Benjamin Katzeff Silberstein
Idag är det 102 år sedan Japans kolonisering av Korea formaliserades fullt ut. Det är frestande att skriva att dagen öppnar djupa historiska sår i Korea, men det stämmer inte, ty såren är alltid öppna, varje dag. Det har inte minst varit tydligt under de senaste månadernas intensifierade diplomatiska strider mellan japanska och koreanska politiker, där båda efter bästa förmåga trappat upp det diplomatiska bråket om Dokdo-öarna, inte minst för hemmapublikens skull. Förra månadens koreanska presidentbesök på Dokdo ska ses i ljuset av att Sydkorea väljer en ny president i december, och att sittande Lee Myung-bak vill göra vad han kan för att kratta manegen för en efterträdare från det egna partiets led.
En dag som denna har gett upphov till vissa fascinerande artiklar i sydkoreanska medier. Ta till exempel denna från nyhetsbyrån Yonhap, en form av sydkoreansk motsvarighet till TT. Där står bland annat att
”Though Wednesday marked the 102nd anniversary of colonization, the history is still vivid not in memory but as a stark reality as Tokyo continues to provoke Seoul as well as its neighboring countries by failing to look back on its wartime atrocities and repeating its unjustified territorial claims.”
Sedan fortsätter artikeln i samma stil och ton. ”Unjustified territorial claims”, alltså. Så kan man absolut tycka — jag skriver själv till stor del under på formuleringarna — men att en nyhetsmässigt objektiv nyhetsbyrå kan uttrycka sig på det viset säger en del om hur djupgående nationalismen är på Koreahalvön. Med det i bakhuvudet blir den nordkoreanska retoriken lättare att förstå och sätta i ett sammanhang.