Om SD:s valframgångar

Riksdagsvalets stora vinnare var Sverigedemokraterna. I jämförelse med 2010 års val ökade de sitt stöd med 7, 2 procentenheter. Av partierna i riksdagen var det förutom SD bara Socialdemokraterna och Vänsterpartiet som ökade sitt stöd. Och de ökade blott med några tiondelar. Mot den bakgrunden är det inte konstigt att det kommer fram en rad teorier om vad som förklarar SD:s framgång. Tyvärr baseras de ofta på enkla analyser utan koppling till forskningen, och ibland inte ens det.

Det finns en diskussion kring att SD:s framgångar beror på att personer utanför städerna känner sig förbisedda. Mot detta kan invändas att SD mer än tredubblade sitt stöd i det valdistrikt som Strandvägen i Stockholm hör till. Det är svårt att hävda att det är ett distrikt bestående av personer i periferin eller utan resurser.

I diagrammet nedan redovisas SD:s stöd i riksdagsvalen 2010 och 2014 efter kommuner. Som framgår av diagrammet ökade partiet sitt stöd i samtliga 290 kommuner. Samtidigt finns ett visst stöd för att ökningen framför allt har skett utanför storstäder och universitetsstäder. Ökningen var minst i Umeå, Stockholm och Danderyd; kommuner där SD redan tidigare hade ett mindre stöd. Omvänt var ökningen större i kommuner där SD sedan tidigare hade ett stort stöd. Störst var ökningen i Filipstad och Färjelanda. I båda dessa kommuner ökade SD med mer än 15 procentenheter.

Det finns dock inlägg i debatten som tar avstamp i forskningen. I ett inlägg på bloggen Politologerna argumenterar statsvetaren Andrej Kokkonen för att SD:s väljare röstar på partiet för att de sympatiserar med deras politiska förslag. En enkel förklaring med stöd i forskning som många verkar vilja förbise. Statsvetaren Karl Loxbo ger i ett annat inlägg på samma blogg ytterligare information om vad forskningen kan ge för förklaringar till SD:s framgångar. Bland annat redogör Karl för resultat från en artikel som han har författat tillsammans med Gissur Ó Erlingsson och mig. I den artikeln argumenterar vi för vikten av lokal närvaro och en utvecklad partiorganisation för att ett parti ska nå framgångar, även på riksplanet. I diagrammet nedan redovisas hur SD successivt har fått mandat i allt fler svenska kommuner.

Som framgår av diagrammet har SD successivt fått en allt starkare lokal närvaro i allt större delar av landet. I 2002 års val kom de in i kommunfullmäktige i 29 kommuner. Efter 2014 års val har SD mandat i 285 av 290 kommuner. Av de 5 kommuner där SD inte fick mandat ligger 4 i Västerbotten och den sista är Vaxholm. Värt att notera är även att 4 av dessa 5 har starka lokala partier. Det är inte osannolikt att de har fångat upp en del missnöje som annars hade kanaliserats till SD. Det enda undantaget är Robertsfors där Socialdemokraterna fick egen majoritet i kommunfullmäktige.

Vi kommer att få in mer data framöver och förhoppningsvis kan det hjälpa oss att bättre förstå 2014 års val. I väntan på det är det värt att inte dra förhastade slutsatser utifrån enkla samband och dålig underbyggda teorier. Då är det bättre att se till den forskning som trots allt finns.