. Politiska utrensningar av toppfigurer har förekommit efter tidigare maktskiften i Nordkorea (jag skrev om detta på ledarsidan tidigare i år), och det går inte att utesluta att Ri:s avgång är politiskt eller organisatoriskt motiverad. Men om det ska understrykas att informationen om avgången i nuläget är mycket knapphändig, och att inga som helst slutsatser går att dra om dess vidare betydelse.

(Källor: Yonhap News, North Korea Leadership Watch, Bloomberg)

Benjamin Katzeff Silberstein

Jag var först mycket skeptisk till påståendena om Kim Jong-uns kvinnliga sällskap. Det sammanhang som kvinnan först syntes i, i kombination med hennes bakgrund, tydde på att andra förklaringar än att hon och Kim Jong-un skulle vara någon form av par verkade mycket mer sannolika. Men nu har hon dykt upp igen, i ett sammanhang helt frikopplat från hennes bakgrund som sångerska i statens tjänst. Att döma av bilder från nordkoreansk TV under gårdagen fanns hon med då Kim Jong-un besökte ett daghem i Pyongyang nyligen.

Detta är i sig ingen bekräftelse på att hon och Kim Jong-un är någon form av par — det finns fortfarande tiotals andra möjliga förklaringar. Men visst gör det att spekulationerna stärks…

Benjamin Katzeff Silberstein

I går skrev jag ett inlägg om svårigheten i vetenskapen Pyongyangologi — att förutsäga vad som pågår bakom de slutna portarna i den nordkoreanska huvudstadens politiska centrum. Men all Pyongyangologi är inte så dålig som en som omgärdar ledarfamiljen ofta är. Ett exempel på mycket bra Pyongyangologi är en artikel av Adam Cathcart och Isaac Stone Fish som publicerades i Foreign Policy i veckan. De lämnar Musse Pigg-musikaler och skojiga detaljer åt sidan, och fokuserar istället på vad Kim Jong-un sagt och gjort under sin tid vid makten. Därigenom, genom att låta bli att fästa sig vid ytliga detaljer, lyckas de leverera en välgrundad analys och goda argument för vad många hävdad med rykten som bas: att den nye ledaren i  Nordkorea är mer omvärldstillvänd än sina föregångare. Läs artikeln här. Adam Cathcarts blogg är för övrigt en mycket bra källa för initierad information om Nordkorea.