Richard Öhrvall
På DN debatt föreslår organisationen Svenskar i världens ordförande Michael Treschow att utlandssvenskar ska utgöra en egen valkrets i riksdagsval. Som det ser ut i dag räknas deras röster i det valdistrikt de tillhörde när de senast var folkbokförda i Sverige. I debattartikeln skriver Treschow att en kvarts miljon utlandssvenskar var röstberättigade i riksdagsvalet 2010. Jag vet inte var den siffran kommer ifrån. Enligt Valmyndigheten var det omkring 150 000 röstberättigade utlandssvenskar.
Jag är även osäker kring var Treschow har fått uppgiften om att mindre än en femtedel av utlandssvenskarna röstade. Enligt SCB:s valdeltagandeundersökning var det omkring 31 procent som röstade. Och mig veterligen finns ingen annan undersökning av detta. Fast för artikelns budskap spelar detta mindre roll; utlandssvenskarna är många och en liten andel av dem röstar.
Alla utlandssvenskar räknas inte in bland de röstberättigade. Det är svårt att veta exakt hur många utlandssvenskar som det finns. Svenska myndigheter har av förklarliga skäl inte koll på om alla svenska medborgare som har lämnat landet fortfarande är vid liv. Enligt en rapport av Folke Johansson vid Göteborgs universitet är utlandssvenskarna omkring 450 000.
Utlandssvenskar har haft rösträtt sedan 1968 års riksdagsval (de har inte rösträtt i val till landstings- eller kommunfullmäktige). Fram till och med 1994 års riksdagsval krävdes att de begärde att de skulle ingå i röstlängden för att de skulle betraktas som röstberättigade. Då var de röstberättigade utlandssvenskarna en betydligt mindre grupp; i valet 1994 var de knappt 22 000. Från och med 1998 tas svenska medborgare som flyttar utomlands automatiskt upp i röstlängden för 10 år framåt. En röst räknas som en anmälning till röstlängden och gör att de tas med i ytterligare 10 år, och så vidare. Detta har gjort att antalet röstberättigade utlandssvenskar ökat markant (se sid 26-27 här för utveckling över tid). Förändringen gav även ett litet bidrag till det minskade valdeltagandet i 1998 års val (då valdeltagandet som sagt är mycket lägre bland utlandssvenskar än bland övriga röstberättigade).
Tolkningen är mycket välvillig: en röst från en utlandssvensk som inte är upptagen i röstlängden räknas som en anmälan till röstlängden och rösten räknas därför. Detta gör att det exakta antalet röstberättigade inte är känt förrän efter valet.
Treschows förslag om en särskild valkrets för utlandssvenskar skulle förmodligen ge ett större intresse för den gruppen i valrörelsen, vilket också är syftet med förlaget. Det är ett förslag väl värt att diskutera. Om det skulle genomföras bör även frågan om vilka utlandssvenskar som ska tas upp i röstlängden diskuteras mer ingående. Det nuvarande systemet där personer tas upp i 10 år är godtyckligt. Med nuvarande system spelar det mindre roll, men om antalet mandat för en valkrets för utlandssvenskar ska fastställas finns det anledning att fundera mer kring om nuvarande ordning är den mest lämpliga.
För oss som är nördigt intresserade av valstatistik skulle Treschows förslag ha ytterligare en fördel – vi skulle veta hur utlandssvenskarna röstar. I dag blandas deras röster med andra röster och vi har ingen möjlighet att särskilja dem. Vi vet över huvud taget mycket lite om utlandssvenskar – varför har de lämnat Sverige, vad tycker de om Sverige och har de för avsikt att återvända? I syfte att råda bot på den bristande kunskapen kommer SOM-institutet i Göteborg att i år genomföra en särskild undersökning av utlandssvenskar. Nästa år kommer vi förhoppningsvis att veta mer om utlandssvenskar, bland annat hur de väljer att rösta i höstens riksdagsval.