X
Annons
X

Trehundratolv

Richard Öhrvall

Richard Öhrvall

Det mesta har numera fått en egen dag: från skumtomten (21 december) till världsfilosofin (20 november). Det är därför inte konstigt att även geografiska informationssystem (GIS) har en egen dag – den 10 november. Som en del i firandet har Stefan Svanström och jag skrivit en artikel med kartor över storstädernas politiska mönster.

I debatten efter höstens val har en del kretsat kring skillnaderna mellan stad och land. Samtidigt har inte väljarna någon enstämmig röst, varken i stadsmiljö eller på landsbygd. Det finns i stället en betydande spännvidd, i synnerhet i storstäderna. Denna variation framträder tydligt om man studerar hur rösterna i riksdagsvalet 2014 fördelade sig i storstädernas valdistrikt.

Sådana skillnader mellan olika geografiska områden kan på ett utmärkt sätt illustreras med hjälp av kartor. Vanligtvis är kartor av detta slag konstruerade på så vis att ett område får en färg efter hur pass starkt stöd ett visst parti eller partiblock har i det området (så kallade koropletkartor). Dessa kartor är dock ofta missvisande i och med att stora, glest befolkade områden framträder tydligare än små, tätt befolkade områden. Detta trots att antalet röstande personer kan vara betydligt fler i de senare. Och det är trots allt antalet röster som är det centrala när vi är intresserade av valresultat.

Vi har därför i stället tagit fram ett antal så kallade prickkartor för att bättre åskådliggöra resultatet i 2014 års riksdagsval i Stockholm, Göteborg och Malmö. På kartorna motsvarar varje blå prick 25 röster på något av partierna i Alliansen och varje röd prick 25 röster på något av de rödgröna partierna. Nedan ses en av dessa kartor, för övriga kartor, se artikeln här.

2-Prickkarta-Sthlms-kommun-antalet-rostande-pa-partiblocken

Om bloggen



Välkommen till bloggen Trehundratolv! Här skriver jag om valstatistik, väljaropinion och annat som berör den svenska demokratin. Jag kommer även att ta upp statsvetenskapliga forskningsresultat och hur siffror och statistik presenteras i den politiska debatten under valåret 2014.

Namnet Trehundratolv kommer av att vi i år har 312 olika val där vi har möjlighet att välja politiska företrädare som sedan ska representera oss. Det är val i 290 kommuner, 20 landsting/regioner, 1 riksdag och 1 Europaparlament. De sträcker sig från kommunfullmäktigevalet i Bjurholms kommun med 2 000 röstberättigade till Europaparlamentsvalet med 400 miljoner i 28 länder. Tillkommer gör också ett antal lokala folkomröstningar i hela landet.

Jag har i över tio års tid arbetat med att analysera data i Sverige och andra delar av världen. I dag är jag doktorand i statsvetenskap vid Linköpings universitet, forskar vid Institutet för Näringslivsforskning och arbetar vid Statistiska centralbyråns enhet för demokratistatistik. De tankar jag framför här i bloggen är dock mina egna. Jag ingår även bland skribenterna bakom statsvetarbloggen Politologerna. Mer information om mig kan du hitta på min webbsida. Du är varmt välkommen att höra av dig med synpunkter och tips, antingen genom att lämna en kommentar till ett blogginlägg eller genom ett mejl till: richard.ohrvall@googlemail.com.

Hälsningar Richard Öhrvall

Arkiv

Richard Öhrvall

Vi har nått fram till diagramkavalkadens sista del. Det innebär att det är dags att se närmare på det minst av de partier som fick plats i 2014 års riksdag: Kristdemokraterna. I riksdagsvalet backade KD med 1,0 procentenheter till 4,6 procent. I vårens EU-val ökade däremot KD med 1,3 procentenheter till 5,9 procent.

Om vi ser till valresultaten efter kommun så gjorde KD ett  gjorde bättre resultat i EU-valet än i riksdagsvalet i 281 av landets 290 kommuner. Främsta undantaget utgörs av Danderyd, där fick KD 1,9 procentenheter större stöd i riksdagsvalet. Största skillnaden mellan de två valen finner vi i Gnosjö där KD fick 8,4 procentenheter större stöd i EU-valet. Gnosjö är även den kommun där KD fick störst andel av rösterna i vårens EU-val (22,6 procent). I riksdagsvalet fick fick KD störst stöd i Mullsjö (17,0 procent) tätt följt av Sävsjö (16,9 procent). Minst andel av rösterna fick KD i Bräcke i EU-valet och i Överkalix i riksdagsvalet, 2,0 respektive 1,1 procent.

