Annons
X
Annons
X

Trehundratolv

Richard Öhrvall

Richard Öhrvall

Tredje dagen av min kavalkad av kartor över valresultat i riksdagsvalet 2010 för Stockholm (för introduktion till serien se här). Turen har kommit till Folkpartiet. I 2010 års riksdagsval fick Folkpartiet 8,6 procent av rösterna i Stockholms kommun. Det är en något större andel än i riket totalt (7,1 procent).

Om vi ser till Stockholms 503 valdistrikt så varierade stödet för Folkpartiet mellan 0,2 och 16,5 procent.  Starkast stöd har FP i Bromma. Svagast är stödet i Rinkeby.

Riksdagsval 2010, Stockholms kommun, Folkpartiet

Störst stöd % Minst stöd %
Bromma 9 Bromma k:a-Eneby 16,5 Spånga 23 Rinkeby SÖ 0,2
Bromma 11 Norra Ängby mellersta 16,1 Spånga 22 Rinkeby NÖ 0,4
Spånga 5 Solhem V 15,3 Spånga 27 Rinkeby mellersta 0,6

I kartan nedan illustreras Folkpartiet stöd i riksdagsvalet 2010, i Stockholms kommun och efter valdistrikt (klicka på kartan för en större bild). Distrikten har delats in i fem likstora grupper, eller kvintiler, efter stödet för FP.  Den första kvintilen består med andra ord av den femtedel distrikt där FP fick minst stöd. I kartan har dessa distrikt fått en mörkgrå färg. Den andra kvintilen har fått en ljusgrå färg. De följande tre kvintilerna har fått olika nyanser av blått – starkare nyans ju starkare stöd för FP.

Kartan liknar till stor del måndagens karta för Moderaterna (och därmed även gårdagens karta för Centerpartiet). Om vi jämför stödet för M och FP i olika valdistrikt i Stockholm är sambandet mycket starkt (r=0,83). Även Folkpartiet har ett relativt sett starkt stöd i valkretsarna Norrmalm-Östermalm-Gamla stan och Bromma-Kungsholmen.  Det finns dock små skillnader: FP har några relativt sett starka fästen i östra söderort och även i vissa delar av Södermalm. Till de senare hör Tantolunden (Högalid 22 Tantolunden) där FP fick 11,9 procent i 2010 års riksdagsval.

Det är värt att poängtera att kartorna illustrerar partiernas relativt sett starka fästen. Exempelvis hade Moderaterna starkare stöd än FP i Stockholms samtliga 503 distrikt i 2010 års riksdagsval, det vill säga även i de distrikt som utgör FP:s starka fästen. I morgon är det dags för en karta över Kristdemokraterna. Det är kanske inte så svårt att gissa hur den kommer att se ut?

FP_red

Om bloggen



Välkommen till bloggen Trehundratolv! Här skriver jag om valstatistik, väljaropinion och annat som berör den svenska demokratin. Jag kommer även att ta upp statsvetenskapliga forskningsresultat och hur siffror och statistik presenteras i den politiska debatten under valåret 2014.

Namnet Trehundratolv kommer av att vi i år har 312 olika val där vi har möjlighet att välja politiska företrädare som sedan ska representera oss. Det är val i 290 kommuner, 20 landsting/regioner, 1 riksdag och 1 Europaparlament. De sträcker sig från kommunfullmäktigevalet i Bjurholms kommun med 2 000 röstberättigade till Europaparlamentsvalet med 400 miljoner i 28 länder. Tillkommer gör också ett antal lokala folkomröstningar i hela landet.

Jag har i över tio års tid arbetat med att analysera data i Sverige och andra delar av världen. I dag är jag doktorand i statsvetenskap vid Linköpings universitet, forskar vid Institutet för Näringslivsforskning och arbetar vid Statistiska centralbyråns enhet för demokratistatistik. De tankar jag framför här i bloggen är dock mina egna. Jag ingår även bland skribenterna bakom statsvetarbloggen Politologerna. Mer information om mig kan du hitta på min webbsida. Du är varmt välkommen att höra av dig med synpunkter och tips, antingen genom att lämna en kommentar till ett blogginlägg eller genom ett mejl till: richard.ohrvall@googlemail.com.

