Benjamin Katzeff Silberstein
Utgången av gårdagens nordkoreanska parlamentssession gjorde många besvikna. ”Var detta allt?”, frågade sig en twittrare till exempel med hänvisning till det enda offentliggjorda politiska parlamentsbeslutet: övergången från 11-årig till 12-årig skola för Nordkoreas barn (vid sidan av vissa personförändringar). Nordkoreas parlament möts inte ofta, och därför – och med tanke på alla reformspekulationer – var det många som väntade sig någonting större än detta.
Men. Nordkorea saknar, för att uttrycka det milt, den typ av transparens som många andra länders parlament har. För utomstående finns inga fullständiga protokoll att tillgå, och det är mycket möjligt – för att inte säga sannolikt, med tanke på att de redan omtalats i intervjuer som nästan helt säkert varit övervakade – att de beryktade jordbruksreformerna åtminstone diskuterades i någon form under parlamentssessionen, trots att ingenting offentliggjorts. Nordkoreas parlament har bara formell makt – i realiteten är alla beslut redan beredda när de läggs fram i parlamentet, och ingen av ledamöterna protesterar. Många tidigare politiska förändringar har antagits och blivit gällande utan att offentliggöras direkt efter parlamentssessionens slut.
Den som har bestämt sig för att hitta förnyelsetecken i gårdagens parlamentssession kan dock ändå lyckas. I beskrivningen av de utbildningspolitiska förändringarna talas det mycket om att modernisera och anpassa efter nya tider. Barnen ska lära sig mer om datorteknik och utländska språk, förklarade parlamentets ordförande Choe Thae-bok. Alltid något, kan man tycka, men knappast ett tecken på större förändring.