I diagrammet nedan illustreras Kristdemokraternas resultat i EU- och riksdagsvalet 2014 efter kommun. Varje kommun är en prick i diagrammet och prickar till höger om den diagonala linjen motsvarar kommuner där KD gjorde ett bättre resultat i riksdagsvalet än i EU-valet, och vice versa. Ju större horisontellt avstånd från linjen desto större förändring (för mer information se även det introducerande blogginlägget).

kd_eu_ri_2014_ef_ko_red

I nedanstående diagram illustreras på motsvarande sätt KD:s resultat i riksdagsvalen 2010 och 2014. I 281 av 290 kommuner backade KD i riksdagsvalet 2014. Den kommun där KD tydligt gick framåt var Södertälje: en uppgång med 1,5 procentenheter. Mest backade partiet i Gnosjö, en nedgång med 4,9 procentenheter till 14,2 procent.

kd_ri_2010_2014_ef_ko_red

Vi kan även gå ned på finare nivå: valdistriktsnivå. Ett valdistrikt är det område som tillhör en vallokal. Vanligtvis består ett valdistrikt av 800-1 200 personer. Totalt sett fanns det i 2010 års val 5 668 valdistrikt och 5 837 stycken i 2014 års val. I kartorna nedan har jag delat in stödet för KD i klasser om 5 procentenheter, men med en viss justering så att den första klassen går upp till 4-procentspärren. Detta ger följande klassindelning: 0-4, 4-10, 10-15, 15-20, 20-25 och 25 procents stöd eller mer (för mer information om indelningen och kartorna se här).

Som framgår av kartorna har KD framför allt ett starkt stöd i trakterna kring Jönköping. Vi kan även notera KD har ett starkt stöd i allra nordligaste Sverige. Där finner vi byn Kuttainen, som är ett starkt fäste för den laestadianska väckelserörelsen. Något som är svårt att se från kartorna är att de fem valdistrikt där KD är som starkast är alla små öar på Västkusten. Det är distrikt på Öckerö, Fotö, Donsö-Vrångö, Dyrön och Åstol.

 

kd_2010_2014

 

Richard Öhrvall

Diagramkavalkaden börjar närma sig sitt slut. Turen har nu kommit till det näst minsta av de partier som valdes in i 2014 års riksdag: Folkpartiet. I 2014 års riksdagsval fick partiet 5,4 procent, vilket innebar en nedgång med 1,6 procentenheter i förhållande till 2010 års val. Det är vid sidan av 1998 års val det sämsta valresultatet för FP någonsin. I vårens EU-val gick det bättre – FP fick 9,9 procent av rösterna. Men även det innebar en nedgång, i 2009 års EU-val fick partiet 13,6 procent.

Om vi studerar valresultaten efter kommun framgår att FP gjorde bättre ifrån sig i EU-valet än i riksdagsvalet i samtliga 290 kommuner. Störst var skillnaden i  Danderyd, 10,1 procentenheter. Danderyd är även FP:s starkaste fäste i både EU- och riksdagsvalet 2014, med ett stöd på 21,9 respektive 11,9 procent. Näst störst var skillnaden mellan de två valen i Marit Paulsens hemkommun, Malung-Sälen, där FP fick 9,9 procentenheter starkare stöd i EU-valet. FP:s svagaste fäste i båda valen är Strömsund, där partiet fick 2,5 procent i EU-valet och 1,1 procent i riksdagsvalet.

I nedanstående diagram illustreras Folkpartiets resultat i EU- och riksdagsvalet 2014 efter kommun. Varje prick i diagrammet motsvarar en kommun och prickar till höger om den diagonala linjen motsvarar kommuner där FP gjorde ett bättre resultat i riksdagsvalet än i EU-valet, och vice versa. Ju större horisontellt avstånd från linjen desto större förändring (för mer information se även det introducerande blogginlägget).