Hälsningar Richard Öhrvall

Arkiv

Richard Öhrvall

Dag två av sommarens följetong med kartor över valresultat i Stockholm (för introduktion till serien se här). Dagens inlägg gäller Centerpartiet. I 2010 års riksdagsval fick Centerpartiet 6,3 procent av rösterna i Stockholms kommun. Det är en något mindre andel än i riket totalt (6,6 procent).

Om vi ser till Stockholms 503 valdistrikt så varierade stödet för Centerpartiet mellan 0 och 14,5 procent.  Starkast stöd har C på Östermalm. På andra sidan av fördelningen hittar vi de valdistrikt där M fick minst stöd. De valdistrikten ligger i Rinkeby, Husby och Tensta.

Riksdagsval 2010, Stockholms kommun, Centerpartiet

Störst stöd % Minst stöd %
Västerled 16 Ålsten N 14,5 Spånga 13 Tensta mellersta 0
Västerled 1 Smedslätten V 13,9 Spånga 14 Tensta S 0
Västerled 14 Höglandet 13,9 Skärholmen 11 Skärholmens C 0,1

 

I kartan nedan illustreras Centerpartiet stöd i riksdagsvalet 2010, i Stockholms kommun och efter valdistrikt (klicka på kartan för en större bild). Distrikten har delats in i fem likstora grupper, eller kvintiler, efter stödet för C.  Den första kvintilen består med andra ord av den femtedel distrikt där C fick minst stöd. I kartan har dessa distrikt fått en mörkgrå färg. Den andra kvintilen har fått en ljusgrå färg. De följande tre kvintilerna har fått olika nyanser av grönt- starkare nyans ju starkare stöd för C.

Kartan är mycket lik gårdagens karta för Moderaterna. Valdistrikt där M har relativt starkt stöd tenderar C att ha relativt starkt stöd. Sambanden mellan andelen röster för M och för C i olika valdistrikt i Stockholm är mycket starkt. Man mäter ofta samband med något som kallas Pearsons R. Det kan gå från +1 för ett perfekt positivt samband till -1 för ett perfekt negativt samband. Detta sambandsmått gällande stödet för M och C i olika valdistrikt i Stockholm uppgår till +0,82.

Det förtjänar dock att understrykas att dessa kartor handlar om var partierna är relativt starka. Som framgår av kartan nedan räcker det att 8,9 procent av rösterna i ett valdistrikt faller på Centerpartiet för att det valdistriktet ska höra till den femtedel där partiet är som starkast. För Moderaterna krävs ett stöd på över 22,7 procent för att distriktet inte ska tillhöra den femtedel där M är som svagast.

Några små skillnader mellan var M och C har sina starka fästen kan dock noteras. Bland annat att ett valdistrikt på Södermalm hör till C:s starka fästen, distriktet ”Högalid 12 Skinnarviken”. I morgon är det dags för Folkpartiet.

C_red

Richard Öhrvall

Sommarens följetong med kartor över valresultat i Stockholm inleds med detta inlägg om Moderaterna (för introduktion till serien se här). I 2010 års riksdagsval fick Moderaterna 34,3 procent av rösterna i Stockholms kommun. Det är en större andel än i riket totalt (30,1 procent).

Om vi ser till Stockholms 503 valdistrikt så varierade stödet för Moderaterna mellan 3,9 och 60,1 procent.  Starkast stöd har M på Östermalm. På andra sidan av fördelningen hittar vi de valdistrikt där M fick minst stöd. De valdistrikten ligger i Rinkeby, Husby och Tensta.

Riksdagsval 2010, valdistrikt i Stockholms kommun, Moderaterna

Störst stöd %   Minst stöd %
Engelbrekt 4 Engelbr kyrka Ö 60,1 Spånga 22 Rinkeby NÖ 3,9
Hedvig Eleonora 3 Östra Real SV 59,0 Kista 11 Husby V 4,8
Oscar 3 Oscars kyrka SV 59,0 Spånga 18 Rinkeby V 6,5

 

I kartan nedan illustreras Moderaternas stöd i riksdagsvalet 2010, i Stockholms kommun och efter valdistrikt (klicka på kartan för en större bild). Distrikten har delats in i fem likstora grupper, eller kvintiler, efter stödet för M.  Den första kvintilen består med andra ord av den femtedel distrikt där M fick minst stöd. I kartan har dessa distrikt fått en mörkgrå färg. Den andra kvintilen har fått en ljusgrå färg. De följande tre kvintilerna har fått olika nyanser av blått – starkare nyans ju starkare stöd för M.

