Annons

Fröbergs bilar

Jonas Fröberg

Jonas Fröberg

Det händer en del kring Volvo PV så här i juletid. På torsdagsförmiddagen kom beskedet att SKF:s profilstarke vd Tom Johnstone går in i styrelsen för Volvo Personvagnar. Johnstone kliver av SKF där han varit vd i elva år vid årsskiftet – och hoppar samtidigt på Volvo-uppdraget. Med den 59-årige Johnstone får Volvo PV en bra förstärkning till styrelsen, där de starkaste namnet idag är Carl-Peter Forster – den 60-årige före detta chefen för GM Europa och Jaguar Land Rover som också sitter i systerbolaget Geely Automotives styrelse och är Li Shufus högra hand. Men även Herbert Demel, vd på leverantören och legotillverkaren Magna International, återfinns i styrelsen som i praktiken leds av vice ordföranden Hans-Olov Olsson.

Johnstones inträde innebär ett nettotillskott till styrelsen, som nu består av 10 stämmovalda ledamöter och tre arbetstagarrepresentanter. Johnstones inträde visar ytterligare att Li Shufu vågar tillsätta starka personer med ryggrad. Den profilstarke Johnstone har dessutom erfarenhet av tillverkning i olika världsdelar.

Men det innebär också att historiens vingslag fläktar friskt i decembermörkret. Volvo PV:s historia är nämligen tätt sammanflätad med SKF:s.

Allt började 1924 på Svenska Kullagerfabriken där 32-årige Assar Gabrielsson var försäljningschef. Tillsammans med ingenjören Gustaf Larson ville han starta biltillverkning i en av SKF:s fabrikslokaler.

Affärsidén var enkel: De skulle bygga bilar med hög kvalitet och enkel konstruktion; bilar för svenska vägar och klimat och de två herrarna lyste av entusiasm. Det gjorde inte SKF:s ledning. Men till slut gav de klartecken. Gabrielsson och Larson fick ett av SKF:s vilande bolag – Volvo AB som fram till 1920 hade tillverkat kullager.

Klockan 10.00 den 14 april 1927 öppnades dörrarna i fabriken i Lundby och företagsledningen väntade utanför på den första serieproducerade personbilen, en öppen Volvo ÖV 4, gemenligen kallad Jakob.

Men det kom också mindre trevliga nyheter i veckan. Volvos systerbolag Geely Automobile Holdings gick ut och vinstvarnade, enligt Financial Times. Geelys försäljning i Kina har hittills i år sjunkit med mer än en femtedel, medan den globalt gått ned med över 25 procent. De kinesiska bilmärkena har extremt tuff konkurrens från västmärken på Kinamarknaden. Dessutom har bolaget haft exportmotgångar och drabbats av valutaförluster i Ryssland.

Geelys aktie, som är noterad på Hong Kongbörsen fick det största börsraset på 12 år. Analytikern Max Warburton på Bernstein Research, sade till Financial Times att det pekar ytterligare på att Geely har allvarliga problem. Ddet är milt sagt inte bra för Volvo PV. Dels innebär det att den finansiella ställningen hos den lilla fordonsgruppen som i princip består av Geely Automobile, Volvo PV och London Taxi försvagas. Både Volvo PV och London Taxi är i uppbyggnadsskeden som kräver stora investeringar. Huvudägaren Li Shufu har inga djupa fickor utan det kapitral som finns är i princip det som finns i respektive bolag.

Geely och svenska Volvo har också fått allt starkare interna band, inte minst för att Geely ska kunna möta en allt starkare konkurrens från västmärken i Kina men även för att Volvo ska kunna slå ut utvecklingskostnader på fler producerade bilar. Till exempel arbetar bolagen på en gemensam bilplattform för att tillverka mindre bilar, som nästa generation av Volvo V40  i ett eget bolag i Göteborg, CEVT, under ledning av Mats Fägerhag. Ett bolag som, enligt källor, får sin mesta finansiering från Geely.

Enligt Volvos pressavdelning påverkas inte Volvo PV av de negativa signalerna från systerbolaget – men vi måste komma ihåg att det pressar Volvo än mer att själva leverera vinster för att kunna fortsätta sin livsviktiga utveckling av nya modeller.

Samtidigt meddelar Volvo något som man försöker få framstå som en offensiv marknadssatsning, men som de facto kan tolkas som en besparing. Kursändringen, under försäljningsdirektören Alian Visser, innebär att bolaget ratar alla  bilsalonger utom tre – Genève, Detroit och Shanghai/Peking. I stället ska man ha ett eget årligt evenemang. Det känns å ena sidan klokt eftersom nyheter ofta drunknar i informationsöverflödet och stissigheten på bilsalongerna. Samtidigt har Volvo inte mer än drygt en procent av den globala marknaden och man missar samtidigt mycket uppmärksamhet, inte minst från vanliga mässbesökare. Volvo ska också satsa på nätförsäljning i samarbete med återförsäljare och man skippar all (dyr) motorsport och sponsring förutom världsomseglingen Volvo Ocean Race.