 

fp_eu_ri_2014_ef_ko_red

I diagrammet nedan redovisas på motsvarande sätt FP:s valresultat i riksdagsvalen 2010 och 2014 efter kommun. Som framgår av diagrammet backade FP i alla kommuner förutom tre: Danderyd, Lidingö och Haparanda. De två förstnämnda är även FP:s två starkaste kommuner 2014. Haparanda var den svagaste 2010, men den positionen har 2014 tagits över av Strömsund. Där fick FP bara 1,1 procent av rösterna 2014. Det starkaste fästet för FP 2010 var Landskrona. Men Landskrona är också den kommun där FP tappade mest i 2014 års val: -4,7 procentenheter.

fp_ri_2010_2014_ef_ko_red

 

Vi kan även ta analysen vidare till valdistriktsnivå. Ett valdistrikt är det område som tillhör en vallokal. Vanligtvis består ett valdistrikt av 800-1 200 personer. Totalt sett fanns det i 2010 års val 5 668 valdistrikt och 5 837 stycken i 2014 års val. Det finns ett distrikt där Folkpartiet inte fick några röster alls i 2014 års riksdagsval. Det är distriktet Kyrktåsjö-Norråker som ligger i Strömsund kommun. I 2391 eller 41 procent av valdistrikten fick FP 2014 under 4 procent av rösterna. Varken i 2010 eller 2014 års val fick FP över 20 procent i något valdistrikt. Alla övriga riksdagspartier nådde över den nivån i ett antal valdistrikt. FP:s starkaste fäste 2014 är distriktet ”Täby 15 N Ellagård, Åva” i Täby, där partiet fick 18,5 procent av rösterna.

I kartorna nedan illustreras Folkppartiets valresultat i riksdagsvalen 2010 och 2014 efter valdistrikt.I kartorna har jag delat in stödet för FP i klasser om 5 procentenheter, men med en viss justering så att den första klassen går upp till 4-procentspärren. Detta ger följande klassindelning: 0-4, 4-10, 10-15 och 15-20 procents stöd eller mer (för mer information om indelningen och kartorna se här).

Då FP har få starka fästen och de distrikt där FP är jämförelsevis starka ligger i huvudsak i större städer, blir följden att kartorna inte blir så färggranna.

 

fp_2010_2014

Richard Öhrvall

Vi fortsätter diagramkavalkaden med ett av få partier som gick framåt i både EU- och riksdagsvalet 2014: Vänsterpartiet. Framgångarna var dock blygsamma: I EU-valet ökade partiet med 0,6 procentenheter till 6,3 procent och i riksdagsvalet med 0,1 procentenheter till 5,7 procent. Partiet gjorde alltså ett något bättre EU-val än riksdagsval 2014.

Om vi ser till valresultat efter kommun så gjorde V ett bättre EU-val än riksdagsval i 278 av landets 290 kommuner. Skillnaden mellan de två valtillfällena är störst i Arvidsjaur, där partiet fick 4,9 procentenheter starkare stöd i EU-valet. Vänsterpartiets klart starkaste fäste är i Pajala och det svagaste är i Vellinge. Det gäller i båda valen.

Vänsterpartiets resultat i EU- och riksdagsvalet 2014 efter kommun illustreras i nedanstående diagram. Varje kommun är en prick i diagrammet och prickar till höger om den diagonala linjen motsvarar kommuner där V gjorde ett bättre resultat i riksdagsvalet än i EU-valet, och vice versa. Ju större horisontellt avstånd från linjen desto större förändring (för mer information se även det introducerande blogginlägget).

v_eu_ri_2014_ef_ko_red

 

I nedanstående diagram illustreras på samma vis Vänsterpartiets valresultat i riksdagsvalen 2010 och 2014 efter kommun. Trots att V gick framåt totalt sett var det 186 kommuner där partiet tappade stöd. Mest backade partiet i Degerfors, 2,7 procentenheter. Även i Pajala tappade V stöd (-0,9 procentenheter), men trots den nedgången är kommunen som sagt fortfarande Vänsterpartiets starkaste fäste. Vilhelmina var den kommun där V vann mest: +2,6 procentenheter.

v_ri_2010_2014_ef_ko_red

Vi kan även gå ned på finare nivå: valdistriktsnivå. Ett valdistrikt är det område som tillhör en vallokal. Vanligtvis består ett valdistrikt av 800-1 200 personer. Totalt sett fanns det i 2010 års val 5 668 valdistrikt och 5 837 stycken i 2014 års val. I kartorna nedan har jag delat in stödet för V i klasser om 5 procentenheter, men med en viss justering så att den första klassen går upp till 4-procentspärren. Detta ger följande klassindelning: 0-4, 4-10, 10-15, 15-20, 20-25 och 25 procents stöd eller mer (för mer information om indelningen och kartorna se här).