Kartan ger ett tydligt mönster med kluster av distrikt där Moderaterna har starkt stöd. Av Stockholms sex valkretsar har Moderaterna jämförelsevis stort stöd i valkretsarna Norrmalm-Östermalm-Gamla stan och Bromma-Kungsholmen. Det finns dock små öar av undantag – notera till exempel den lilla mörka fläcken i norra Östermalm, det är valdistriktet ”Engelbrekt 11 Universitetet Ö”. Som namnet antyder är det ett studentområde intill universitetet.

M har även starkt stöd i delar av västra delarna av valkretsen ”Yttre västerort” (i nordväst på kartan), delar av Sjöstaden (bland annat Sickla udde där M fick 49,5 procent av rösterna), och i delar av ”Västra söderort” i närheten av Fruängen. Däremot är stödet relativt sett svagare i ”Östra söderort”, som exempelvis i Bagarmossen och Skarpnäck. Ja, det finns mycket mer att upptäcka för den som studerar kartan ingående.

M_red

 

Richard Öhrvall

Efter över ett årtionde i Vasastan i Stockholm har jag tänkt flytta till en annan del av staden. I jakten på ny bostad har jag fått tillfälle att bekanta mig med olika delar av Stockholm, vilket gjorde att jag blev intresserad av hur starkt stöd de olika politiska partierna har i olika delar av kommunen. Detta ledde i sin tur till att jag tog fram en uppsättning kartor: en karta för respektive av de åtta riksdagspartierna. Och under de kommande dagarna tänkte jag dela med mig av dem.

I kartorna har jag illustrerat respektive partis stöd i riksdagsvalet 2010 och efter kommunens 503 valdistrikt. Jag har för varje parti delat in valdistrikten i fem lika stora grupper (så kallade kvintiler) efter hur starkt stöd de har. Det innebär att varje grupp innehåller cirka 100 valdistrikt. Sedan har jag färglagt valdistrikten efter hur starkt stödet är i gruppen: de två första grupperna, där stödet är som lägst, illustreras med en mörkgrå respektive en ljusgrå färg, för de följande tre grupperna är färgen starkare ju starkare stöd partiet har. Ja, det framgår förhoppningsvis tydligt när ni ser kartorna.

Det är värt att understryka att detta illustrerar partiernas relativt sett starka fästen. Exempelvis så innebär ett valdistrikt där Sverigedemokraterna fick 4,4 procent av rösterna att det valdistriktet hör till den femtedel av distrikten där partiet hade störst stöd. Samtidigt krävs det ett stöd för Moderaterna över 22,7 procent för att ett valdistrikt inte ska hamna i den femtedel av distrikten där Moderaterna hade minst stöd. Kartorna är alltså lämpade för att studera var partier har sina starka fästen, inte för att jämföra hur starkt stöd olika partier har.

Jag kommer att lägga ut en karta per dag under de kommande åtta dagarna (troligen gör jag någon sammanfattande karta efter det). Följden enligt vilken de läggs ut är kanske inte helt logisk, men den är som följer: M, C, FP, KD, MP, S, V och SD. Så med andra ord börjar denna sommarföljetong med kartor i morgon med en karta över Moderaternas stöd i olika delar av Stockholm. Dagen därpå följer Centerpartiet och så vidare.

Den läsare som inte är intresserad av Stockholm, utan av riket i sin helhet kan hitta liknande kartor som jag tidigare har gjort för hela landet här. Dessutom kan jag rekommendera SCB:s interaktiva kartor; de gör det möjligt att studera valresultatet olika delar av landet och efter olika bakgrundsvariabler.

Richard Öhrvall

Ibland skriver jag även på bloggen Politologerna. Det är en blogg där en grupp statsvetare skriver, bland annat jag. En inspirationskälla för Politologerna är den amerikanska statsvetarbloggen Monkey Cage (numera ligger den under Washington Post). Namnet kommer från H.L. Menckens beskrivning av att ”“Democracy is the art of running the circus from the monkey cage” (namnet Politologerna är inte lika fyndigt – politolog är bara ett annat ord för statsvetare). Monkey Cage är en utmärkt blogg att följa för den som är intresserad av politik och statsvetenskap.

