Richard Öhrvall
Valdeltagandet i det svenska EU-valet 2014 slog rekord: valdeltagandet hamnade på 51,1 procent, vilket är en ökning med 5,5 procentenheter i förhållande till 2009 års val. Om vi jämför med bottennoteringen 2004 var det nästan 1,2 miljoner fler personer som röstade 2014. Även förtidsröstandet slog rekord. Av de röstberättigade var det 18,2 procent som röstade i förtid. Det kan jämföras med 13,8 procent 2009 och 9,6 procent 2004.
Om i stället sätter förtidsrösterna i förhållande till det totala antalet röster var förtidsrösterna 35,7 procent av de avgivna rösterna 2014. Det innebär även det en ökning med 5,5 procentenheter i jämförelse med 2009.
Förtidsröstning har även blivit allt mer populärt i övriga svenska val. I 2010 års val förtidsröstade 39,4 procent, vilket var en ökning med 7,7 procentenheter i förhållande till 2006 års val. Från och med valen 2006 ligger ansvaret för förtidsröstningen hos kommunerna. Tidigare låg det ansvaret hos Posten AB, men i takt med att postkontoren försvann blev det ett allt sämre ordning. Efter reformen skrev jag, tillsammans med statsvetarna Henrik Oscarsson och Stefan Dahlberg, en rapport om förtidsröstning (finns tillgänglig gratis här). Vi fann att reformen gav en bättre tillgänglighet vad gällde möjligheterna för väljarna att förtidsrösta, och att bättre tillgänglighet ger ett något högre valdeltagande (men effekten är i sammanhanget mycket liten).
Vårens EU-val indikerar att förtidsröstning kan bli än mer populärt i höstens val än tidigare. Det ställer krav på att röstmottagningen fungerar väl. Efter 2010 års val kom det in ovanligt många överklaganden. Den instans som behandlar överklaganden av allmänna val heter Valprövningsnämnden. Det är den enda instans som man kan vända sig till och deras beslut kan inte överklagas. Sedan nämnden inrättades år 1975 och fram till och med 2010 års val har den tagit emot 400 överklaganden. Över hälften av dessa kom efter 2010 års val. De gällde alla tre typer av val och även skilda delar av valen. De 117 överklaganden som avsåg riksdagsvalet rörde 21 av de 29 valkretsarna, och de 92 överklaganden som gällde landstings- och kommunfullmäktigeval rörde 10 landsting och 36 kommuner.
I ett kapitel i SOM-rapporten Omstritt omval (kan laddas ned här) argumenterar statsvetaren Jan Teorell för att det myckna förtidsröstandet utgör huvudförklaringen till det stora antalet överklaganden efter 2010 års val. Jag är inte helt övertygad om det då ökningen av överklaganden var så stor, men att det åtminstone utgör en delförklaring förefaller vara klart. Ett ökat förtidsröstande 2014 sätter därmed kommunernas arrangemang av röstmottagningen på prov. I sammanhanget är det bra att man har fått öva under vårens EU-val. Men höstens val är en betydligt större prövning: dels är valdeltagandet betydligt högre, dels är det tre val som äger rum samtidigt.