Det finns ett distrikt där ingen röstade på Vänsterpartiet varken i 2010 eller 2014 års riksdagsval. Det är distriktet Åstol i Tjörns kommun. Starkast stöd fick V både 2010 och 2014 i valdistriktet Muodoslompolo-Kaunisvaara i Pajala kommun. Det distriktet är den mörkröda fläcken som framträder uppe i norr på kartorna. Man kan av nedanstående kartor tro att det framför allt är i Norrbotten som V har sina starka fästen, men av de 20 valdistrikt där partiet fick över 20 procent av rösterna i 2014 års riksdagsval ligger 11 i Göteborg. De övriga ligger i Malmö, Umeå och Uppsala, och som sagt ett i Pajala.

 

v_2010_2014

Richard Öhrvall

Bloggens diagramkavalkad har tagit oss fram till Centerpartiet. De gick framåt med 1,0 procentenheter till 6,5 procent i vårens EU-val, vilket innebar att de behöll sitt mandat i Europaparlamentet. I höstens riksdagsval backade däremot C med 0,4 procentenheter till 6,1 procent. De övriga partierna i Alliansen tappade dock än mer.

Centerpartiet fick alltså ett något starkare stöd i EU-valet än i riksdagsvalet 2014. Om vi bryter ned valresultatet kan vi konstatera att detta även gällde i 233 av landets 290 kommuner. Störst skillnad hittar vi i Vara och Skara kommun där C fick 6,5 procentenheter starkare stöd i EU-valet än i riksdagsvalet. Och därefter kommer Grästorp med 6,2 procentenheter större stöd i EU-valet. Grästorp är även den kommun där C fick störst andel av rösterna i EU-valet, 19,2 procent. Lägst stöd fick C i Gällivare och Pajala (2,2 procent). Gällivare var även C svagaste fäste i höstens riksdagsval, där fick partiet endast 1,8 procent av rösterna. Störst stöd i riksdagsvalet fick Centerpartiet i Robertsfors (16,8 procent).

I nedanstående diagram illustreras Centerpartiets resultat i EU- och riksdagsvalet 2014 efter kommun. Varje prick i diagrammet motsvarar en kommun och prickar till höger om den diagonala linjen motsvarar kommuner där C gjorde ett bättre resultat i riksdagsvalet än i EU-valet, och vice versa. Ju större horisontellt avstånd från linjen desto större förändring (för mer information se även det introducerande blogginlägget).

c_eu_ri_2014_ef_ko_red

På motsvarande sätt jämförs Centerpartiets resultat i riksdagsvalen 2010 och 2014 i nedanstående diagram. Vid båda valtillfällena är Robertsfors den kommun där C får störst andel av rösterna, men stödet har minskat där med 3,9 procentenheter till 16,8 procent. I 2014 års riksdagsval backade C i 186 av 290 kommuner. Mest tappar partiet i Danderyd (-4,0 procentenheter).  Dorotea är den kommun där C ökar mest: +1,6 procentenheter till 10,9 procent. Även i Gällivare gick C framåt, men trots detta är Gällivare vid båda valtillfällena den kommun där C får lägst stöd.

c_ri_2010_2014_ef_ko_red

 

Vi kan även ta analysen vidare till valdistriktsnivå. Ett valdistrikt är det område som tillhör en vallokal. Vanligtvis består ett valdistrikt av 800-1 200 personer. Totalt sett fanns det i 2010 års val 5 668 valdistrikt och 5 837 stycken i 2014 års val. Det fanns 7 distrikt där Centerpartiet inte fick några röster alls i 2014 års riksdagsval. De ligger i Botkyrka, Malmö och Stockholm. I 2010 års val var det 3 distrikt där C inte fick några röster. Det finns även valdistrikt där C har riktigt starkt stöd. I 2014 års val fick partiet över 30 procent i 4 distrikt. Tre av dessa fyra distrikt ligger på Gotland. Starkast stöd fick C i valdistriktet Fardhem på Gotland, där de fick 35,8 procent av rösterna. Även i 2010 års riksdagsval var Fardhem C:s starkaste fäste. Då fick partiet 37,9 procent av rösterna där.

I kartorna nedan illustreras Centerpartiets valresultat i riksdagsvalen 2010 och 2014 efter valdistrikt.I kartorna har jag delat in stödet för C i klasser om 5 procentenheter, men med en viss justering så att den första klassen går upp till 4-procentspärren. Detta ger följande klassindelning: 0-4, 4-10, 10-15, 15-20, 20-25 och 25 procents stöd eller mer (för mer information om indelningen och kartorna se här).