I dag har jag lagt ut ett inlägg på Politologerna som handlar om representativa urval. Den kan kanske vara av intresse för den som hyser ett starkt intresse för opinionsmätningar. På den här bloggen kommer jag under nästa vecka att lägga ut ett antal kartor, men mer om det i morgon. 

Richard Öhrvall

Vilket är ditt favorittal? Nej, med tal menar jag inte något anförande av John F. Kennedy, Martin Luther King Jr, Cicero eller någon annan, utan tal som uttryck för ett antal eller ett mått. Med andra ord något som kan representeras av siffror, såsom 2 eller 312. Även om siffra och tal ibland lite slarvigt används synonymt avser de skilda saker. Tal har ett inneboende värde och kan representeras av siffror, men det kan vara siffror av olika slag. Exempelvis använder vi i Sverige arabiska siffror, men i Kina använder man kinesiska siffror för att presentera samma tal.

Nåväl, åter till ämnet – våra känslor för tal. I vissa kulturer har specifika tal särskild betydelse. Exempelvis undviker man i USA ofta våningsplan 13 (däremot är det en seglivad myt att stol nummer 666 i Europaparlamentet inte är besatt ). I Kina är 8 ett lyckotal. Det var alltså inte någon slump att OS i Kina invigdes den 8:e augusti 2008, dvs. 08-08-08, och inte heller att Ericsson lanserade många mobiltelefoner som hade namn där åttor ingick (under den tid då de fortfarande tillverkade mobiltelefoner). 

Det är inget nutida fenomen att förknippa egenskaper till tal. Den grekiske filosofen och matematikern Pythagoras menade att udda tal är manliga och jämna tal är kvinnliga. Det är en uppfattning som fortfarande lever kvar. Hur kan man veta det? Jo, psykologerna Galen V. Bodenhausen och  James E. B. Wilkie testade det i ett antal sinnrikt utformade experiment. Bland annat bad de ett antal slumpmässigt utvalda personer att utifrån en bild på ett nyfött barn bedöma om det var en pojke eller flicka. Barnet var så pass nyfött att det inte gick att se vilket kön det hade. I anslutning till bilden fanns tre siffror som antingen var udda eller jämna. Deltagarna fick veta att siffrorna bara var ett referensnummer och att de skulle bortse från det.

Det visade sig att deltagarna var mer benägna att gissa att barnet var en pojke om de tittade på en bild med udda tal intill och mer benägna att gissa att det var en flicka om det fanns jämna tal på bilden. Effekten var inte stor, men statistiskt signifikant.

Och för att återgå till den inledande frågan om favorittal – mitt favorittal är sju. Ett av många skäl till att jag gillar det talet är att det är en primtalstvilling. Fast jag är inte ensam om att gilla sju. Snövit gillade de sju dvärgarna. Och i ett avsnitt av Seinfeld argumenterar George för att Seven är ett fantastiskt namn för ett barn, oavsett om det är en pojke eller flicka. Faktum är att jag är långt ifrån originell i mitt val av favorittal. I en stor, internationell studie kom den brittiske matematikern Alex Bellos fram till att favorittalet i världen är just sju. Det går att läsa mer om studien i hans nya bok The Grapes of Math (jepp, matematiker har en göteborsk humor).

Jag antar att läsarna av den här bloggen är mer originella än vad jag är när det gäller favorittal. Om ni vill veta mer i ämnet tipsar jag om att frågan om favorittal och tals egenskaper behandlades nyligen i ett avsnitt den populära och utmärkta podcasten Radiolab.

Richard Öhrvall

Statistikens historia rymmer många färgstarka och begåvade personer. En av dessa begåvade personer var John Tukey. Han var en framstående matematiker som sedan gick över till statistikens område och där uträttade stordåd. Dessutom ska han enligt uppgift ha myntat uttryck som software, vacuum cleaner och bit (kort för binary digit, dvs. en etta eller en nolla – det som bygger upp datorprogram). Med boken Exploratory Data Analysis från 1977 lade han grunden för grafisk analys av data.

