Annons

Trehundratolv

Richard Öhrvall

Richard Öhrvall

Röstningen i höstens val är redan i full gång. Jag tänkte därför ta tillfället i akt att ge ett litet valtips: kolla valsedlarna! För att kloka beslut ska fattas i de politiska församlingarna är det viktigt att bra kandidater väljs in. För väljarna är det därför intressant att veta om partiet har en laguppställning bestående av bra kandidater. Samtidigt kan detta vara svårt att veta för många väljare, då de inte känner till partiernas kandidater (även om viss hjälp ges genom t.ex. SVT:s Valkompass och Kandidatkollen).

En annan viktig aspekt är antalet namn på valsedeln. För att ett parti ska kunna besätta de mandat som de erhåller i ett val krävs att de har minst lika många kandidater. I 2010 års val var det 12 978 platser i landets kommunfullmäktigen som stod på spel, men nio av dessa platser tillsattes inte. Miljöpartiet lyckades inte tillsätta två av de mandat som de fick och Sverigedemokraterna misslyckades tillsätta sju av sina mandat. Detta alltså för att de hade för få nominerade kandidater i förhållande till hur många mandat de vann i valet.

Dessa tomma stolar gällde endast vid själva valtillfället. Dessutom lämnar många invalda politiker sina mandat innan mandatperiodens slut. Då tillfaller mandatet i stället någon annan av partiets kandidater. Men om det inte finns fler nominerade kandidater att tillgå får stolen helt enkelt stå tom. Partierna kan inte nominera nya kandidater efter valet. Följden av tomma stolar är att väljarna inte längre har politiska representanter som motsvarar utfallet i valet. 

Problemet med tomma stolar förekommer framför allt i kommunfullmäktige.  I dag står 82  stolar tomma  i landets kommunfullmäktigen. Det är i synnerhet Sverigedemokraterna som har många tomma stolar (71 stycken). Detta hänger samman med partiets stora framgångar i 2010 års val. De ökade från 280 mandat i 144 kommuner 2006 till 612 mandat i 246 kommuner 2010 (se mer här). Dessutom har avhoppen varit större bland Sverigedemokraternas ledamöter än för andra partier, vilket delvis hänger samman med att de hade många nya kandidater utan erfarenhet av kommunpolitik (se även Gissur Erlingssons blogginlägg om SD:s avhopp). Sammantaget har det gjort att kandidaterna på många håll inte var tillräckligt många. Övriga partier som i dag har tomma stolar är Miljöpartiet (6), Vänsterpartiet (2), Kristdemokraterna (1), Moderaterna (1) och Svenskarnas parti (1).

Till den ovanstående beskrivningen ska läggas att väljarna själva kan nominera kandidater via valsedeln. Det är detta som brukar benämnas den fria nomineringsrätten. Om partierna inte har någon valsedel i det aktuella valet eller om partiet har valt att inte låsa sin valsedel kan väljare nominera kandidater genom att skriva till namn på valsedeln. Om valsedeln är låst står det på valsedeln ”Du kan inte personrösta på fler än en eller någon annan kandidat än de som står nedan”, men om den inte är låst står det ”Du kan personrösta genom att sätta ett kryss för den kandidat du helst vill ska bli vald eller genom att skriva till ett namn på valsedeln”. Lite förvirrande kallas det att ”anmäla” sina kandidater när man låser valsedeln (läs mer hos Valmyndigheten).

Den fria nomineringsrätten medför att personer mot sin vilja kan nomineras och väljas in för partier som de inte sympatiserar med. För väljarna innebär det dessutom att de i de fall då partierna inte har låst valsedeln inte vet vilka kandidater som de röstar på. I sådana fall kan andra väljare lägga till kandidater på valsedeln, vilket gör att någon annan än du tänkt dig sedan blir den folkvalda representant som du har hjälpt till att röstat fram (se t.ex. det här). Vallagskommittén har föreslagit att samtycke måste inhämtas från nominerade kandidater; ett förslag som kan träda i kraft till 2018 års val (se proposition 2013/14:48). Det löser problemet med ofrivilliga kandidaturer, men då förslaget tillåter att samtycke inhämtas så sent som fredagen innan valdagen löser lagändringen inte helt problemet med att väljarna har svårt att veta vilka som kan bli invalda när de röstar på ett parti som inte har låst sin valsedel.

Om det är viktigt för dig att det finns en folkvald som representerar dina åsikter är mitt tips alltså att för det första försäkra dig om att partiet ställer upp med en valsedel i det aktuella valet. För det andra studera valsedeln för att se att det finns tillräckligt med nominerade kandidater för att fylla tänkbara mandat och kommande avhopp. Och om du vill undvika risken att rösta fram någon du inte vill ska bli vald är det värt att kontrollera om valsedeln är låst (det gäller i synnerhet valsedlar med få kandidater).

Om bloggen



Välkommen till bloggen Trehundratolv! Här skriver jag om valstatistik, väljaropinion och annat som berör den svenska demokratin. Jag kommer även att ta upp statsvetenskapliga forskningsresultat och hur siffror och statistik presenteras i den politiska debatten under valåret 2014.

Namnet Trehundratolv kommer av att vi i år har 312 olika val där vi har möjlighet att välja politiska företrädare som sedan ska representera oss. Det är val i 290 kommuner, 20 landsting/regioner, 1 riksdag och 1 Europaparlament. De sträcker sig från kommunfullmäktigevalet i Bjurholms kommun med 2 000 röstberättigade till Europaparlamentsvalet med 400 miljoner i 28 länder. Tillkommer gör också ett antal lokala folkomröstningar i hela landet.

Jag har i över tio års tid arbetat med att analysera data i Sverige och andra delar av världen. I dag är jag doktorand i statsvetenskap vid Linköpings universitet, forskar vid Institutet för Näringslivsforskning och arbetar vid Statistiska centralbyråns enhet för demokratistatistik. De tankar jag framför här i bloggen är dock mina egna. Jag ingår även bland skribenterna bakom statsvetarbloggen Politologerna. Mer information om mig kan du hitta på min webbsida. Du är varmt välkommen att höra av dig med synpunkter och tips, antingen genom att lämna en kommentar till ett blogginlägg eller genom ett mejl till: richard.ohrvall@googlemail.com.

Hälsningar Richard Öhrvall

Arkiv