Kartorna visar även ett problem med kartor av det här slaget och som jag har nämnt tidigare här i bloggen: stora, glesbefolkade valdistrikt blir mycket mer framträdande än tätbefolkade distrikt i städerna, även i de fall de innefattar samma antal röstberättigade. Centerpartiet har jämförelsevis starkt stöd i mer glest befolkade delar av landet, vilket gör att kartorna ger en bild av att C har starkare stöd än vad som är fallet.

På det hela taget är kartorna över Centerpartiets stöd förhållandevis lika. C har en del starka fästen och de tycks i huvudsak vara desamma även i årets riksdagsval.

 

c_2010_2014

Richard Öhrvall

På grund av en elak förkylning tappade jag lite fart i veckans diagramkavalkad, men nu är det hög tid att gå vidare. Vi är framme vid det fjärde största partiet i 2014 års riksdagsval: Miljöpartiet (för S, M och SD, se tidigare inlägg i bloggen).

Miljöpartiet gick starkt framåt i vårens EU-val: upp 4,4 procentenheter till 15,4 procent. Även opinionsmätningarna strax efter EU-valet indikerade ett starkt stöd. För de flesta var det därför förvånande att partiet backade med 0,5 procentenheter till 6,9 procent i riksdagsvalet. Skillnaden mellan MP:s valresultat i EU-valet och i riksdagsvalet är stor, hela 8,5 procentenheter.

Det är därmed inte så förvånande att MP nådde ett bättre resultat i EU-valet än i riksdagsvalet i samtliga 290 kommuner. Skillnaden varierar mellan 13,2 procentenheter i Vaxholm och 2,6 procentenheter i Åsele. Skillnaden tenderar att vara större i de kommuner där MP har ett start stöd, vilket inte är så konstigt då vi studerar skillnader i procentenheter. I Vaxholm gjorde MP ett starkt EU-val (se tidigare inlägg om att M gick relativt dåligt där). I Åsele fick MP endast 4,5 procent av rösterna i EU-valet, vilket innebar att det var den kommun där MP gick sämst. I riksdagsvalet fick MP sitt sämsta resultat i Norsjö, 1,3 procent. Miljöpartiets starkaste fäste i både EU- och riksdagsvalet var i Lund.

Miljöpartiets resultat i EU- och riksdagsvalet 2014 efter kommun illustreras i nedanstående diagram. Varje kommun är en prick i diagrammet och prickar till höger om den diagonala linjen motsvarar kommuner där MP gjorde ett bättre resultat i riksdagsvalet än i EU-valet, och vice versa. Ju större horisontellt avstånd från linjen desto större förändring (för mer information se även det introducerande blogginlägget).

Som framgår av diagrammet finns ett tydligt samband mellan MP:s resultat i de två valen. Men det är några kommuner som avviker en del: i Kalix gjorde MP ett starkt EU-val, troligen på grund av att Peter Eriksson stod på valsedeln, och i Jokkmokk gjorde MP ett starkt riksdagsval. En möjlig förklaring till det senare är att partiet gick framåt i valet till kommunfullmäktige i Jokkmokk och att det kan ha bidragit till extra röster i riksdagsvalet (men de som är mer bekanta med de lokala förhållandena kan säkert ha mer initierade förklaringar).

mp_eu_ri_2014_ef_ko_red

 

På motsvarande sätt illustreras i nedanstående diagram motsvarande samband mellan Miljöpartiets resultat i riksdagsvalen 2010 och 2014 efter kommun. I båda valen är Lund den kommun där MP får störst andel av rösterna. Skillnaden mellan valtillfällena är liten. I riksdagsvalet 2010 hade MP svagast stöd i Dorotea. I valet 2014 hade den positionen övertagits av Norsjö.

Jämfört med 2010 backade MP i 223 av 290 kommuner i 2014 års riksdagsval. Störst är nedgången i Skinnskatteberg och Umeå, där partiet förlorade 2,4 procentenheter. Uppgången var störst i tidigare nämnda Jokkmokk, där gick partiet fram med 1,7 procentenheter.