I boken introducerades mått och diagram som kan hjälpa oss att förstå datamaterial. Bland annat lanserade Tukey den nya diagramformen boxplot (eller lådagram som den ibland kallas på svenska). Utöver detta introducerade han även ett nytt sätt att underlätta kontrollräkning. I Europa och stora delar av övriga världen har vi som vana att hålla koll på vår räkning genom att dra ett vertikalt streck för varje gång observation (eller motsvarande)  till dess att vi når en femte observation då vi drar ett diagonalt streck över de fyra tidigare strecken. Och sedan börjar vi om med en ny grupp streck.  Ni vet, som man exempelvis räknar stick i kortspel.

fem

 

Tukey lanserade ett annat sätt att kontrollräkna. I stället för att gruppera observationer om fem så går hans sätt ut på att gruppera om tio. Detta enligt följande sätt.

tukey

Tukeys sätt att räkna har flera fördelar. Det minskar risken för fel och det är mer överskådligt. Det senare framgår tydligt av jämförelsen nedan. Tyvärr verkar Tukeys idé inte riktigt ha slagit, såvitt jag förstår är det i stort sett bara inom räkning av skog som det används. Men jag uppmanar bloggens läsare att använda börja det, varför inte redan vid sommarens kortspel?

rakna_tukey

 

Richard Öhrvall

Tidigare i sommar meddelade den norska regeringen att den avslutar sina försök med röstning via internet. Försök med e-röstning hade genomförts i pilotstudier 2011 och 2013. I Sverige har 2011 års Vallagskommitté i sitt slutbetänkande föreslagit att försök med e-röstning ska genomföras i Sverige i 2018 års val. Argumentationen bakom förslaget var dock grumlig och med de norska, och tidigare finska, erfarenheterna finns tillräckligt underlag för att fatta beslut om det enda vettiga: att i likhet med våra grannländer lägga planerna på e-röstning på is.

Motivet till det norska beslutet var att det inte fanns politisk enighet bakom fortsatta försök med e-röstning. Från officiellt håll pekar man på att väljarna hyste förtroende för systemet med e-röstning. Samtidigt innebar försöken, i enlighet med vad som framkommit i tidigare forskning, inte någon ökning i valdeltagandet. I ett svar till BBC framför norska regeringen att man inte trodde att e-röstning skulle öka valdeltagandet. Den svenska Vallagskommittén var dock av uppfattningen ”Möjligheten att e-rösta torde också kunna leda till ett ökat valdeltagande”. Även om det är en vag formulering saknar förhoppningen stöd i tidigare erfarenheter och det är oklart vad ligger till grund för den.

Vallagskommittén framförde även att för vissa grupper kan e-röstningen göra det lättare att rösta. Det skulle kunna gälla vissa grupper av funktionsnedsatta. Det finns stöd för att så var fallet i de norska försöken. Samtidigt kan man fråga sig om det inte finns andra, mer kostnadseffektiva sätt att nå samma resultat. Och om det är det primära målet borde en utredning fokusera på den frågan i stället.

Ytterligare argument som framfördes för e-röstning gällde att röstsammanräkningen skulle bli säkrare. Det finska försöket med e-röstning i tre kommuner ledde till att valen fick göras om i samtliga. Rapporterna från OSCE, som har utvärderat de norska försöken, ger upphov till fler frågetecken än utropstecken (2011 och 2013). Och detta gäller specifikt e-röstningen – om vi ska ha ett system där vi både kombinerar både e-röstning och traditionell röstning uppstår än mer komplikationer.

Det är i det avseendet som Vallagskommitténs argumentation är grumlig. De framför att kostnaderna för val på sikt skulle minska med e-röstning. Men det argumentet måste bygga på att traditionella röstningsställen försvinner. Och då blir det svårt att samtidigt hävda att det blir lättare för olika grupper att rösta. Dessutom är jag ytterst tveksam till att det blir billigt med ett statligt upphandlat stort IT-system som ska användas med flera års mellanrum, belastas hårt under en kort period och inte får ge upphov till fel eller ligga nere – tja, den som tror att det kan exempelvis kolla på erfarenheter hos Försäkringskassan eller Polisen (och i dessa fall är inte kraven på IT-systemen lika hårda).

