Trehundratolv

Richard Öhrvall

Richard Öhrvall

DN Debatt skriver Widmalm, Widmalm och Persson att mycket tyder på att ”’utvärderingssamhället’ skenat och allt oftare leder till försämrad service”. Argumentationen går ut på att för många aktörer granskar olika delar av välfärden och att anställda inom olika delar av välfärden ägnar alltför stor del av sin tid åt dokumentation och administration. Detta sägs ha lett till att ”försämra verksamheter som en gång kan ha fungerat bra” och lösningen består i att i högre grad lita på de anställda. Även om forskarna i fråga antagligen har vissa poänger delar jag inte deras övergripande slutsats. Jag menar i stället att  mer och förbättrad utvärdering av välfärden vore önskvärd.

I artikeln hävdas att alltför många aktörer ägnar sig åt utvärderingar av välfärden. Som exempel tas utbildning; artikelförfattarna skriver att ”där granskas våra lärare och skolor bland annat via kommunal revision, SCB, Statskontoret, Riksrevisionen, ESO, utredningsväsendet, Skolverket, IFAU, Skolinspektionen, Specialpedagogiska skolmyndigheten och nu senast en ny myndighet för skolforskning”. Det kan tyckas vara många aktörer, men de har lite olika roller: vissa har inte något granskande uppdrag och flera av dem har inte något specifikt uppdrag att granska just utbildningssektorn (även om de kan göra det om de anser det vara befogat). Det är möjligt att det vore att föredra med något färre aktörer, men artikelförfattarna är inte tydliga med vilka aktörer de anser vara överflödiga.

Det är även möjligt att Widmalm, Widmalm och Persson har rätt i att anställda i välfärden ägnar för mycket tid åt ”oskäliga uppgifter”. De framför visserligen ingen empiri till stöd för det argumentet, men liknande kritik har framförts från andra håll. Det är dock inte självklart att överdriven administration tillkommer på grund av krav från oberoende utvärderare, utan sådana krav kan mycket väl komma inifrån de utförande organisationerna. För de anställda är det kanske av underordnad betydelse, men om man vill förändra situationen är det en avgörande skillnad.

I artikeln hävdas även att utvärderingssamhället i förlängningen lett till skandalerna vid Försäkringskassan och specifikt anklagelserna om att de har försökt eftersöka den källa som har förmedlat uppgifter till massmedia. De senare anklagelserna avser dock ett lagbrott och argumentationen om att det är ett resultat av för mycket utvärderingar är i alla fall för mig otydlig. Dessutom kan man invända att just skandalerna vid Försäkringskassan kan ses som ett exempel på att granskningar behövs snarare än motsatsen.

Även om Widmalm, Widmalm och Persson kan ha en poäng i att många anställda inom välfärden ägnar för mycket tid åt administration och för lite tid åt sina kärnuppgifter, så tycker jag att deras kritik hamnar snett. Ett grundläggande problem är att de förändringar som har skett inom svensk välfärd under de senaste årtiondena inte har utvärderats tillräckligt. Privata utförare har blivit allt vanligare inom olika delar av den offentliga välfärden. På vissa håll har förändringen varit betydande. Samtidigt var den övergripande slutsatsen i SNS-antologin Konkurrensens konsekvenser av Hartman (red.), som syftade till att studera vad konkurrens inom välfärdsområdet har inneburit,  att ”kunskapsläget inom många områden är anmärkningsvärt begränsat”. I antologins avslutande kapitel efterfrågas mer utvärderingar och det konstateras att ”bristen på systematisk uppföljning och utvärdering [är] anmärkningsvärd”.

Jag tycker att det vore önskvärt om reformer genomfördes med en tanke kring hur de på bästa sätt kan utvärderas. Bland forskare finns önskemål att i högre grad använda experiment för att med större säkerhet kunna uttala sig om reformers effekter (se Daunfeldt och Fölster). Det kan exempelvis handla om att vissa, slumpmässigt utvalda personer får ta del av en reform. De personer som inte blir valda utgör då en kontrollgrupp. Eller så kan en reform först introduceras i slumpmässigt valda delar av landet. På så vis är det lättare för forskare och andra berörda att få en uppfattning om vad reformen har för effekter.

Det är även viktigt att relevant statistik tas fram. Jag var medförfattare till SNS:s antologi Välfärdstjänster i privat regi som publicerades i slutet av 2013. En slutsats från arbetet med den rapporten var att viss grundläggande statistik kring svensk välfärd saknas. Det gäller bland annat statistik uppdelad på offentliga och privata utförare, och även privata utförare uppdelat efter ideella aktörer och vinstdrivande företag.

Även om det finns relevant kritik mot administration inom välfärden hoppas jag att onyanserad kritik inte leder till missuppfattningen att vi utvärderar välfärden för mycket. Jag skulle hävda att det motsatta gäller. Effekterna av det fria skolvalet, LOV, vinstdrivande aktörer i vården med mera, är fortfarande viktiga att utvärdera.

Om bloggen



Välkommen till bloggen Trehundratolv! Här skriver jag om valstatistik, väljaropinion och annat som berör den svenska demokratin. Jag kommer även att ta upp statsvetenskapliga forskningsresultat och hur siffror och statistik presenteras i den politiska debatten under valåret 2014.

Namnet Trehundratolv kommer av att vi i år har 312 olika val där vi har möjlighet att välja politiska företrädare som sedan ska representera oss. Det är val i 290 kommuner, 20 landsting/regioner, 1 riksdag och 1 Europaparlament. De sträcker sig från kommunfullmäktigevalet i Bjurholms kommun med 2 000 röstberättigade till Europaparlamentsvalet med 400 miljoner i 28 länder. Tillkommer gör också ett antal lokala folkomröstningar i hela landet.

Jag har i över tio års tid arbetat med att analysera data i Sverige och andra delar av världen. I dag är jag doktorand i statsvetenskap vid Linköpings universitet, forskar vid Institutet för Näringslivsforskning och arbetar vid Statistiska centralbyråns enhet för demokratistatistik. De tankar jag framför här i bloggen är dock mina egna. Jag ingår även bland skribenterna bakom statsvetarbloggen Politologerna. Mer information om mig kan du hitta på min webbsida. Du är varmt välkommen att höra av dig med synpunkter och tips, antingen genom att lämna en kommentar till ett blogginlägg eller genom ett mejl till: richard.ohrvall@googlemail.com.

Hälsningar Richard Öhrvall

Arkiv

Fler bloggar