Lokala sponsorsavtal finns dock kvar i anslutning till Göteborg och Gent. Som helhet borde det nya marknadsprogrammet innebära betydande besparingar för Volvo – men frågan är om varumärket tjänar på det i slutändan.

 

 

 

Om bloggen



Jonas Fröberg är SvD Näringslivs bilreporter. Han har bland annat gett ut boken ”Kampen om Saab”.

Här blandar han stort och smått om bilvärlden – både vasst om bilindustrin och känslomässigt om bilar.

Följ Jonas på twitter: @Jonas_froberg
Jonas Fröberg

Agda Bengtsson i Flen sitter vid köksbodet och bläddrar i den förföriska broschyren som visar Golfs nya elbil – eGolf. Hon har bestämt sig för att slå till – men hon vill så klart ha supermiljöbilspremien på 40 000 kronor.

Annars blir den för dyr.

Agda Bengtsson är inte ensam om att vilja köpa elbil. Många funderar på någon av de allt fler laddhybrid- eller elbilar som finns på marknaden (alltså de som omfattas av supermiljöbilspremien): De börjar nämligen bli många:  Nissan Leaf, eGolf, Tesla Model S, Audi A3 e-tron,  Mitsubishi Outlander laddhybrid – för att ta några.

Kanske kan du tycka att det som utspelar sig under köksklockan i Flen är oviktigt att tänka på en sådan här dag, när marken under riksdagshuset skälver och tycks kunna ge vika när som helst. Men frågan kan lyftas upp och iklädas symbolik. Den är nämligen en av många budgetfrågor där Alliansen och den sittande regeringen faktiskt skiljer sig åt – stort.

Sedd i det ljuset visar den med isande tydlighet vilket kaos som väntar Sverige just nu.

För låt oss titta på frågan: Vad gäller med miljöbilsförmånerna?

Alliansbudgeten, som de facto klubbades igenom på onsdagen, innebär 480 miljoner kronor i stöd för supermiljöbilspremie och laddstolpar för 2015. Inom detta ville Alliansen höja rabatten för rena elbilar till 55 000 kronor och behålla summan 40 000 kronor för laddhybrider.

I den sittande regeringens budget (som alltså inte gick igenom) skulle bara 100 miljoner kronor avsättas under 2015,  i huvudsak för att bekosta supermiljöbilspremie för 2015 på 40 000 kronor per bil.

Aha, men då är det ju 480 miljoner kronor som gäller – den klubbades ju igenom i riksdagen – kanske du tänker.

Men det är inte så enkelt. 

Dessa miljöbilsmiljoner är nämligen en liten del i det som kallas utgiftsområde 20 (”allmän miljö- och naturvård”) där det sammantaget finns 5,3 miljarder kronor i Alliansens budget. Som alltså gäller. Just nu.

Men här tillkommer ytterligare ett problem: Den sittande regeringens budget för detta utgiftsområde var 1,5 miljarder högre än Alliansens. Annorlunda uttryckt: Den sittande Löfvenregeringen vill satsa mer på 1,5 miljöområdet men inom det området  vill de satsa 380 miljoner mindre på miljöbilar.

Hänger du med? Eftersom 1,5 miljarder kronor ska strykas från den rödgröna regeringens förslag är det troligt att den gärna vill rädda satsningar som de själva vill ha – genom att stryka nya utgifter som Alliansen föreslagit.

En sådan ny utgift som kan ses som någon katten släpat in är just de 480 miljonerna för miljöbilssatsningar.

Denna fråga har nu med varm hand lämnats över till miljö- och jordbruksutskottet. Där pågår just nu febrik aktivitet för att kolla upp huruvida miljöområdet ska lämnas intakt – eller om den rödgröna regeringen ska vilja/kunna omprioritera inom det veckan innan jul.

Vad kommer då att hända där?

Jag ringer miljö- och jordbruksutskottets ordförande Matilda Ernkrans. Hon går inte att nå. Till slut får jag tag på en man i utskottet som vill vara anynym och han berättar:

– Vi försöker att förstå vad riksdagen beslutat och inte. Vi vet inte vad som händer. Det bereds i en sjudagarsvecka.

En anledning till det osäkra svaret är att det ska röstas i utskottet – alla som inte har fiskmine förstår vad det kan innebära: En kvalificerad gissning är att Sverigedemokraterna kommer att stödja Alliansen – eftersom de stödde Alliansen i onsdags.  En gissning som naturligtvis kan vara helt fel.

Om detta hinns med innan årsskiftet? Ingen tycks veta.

Som om inte detta räckte började osäkerheten med supermiljöbilspremien redan i höstas – då tog nämligen årets tilldelning av supermiljöbilspengar slut. Ingen visste om man skulle få sina 40 000 kronor. Osäkerhet är aldrig bra. Det visar  nu registreringsstatistiken från Bil Sweden för supermiljöbilar i november. Hela året fram till november såldes 4 253 supermiljöbilar, men i november blev det, med den osäkerhet som finns, bara 263.

Och till sist för Agda Bengtsson i Flen: Hur blir det med hennes miljöbilspremie?

Ehh, nästa fråga.