Nej, lägg planerna om e-röstning på is. Det finns många andra delar av det svenska valsystemet som är i större behov av översyn och åtgärder.

För mer diskussion kring Vallagskommitténs förslag om e-röstning, se mitt och Henrik Oscarssons inlägg på bloggen Politologerna.

Richard Öhrvall

Uppdaterat 21 juli 2014: Piratpartiets stapel hade fallit bort ur diagrammet

Det finns ett särskilt intresse för unga personers partisympatier och partival. Detta inte minst då politiska åsikter som formas i unga år kan sitta i under lång tid. Hur skiljer sig då partisympatier efter ålder i dagens väljarkår? Enligt SCB:s Partisympatiundersökningar har alla partier i Alliansen ett starkare stöd bland äldre än bland yngre. Skillnaden är förhållandevis liten för FP och M. För C och KD är dock stödet ungefär dubbelt så stort bland dem över 65 år jämfört med bland dem 18-29 år.

Även Socialdemokraterna har starkast stöd bland de äldre. Samtidigt bör det understrykas att det är relativt sett: trots att S ett förhållandevis svagt stöd bland yngre är S ändå det parti som har starkast stöd bland de unga. För Vänsterpartiet är skillnaderna efter åldersgrupper inte så stora med undantag för att de har ett betydligt svagare stöd bland dem 65 år och äldre. Sverigedemokraterna hade vid mandatperiodens början ett klart starkare stöd bland yngre än bland äldre. Den skillnaden har nu i stort sett försvunnit. Det är bland de äldre som partiet har gått framåt under mandatperioden.

Av riksdagspartierna är Miljöpartiet det parti som är klart starkare bland yngre än bland äldre väljare. I mätningen i maj 2014 sympatiserade 17 procent av dem i åldersgruppen 18-29 år med partiet, vilket kan jämföras med 3 procent bland dem 65 år och äldre (OBS! partisympati är inte samma sak som partival, se SCB). Feministiskt initiativ särredovisas inte i SCB:s framställning, utan ligger i gruppen ”Övriga partier”. Då andelen, i åldersgruppen 18-29 år, som sympatiserade med något övrigt parti steg från 3 procent i november 2013 till 11 procent i maj 2014 finns det anledning att tro att Fi ligger bakom den ökningen.

Så långt opinionen vid ett eventuellt riksdagsval, men vi har redan haft ett val i år – hur röstade de unga i vårens EU-val? Med hjälp av SVT:s vallokalsundersökning (VALU) kan vi få en uppfattning om hur olika åldersgrupper röstade i vårens EU-val. Undersökningen har inte ett sannolikhetsurval och de siffror som hittills har presenterats är oviktade, så man får tolka dem med viss försiktighet. Men de övergripande mönster som går att se torde vara giltiga.

Moderaterna, Kristdemokraterna, Folkpartiet och Socialdemokraterna hade, enligt VALU, alla betydligt starkare stöd bland äldre än bland yngre väljare. Bland dem över 65 år var stödet ungefär dubbelt så stort som bland dem upp till 30 år. För Kristdemokraterna var skillnaden än större. Centerpartiet och Sverigedemokraterna hade ungefär lika stort stöd i olika åldersgrupper. Det gäller i stort sett Vänsterpartiet också, även om de som vanligt hade ovanligt starkt stöd bland 50-talister.

Miljöpartiet, Feministiskt initiativ och Piratpartiet hade å andra sidan starkare stöd bland unga än bland äldre. Enligt VALU var det framför allt bland de allra äldsta som MP inte fick lika stor andel röster. Fi och PP hade betydligt starkare stöd bland dem under 30 år än i övriga åldersgrupper.

Ett annat sätt att studera partival i EU-valet efter ålder är att studera de valdistrikt som har ovanligt många unga bland de röstberättigade. Av de 5 837 valdistrikt som fanns i 2014 års val var det 40 distrikt där över hälften av de röstberättigade var under 30 år (ålder vid årets slut). Det bär nämnas att det finns en del problem även med det här angreppssättet. För det första är det vanskligt att dra slutsatser om individer utifrån data om grupper (i det här fallet valdistrikt). För det andra är det väldigt speciella valdistrikt som har så pass stor andel unga. De distrikt jag känner till av dem är alla studentområden. Med ett undantag ligger alla 40 valdistrikt i kommuner som har ett universitet. Undantaget är Solna kommun, men kommunen innefattar valdistrikt som ligger mycket nära Stockholms universitet. Så genom att studera dessa 40 valdistrikt får vi snarare en indikation på hur landets universitetsstudenter röstade i 2014 års EU-val, vilket i och för sig kan vara nog så intressant.

