Annons

Fröbergs bilar

Jonas Fröberg

Jonas Fröberg

I fredags fick italienska Pirelli kinesiska ägare. Därmed gör de sällskap med Volvo PV. En vecka senare, den 28 mars, åker statsminister Löfven till Kina – där de mänskliga rättigheterna går åt fel håll. Borde vi vara oroliga?

Nyheten kom i fredags – kinesiska China National Chemical Corp (ChinaChem) köpte den klassiska italienska däcktillverkaren Pirelli för motsvarande 66 miljarder kronor. Redan på fredagen steg aktien till den högsta nivån på 25 år, tack vare att Pirelli får tillgång till den snabbväxande Kinamarknaden – och en snudd på obegränsad kassakista.

Men såvida inte gummidäck sätter igång salivkörtlarna under tungan – ska man bry sig?

Jo. Det finns några skäl.

För det första finns en stark koppling till år 2010 när Volvo PV köptes av kinesiska Geely. Då liksom nu köps ett stort västligt prestigebolag på dekis av ett Kina­bolag.  Pirelli-ledningen kommer nu att rapportera via ChinaCems vd till det statsägda Asset Supervision and Administration Commission som leds av Zhang Yi – en medlem av kommunistpartiets centralkommitté.
Pirellis vd finns alltså på plats hos maktens väldoftande köttgrytor i Peking.

Doftar tortyr? Hur luktar alltmer begränsad yttrandefrihet? Hur är det med de små grå ­cementcellerna i fängelserna där kineser sitter eller torteras för att de velat ha ­demokrati? Doftar de också? Då hade Pirellis vd kanske börjat flacka med ögonen.

Det kinesiska kommunistpartiet har världens största valutareserv, nära 3 200 miljarder dollar, som man satt i jobb för att snabbt gå från att vara världens verkstad till världens forskningscenter.

Kommunistpartiet i Kina försöker samtidigt övergå till det som kallas konsumtionsdriven tillväxt – alltså att medelklassens köper nya saker.

För det har man en plan.

Kinabolagen skaffar sig kontroll över allt fler västbolag som därmed får en vidöppen lukrativ marknad i Kina. Som får ökad tillväxt. Och då ska även de mänskliga rättigheterna förbättras.

Den tesen, att handel med snabbväxande diktaturmarknader förbättrar mänskliga rättigheter, drev industriledaren Jacob Wallenberg och ytterligare 30 toppdirektörer den 6 mars i en debattartikelför att främja mer export till Saudiarabien.

Jag ringer Amnestys press-sekreterare Elisabeth Löfgren. ”Vi håller inte med om deras åsikter”, säger hon om mänskorättsutvecklingen i Saudiarabien, där den hårdföre kung Salman härskar.
Men låt oss fokusera på Kina: Här är några axplock ur UD:s återhållna rapport om mänskliga rättigheter i Kina, från årsskiftet 2013/14:
”Politisk opposition är inte tillåten”. ”Det är fortfarande sannolikt att fler människor avrättas i Kina än i resten av världen sammanlagt”. ”Åtgärder för att hårdare kontrollera diskussionen på internet har vidtagits”. ”Myndigheterna slår hårt mot individer och organisationer som utmanar kommunistpartiets maktmonopol eller förespråkar mänskliga rättigheter och demokrati”.

Amnesty skriver i sin senaste årsrapport från 2014 att ”tillslag av människorättsaktivism ökade under året”. Och att det ”kines­iska ledarskapet utökade sina ­ansträngningar att systematiskt begränsa informationsfriheten”.  Så sent som i juni förra året utgav det av kommunistpartiet kontrollerade advokatsamfundet föreskrifter som ville förbjuda jurister att kritisera regeringens förda politik, rättssystemet eller kommunistpartiet.

”När det gäller yttrandefrihet har det blivit sämre i Kina” sammanfattar Amnestys Elisabeth Löfgren.

Ekvationen tycks inte gå ihop. Allt medan handeln ökar. Allt medan Kina fortsätter att koppla greppet om bolag i väst.

Näringsminister Mikael Damberg (S) vill nu i en ny exportstrategi öka exporten med en rad diktaturer som kränker mänskliga rättigheter. På listan med 26 länder återfinns Kina och Saudiarabien som 2014 stod för 40 respektive 11,2 miljarder kronor i exportvärde.

På fredag åker statsminister Stefan Löfven (S) till Kina på officiellt besök. Han ska bland annat bana väg för nya näringslivsavtal, invid kommunistledningens väldoftande köttgrytor. Men han vägrar att uttala sig om hur han ska ta upp mänskliga rättigheter enligt TT. Det sker ett par veckor efter att utrikesminister Margot Wallström (S) fått svidande kritik för Saudiaffären.
Samtidigt i Jinzhou i nord­östra Kina, i en liten grå fängelsecell, sitter sedan sex år Nobels fredspristagare Liu Xiaobo och avtjänar ett elvaårigt fängelsestraff för att ha skrivit på en ­appell för demokrati.

Jag undrar: Hur doftar det där?

Om bloggen



Jonas Fröberg är SvD Näringslivs bilreporter. Han har bland annat gett ut boken ”Kampen om Saab”.

Här blandar han stort och smått om bilvärlden – både vasst om bilindustrin och känslomässigt om bilar.

Följ Jonas på twitter: @Jonas_froberg