Richard Öhrvall
Ett av tydligaste resultaten i 2014 års val var att Sverigedemokraterna gick framåt (se tidigare inlägg). Partiet tog mandat i 285 kommuner. Socialdemokraterna är det enda parti som fick mandat i samtliga 290 kommuner. Därefter är det SD som har mandat i flest kommuner. Moderaterna och Centerpartiet är representerade i 283 kommuner. Därefter kommer Vänsterpartiet i 266, Folkpartiet i 261, Miljöpartiet 258 och Kristdemokraterna i 234 kommuner. Feministiskt initiativ som inte kom in i riksdagen men som fick plats i 13 kommunfullmäktigen, från Kiruna i norr till Simrishamn i söder.
I riksdagen har på senare tid antalet partier ökat. Länge hade vi i Sverige ett stabilt fempartisystem, men i dag är det åtta partier i riksdagen. Då systemet är designat under en tid med färre partier har en del oönskade effekter uppstått då fler partier ska ta plats i riksdagen. Detta gäller främst mandatfördelningen: antalet utjämningsmandat är inte tillräckliga för att ge en mandatfördelning som på bästa sätt återspeglar röstfördelningen. Detta har behandlats av Vallagskommittén och det finns förslag till att utöka antalet utjämningsmandat.
Även i kommunerna har partierna blivit fler. Det genomsnittliga antalet partier i landets kommunfullmäktigen har ökat från 7,7 partier 2006 till 8,1 partier 2014. Flest partier hittar vi i Kiruna. Där valdes 2010 hela 11 partier in i kommunfullmäktige. Trots det valde väljarna att rösta in ytterligare ett parti 2014 och utöka antalet partier till 12. Jag har inte hunnit kolla i alla gamla datakällor, men såvitt jag vet är det rekord. Intressant att notera är att även om Kirunaborna valde in 12 partier lyckades inte FP knipa ett enda mandat.
Färst partier finns kommunfullmäktige i Arjeplog, Berg, Malå, Ragunda och Storfors. Alla dessa fem kommuner har fem partier i fullmäktige. Ragunda hade tidigare bara fyra partier i fullmäktige, men i och med att SD kom in i årets val är det nu fem partier. Det kan tyckas som om det vore enklare att styra en kommun med färre partier, men framför allt beror det på hur mandaten fördelas mellan de partier som kommit in i fullmäktige. I Ragunda har S egen majoritet, vilket naturligtvis gör det enklare att styra.
Antalet kommuner där ett parti har egen majoritet har dock minskat på senare tid. Efter 2006 års val var det 32 kommuner där ett parti hade egen majoritet. Det var 29 kommuner som 2010 kunde styras av ett parti och efter årets val är det bara 13. Sett till de senaste tre valen är det bara tre partier som haft egen majoritet: M, S, och V.
V hade egen majoritet i Fagersta efter både 2006 och 2010 års val. Stig Henriksson var den styrande politikern som vann folkets gunst. Men allt når sitt slut: i valet 2014 tappade partiet över 26 procentenheter, från 55,6 till 29,5 procent. Henriksson blev dock kryssad in i riksdagen.
Moderaterna hade egen majoritet i 4 kommuner 2006, 2 kommuner 2010 och nu endast i Vellinge. Även S har egen majoritet i allt färre kommuner. Från 27 kommuner efter 2006 års val till 26 efter 2010 års val till 12 kommuner i dagsläget.
Det är inte bara i riksdagen utan även i många kommuner är det parlamentariska läget komplicerat. Men i kommunerna finns en större variation vad gäller samarbete. Exempelvis kommer Kiruna under innevarande mandatperiod att styras av en koalition bestående av Moderaterna, Socialdemokraterna, Vänsterpartiet, Feministiskt initiativ och Samelistan.