I de 40 valdistrikten varierar andelen unga mellan 52 procent i valdistriktet ”Berghem Sydöstra” i Umeå och 97 procent i valdistriktet ”Ryd 5” i Linköping (EU-medborgare exkluderade). I 34 av dessa 40 kommuner är MP största parti. I 5 distrikt är S störst och i 1 distrikt är Fi största parti. Om man summerar valresultaten över dessa 40 valdistrikt får man en fördelning av rösterna efter parti enligt nedanstående diagram. Största parti i dessa 40 distrikt är Miljöpartiet och därefter följer Feministiskt initiativ. Fi hade några tiondelar starkare stöd än Socialdemokraterna. Moderaterna är fjärde största parti och efter dem kommer Piratpartiet. I dessa 40 valdistrikt fick Piratpartiet 7,8 procent av rösterna.

eup_unga_2014red

Om vi jämför med resultaten för hela riket var det framför allt MP, Fi och PP som fick betydligt bättre resultat i områden med en stor andel unga. Även V och C gjorde något bättre ifrån sig än sett till hela riket. För övriga partier gick det dock sämre. Vad säger då detta inför höstens val? Kanske inte så mycket. Som sagt, det är speciella områden, i huvudsak studentområden i närheten av universitet, och EU-val är något annat än riksdagsval. Men det säger att de politiska vindar som blåste vid universiteten under vårens EU-val gav MP, Fi och PP vind i seglen.

 

Richard Öhrvall

I tidigare blogginlägg har jag skrivit om Miljöpartiets och Sverigedemokraternas framgångar i vårens EU-val. Det är därför hög tid att ägna några rader åt valets tredje vinnare: Feministiskt initiativ. Det svenska EU-valet  2014 var det tredje EU-valet i rad där ett nytt parti fick plats i Europaparlamentet. Det här gången var det Feministiskt initiativ som fick 5,5 procent av rösterna och för första gången ett mandat. Piratpartiet, som kom in i Europaparlamentet 2009, tappade från 7,1 till 2,2 procent av rösterna och förlorade därmed sina två mandat. Raketen från 2004 års val, Junilistan, fick endast 0,3 procent av rösterna.

Fi:s mandat gick till partiets förstanamn på valsedeln, Soraya Post. Av dem som röstade på Fi valde 37,4 procent att personrösta på Soraya Post. Det gör att hon, efter Lars Adaktusson och Marit Paulsen, var den av de invalda som fick störst andel personröster.

Feministiskt initiativ är inte ett helt nytt parti, utan det bildades 2005 och har ställt upp i val sedan dess. I EU-valet 2009 fick de 2,2 procent av rösterna. I det följande riksdagsvalet 2010 fick de dock endast 0,4 procent. Men de fick 8,9 procent i valet till kommunfullmäktige i Simrishamn samma år. Det gjorde att de blev tredje största parti och fick 4 mandat. En huvudorsak till det var att Gudrun Schyman bor i kommunen och stod som förstanamn på partiets valsedel till kommunfullmäktige (hon var även förstanamn på riksdagslistan).

I nedanstående diagram illustreras Fi:s valresultat i 2009 och 2014 års EU-val efter kommun. Som framgår av diagrammet är det endast i en av landets 290 kommuner som Fi gick bakåt 2014. Det var i Ljusnarsberg. Där backade Fi 0,6 procentenheter till 1,9 procent. Då de gjorde ett förhållandevis bra val där 2009 antar jag att förklaring ligger i någon omständighet kring det valet snarare än något som har med 2014 års val att göra.

ep_FI_2009_2014_red2

Mest framåt gick Fi i Göteborg, där de ökade med 7,2 procentenheter till 10,5 procent. I Stockholm gick partiet fram med 6,0 procentenheter till 10,5 procent. Dessa två kommuner är där Fi har sitt starkast stöd, därefter följer Umeå, Malmö, Uppsala, Lund och Simrishamn. Det är alltså storstäder, universitetsstäder och Simrishamn. Svagast stöd har Fi i Gnosjö, Årjäng och Sävsjö. Det är tre kommuner där Sverigedemokraterna är förhållandevis starka. Det finns ett ganska starkt negativt samband mellan resultaten för Fi och för SD på kommunnivå: där Fi är starka tenderar SD vara svaga och vice versa (r=-0,43). Omvänt finns ett starkt positivt samband mellan resultatet för Fi och för MP: i kommuner där Fi är starka tenderar MP att vara starka och vice versa (r=0,68).

