Annons

Nordkoreabloggen

Benjamin Katzeff Silberstein

Benjamin Katzeff Silberstein

Nordkoreansk musik är spännande. Då och då blir en nordkoreansk musikvideo storskaligt spridd på internet därför att den är så udda. Och visst kan tonerna låta som om de är hämtade från en annan tid. Det kanske märkligaste inslaget är det politiska: sångtexterna och symboliken anknyter oftast på något vis till statens politiska linje. Även popmusik är politik i Nordkorea. Till och med i konstitutionen definieras det att kultur och musik i Nordkorea ska utgå ifrån socialismen (det innebär dock inte att all nordkoreansk musik är politisk, det finns undantag). Mycket annan musik smugglas in olagligt i landet, men den statligt styrda musiktraditionen är ännu livskraftig.

För att öppna upp den nordkoreanska musikvärlden för en svensk publik startar Nordkoreabloggen serien ”Nordkoreas musik på svenska”. Åtminstone en gång i veckan kommer en nordkoreansk sång att väljas ut, antingen bland den populärmusikaliska eller mera klassiskt och militärt anstrukna delen av propagandaflora, och översättas till svenska. Maila eller twittra gärna in förslag och önskemål om låtar som du vill se översatta.

Först ut i serien är den klassiska poplåten ”Pangapsumnida” (반갑습니다). Denna är, vågar jag säga utan statistiskt underlag, den nordkoreanska poplåt som är allra mest känd utanför landets gränser. Jag har själv sjungit den vid åtskilliga tillfällen, bland annat i källaren på Yanggakdo Hotel i Pyongyang och under en skolutflykt utanför Seoul i Sydkorea. I Sydkorea har nästan alla hört den. Under slutet av 1990-talet/början av 2000-talet, då de inter-koreanska relationerna var varmare än någonsin (under dåvarande presidenten Kim Dae-jungs period av ”Solskenspolitik” och samverkans- och utbytesstrategi gentemot Nordkorea), spelades den ofta i sydkoreansk radio.

Den som läser texten förstår direkt varför. Den handlar om hur kusiner och bröder — det koreanska folket — återförenas och möts igen. Pangapsumnida betyder ”trevligt att träffas” på koreanska, därav namnet.

Gruppen som sjunger låten heter ”Elektroniska orkestern Pochonbo” (보천보전자음악단), och är en av Nordkoreas statligt skapade musikgrupper. Namnet är hämtat från slaget i Pochonbo, en by i dagens Yangkangdo-provins i nord (량강도)), där Kim Il Sungs anti-koloniala gerillagrupp år 1937 attackerade en japansk postering och under en tid ockuperade byn.

Men egentligen handlar inte texten om nord- och sydkoreaner. Istället är det den Nordkorealojala diasporagruppen Chongryon i Japan som är textens och videons egentliga fokus. Låten handlar bland annat om den massemigration från Japan till Nordkorea som skedde mellan 1956 och dog ut vid 1980-talets början (emigration från Japan till Nordkorea har dock förekommit även därefter, dock i mindre skala). De som i sången och videon välkomnas hem till fosterlandet är just dessa japanska koreaner, som hamnade i Japan under kolonialtiden och under episoder som Jejumassakern 1947-1948. Textens första ord, ’dongpo’, är en del av det formella namn som de japanska koreanerna använder för sig själva (재일 동포 = ”cheil dongpo” = ”landsmän boende i Japan”). Skeppet som syns i början av videon är Chongryons berömda Mangyongbong-92, som förvärvades 1992 inför firandet av Kim Il Sungs 80-årsdag. Jag besökte en av gruppens skolor och dess huvudkontor i Tokyo tidigare i år och skrev ett reportage för SvD Kultur.

Här kommer Pangapsumnida i svensk översättning. Översättningen är möjligen väl bokstavligt gjord, och rimmar inte stringent, men ger ändå en bild av textens betydelse. För den som kan läsa det koreanska skriftspråket hangeul finns den koreanska originaltexten längre ned på sidan. Låten med tillhörande musikvideo finns nedan.

YouTube Preview Image

Landsmän, kusiner, vad trevligt att vi träffas så här

Vi ler och omfamnar varandra, vi samlas och vi gråter

– – – – – – – – niliriya!**

Trevligt att träffas, trevligt att träffas

Trevligt att träffas, trevligt att träffas

Landsmän, kusiner, låt oss kärleksfullt ta varandras händer

Den sorgsna känslan inför fosterlandet blir varm, dagen då vi får fira återföreningen är inte långt borta

– – – – – – – – niliriya!**

Trevligt att träffas, trevligt att träffas

Trevligt att träffas, trevligt att träffas

Landsmän, kusiner, låt oss blanda patriotismens varma blod och vandra tillsammans

Vi är glada över det vackra havet och stjärnorna, vi är lyckliga över att vårt fosterland är gott/fint

– – – – – – – – niliriya!**

Trevligt att träffas, trevligt att träffas

Trevligt att träffas, trevligt att träffas

동포 여러분 형제여러분 이렇게 만나니 반갑습니다
얼싸안고서 웃음이요 절싸안고서 눈물이니
우~~~닐리리야

반갑습니다 반갑습니다
반갑습니다 반갑습니다

동포 여러분 형제여러분 정다운 그 손목 잡아봅시다
조국 위한 아픔 뜨거우니 통일잔치날도 멀지않네
우~~~닐리리야

반갑습니다 반갑습니다
반갑습니다 반갑습니다

동포 여러분 형제여러분 애국의 더운 피 합쳐갑시다
해와 별이 좋아 행복이요 내 조국이 좋아 기쁨일세
우~~~닐리리야

반갑습니다 반갑습니다
반갑습니다 반갑습니다

**Niliriya är en sorts koreansk motsvarighet till svenskans ”tralala” och liknande sångutrop.

OM BLOGGEN



Bloggen erbjuder djupare analyser av Nordkorea än vad det reguljära nyhetsflödet hinner med. Förhoppningen är att göra det nordkoreanska samhället mindre mystiskt för dig som läsare. Här finner du framöver nyhetssammanfattningar, kommentarer till aktuella händelser inom och utanför Nordkorea, inlägg om nordkoreansk kultur och kuriosa, med mera.


Jag som skriver här heter Benjamin Katzeff Silberstein, och arbetar som vikarierande ledarskribent på Svenska Dagbladet. Jag har följt Nordkorea i ett antal år, både som hobby och professionellt. År 2010 publicerade jag boken "Bilder från Nordkorea" tillsammans med Villy Bergström (Atlas förlag). Fram tills i maj i år bodde jag i Sydkoreas huvudstad Seoul, där jag vid sidan av mina studier i koreanska arbetade som frilansjournalist med Nordkorea som fokus. Bland annat har jag rapporterat från Kinas gräns mot Nordkorea, och besökt den Nordkorea-lojala japansk-koreanska minoriteten i Japan för SvD:s räkning.

Har du kommentarer eller frågor om Nordkorea? Maila mig gärna. Jag finns även på twitter, där en stor del av mina inlägg handlar om Nordkorea. Hör gärna av dig med önskemål om ämnen som bör tas upp på bloggen!

ARKIV