Om vi går ned på den lägsta geografiska nivån och studerar valdistrikt finner vi att Fi:s starkaste fästen är i Malmö kommun. De 5 valdistrikt där Fi fick störst stöd ligger alla i stadsdelen Möllevången i Malmö. Där fick partiet mellan 27,5 och 31,9 procent av rösterna. Starkast var stödet i valdistriktet ”Möllevångstorget SO”. I dessa 5 valdistrikt var Fi också största parti. Det var man även i ytterligare 6 valdistrikt i Malmö, 10 i Göteborg, 5 i Stockholm och 1 i Uppsala. Totalt var det alltså 27 valdistrikt där Fi var största parti i EU-valet 2014.  Det fanns dock även 8 valdistrikt där ingen röstade på Fi.

Nedan har jag illustrerat Fi:s valresultat i EU-valet 2014 efter valdistrikt på en karta. Kartan visar problemet med kartor där geografiska områden tilldelas en färg (så kallade koropletkartor). Problemet ligger i att stora, glest befolkade valdistrikt syns tydligt, medan tätbefolkade distrikt i storstäder knappt syns. Och det är i de senare som Fi är starka. Så stödet för Fi ser svagare ut på kartan än vad det faktiskt är (det omvända gäller för kartan över SD:s stöd). De få glest befolkade distrikt där Fi fick stort stöd framträder dock tydligt, som till exempel valdistriktet ”Skattungsbyn-Kallmora” i Orsa kommun, där Fi fick 14,6 procent av rösterna (klicka på kartan för en större bild).

FI 2014_red2

Om vi, som i kartan nedan, bara studerar Stockholms kommun framträder tydligt att Fi har starkt stöd i många valdistrikt i Stockholm. Starkast var stödet i valdistriktet ”Hägersten 16 Midsommarkransen C”, 26,9 procent.

FI 2014_sthlm_red3

Har Feministiskt initiativ någon chans att komma in i riksdagen i höst? De partier som tidigare har etablerat sig på den politiska scenen i och med EU-val har inte nått framgångar i följande riksdagsval. Junilistan fick endast 0,5 procent av rösterna i riksdagsvalet 2006 och Piratpartiet 0,6 procent 2010. Det finns dock en del skillnader jämfört med dessa fall. För det första är det betydligt kortare tid mellan EU-valet och följande riksdagsval i år än vid tidigare tillfällen. Det torde göra det enklare att behålla intresset från det framgångsrika EU-valet. Vi vet dock inte riktigt då vi tidigare inte har haft EU-val och riksdagsval samma år.

För det andra är Fi:s talesperson Gudrun Schyman en mycket erfaren och känd politiker. Piratpartiet och Junilistan hade inte lika framträdande partiledare. Värt att notera är att Gudrun Schyman i 2014 års val inte var Fi:s förstanamn i EU-valet till skillnad från i valet 2009. Siktet var med andra ord tydligt inställt på riksdagsvalet. Junilistans partiledare Nils Lundgren satt i Europaparlamentet när partiet bestämde sig för att ställa upp i riksdagsvalet. För det tredje verkar Fi ha en stark tillströmning av aktiva medlemmar. Enligt Fi:s webbsida är antalet medlemmar nu 17 710 stycken. Visserligen har Piratpartiet haft än större medlemsantal, men då de har haft kostnadsfria medlemskap är det frågan om hur pass jämförbara deras siffror är. Junilistan å sin sida strävade efter att vara ett medlemslöst parti.

Valåret 2014 är på flera sätt speciellt. Om det även innefattar att ytterligare ett parti kommer in i riksdagen återstår att se. En spännande höst blir det i vilket fall.