 

mp_ri_2010_2014_ef_ko_red

I kartorna nedan har jag tagit analysen ned på en finare nivå, valdistriktsnivån. Kartorna illustrerar Miljöpartiets valresultat i riksdagsvalen 2010 och 2014 efter valdistrikt. Ett valdistrikt är det område som tillhör en vallokal. Vanligtvis består ett valdistrikt av 800-1 200 personer. Totalt sett fanns det i 2010 års val 5 668 valdistrikt och 5 837 stycken i 2014 års val. I kartorna har jag delat in stödet för MP i klasser om 5 procentenheter, men med en viss justering så att den första klassen går upp till 4-procentspärren. Detta ger följande klassindelning: 0-4, 4-10, 10-15, 15-20, 20-25 och 25 procents stöd eller mer (för mer information om indelningen och kartorna se här).

Kartorna visar även ett problem med kartor av det här slaget och som jag har nämnt tidigare här i bloggen: stora, glesbefolkade valdistrikt blir mycket mer framträdande än tätbefolkade distrikt i städerna, även i de fall de innefattar samma antal röstberättigade. Miljöpartiets starkaste distrikt i 2014 års riksdagsval är Kantorsgatan i Uppsala, och många andra av partiets starka fästen ligger i storstäder och studentstäder. Det är geografiskt sett små distrikt och därmed distrikt som syns dåligt på dessa kartor.

Samtidigt är det endast 13 distrikt där Miljöpartiet hade över 20 procents stöd 2014. I 2010 års val var det 81 distrikt. Då var det ett distrikt där MP inte fick någon röst: Markbygden i Piteå. Inte heller 2014 fick MP någon röst i Markbygden och i årets val gällde det även distriktet Slussfors i Storuman (de förlorade samtliga 4 röster de fick 2010).

 

mp_2010_2014

Richard Öhrvall

Diagramkavalkaden fortsätter med det tredje största partiet i 2014 års riksdagsval: Sverigedemokraterna (se tidigare inlägg i bloggen avseende Socialdemokraterna och Moderaterna). Sverigedemokraterna har ökat stadigt och rejält vid varje valtillfälle under lång tid. I riksdagsvalet 2010 fick partiet 5,7 procent och kom därmed in i riksdagen för första gången. I EU-val har SD fått lite lägre stöd än i riksdagsval. I valet 2009 fick de 3,3 procent av rösterna, vilket visserligen innebar en ökning med 2,1 procentenheter, men det räckte inte till mandat i Europaparlamentet.

Valen 2014 innebar nya framgångar för SD. I EU-valet nästan tredubblades SD:s andel av rösterna till 9,7 procent, vilket gav partiet 2 mandat i Europaparlamentet. Och i riksdagsvalet ökade stödet med 7,2 procentenheter till 12,9 procent.

Om vi jämför SD:s valresultat i EU- och riksdagsvalet 2014 efter kommuner finner vi att SD fick större stöd i riksdagsvalet i alla kommuner förutom tre. Framför allt gäller det Gnosjö, där SD fick 2,7 procentenheter starkare stöd i EU-valet än i riksdagsvalet. En trolig förklaring är att partiets andra namn på valsedeln till EU-valet, Peter Lundgren, kommer ifrån Gnosjö (vilket även framgick av valsedeln). Svalöv är den kommun där skillnaden är störst i omvänd riktning: där var SD:s stöd 7,5 procentenheter starkare i riksdagsvalet än i EU-valet.

Sverigedemokraternas resultat i EU- och riksdagsvalet 2014 efter kommun illustreras i nedanstående diagram. Varje kommun är en prick i diagrammet och prickar till höger om den diagonala linjen motsvarar kommuner där SD gjorde ett bättre resultat i riksdagsvalet än i EU-valet, och vice versa. Ju större horisontellt avstånd från linjen desto större förändring (för mer information se även det introducerande blogginlägget). Starkast stöd i både EU- och riksdagsvalet hade SD i Sjöbo, där de fick 24,2 respektive 30,0 procent av rösterna. Partiets svagast fästen var Umeå i EU-valet (4,4 procent) och Danderyd i riksdagsvalet (5,3 procent).

sd_eu_ri_2014_ef_ko_red

Går vi vidare och på motsvarande sätt jämför SD:s resultat i 2010 och 2014 års riksdagsval efter kommuner finner vi att partiet har gått framåt i alla kommuner. Ökningen är minst i Umeå, Stockholm och Danderyd; kommuner där SD redan tidigare hade ett mindre stöd. Omvänt är ökningen större i kommuner där SD sedan tidigare hade ett stort stöd. Störst är ökningen i Filipstad och Färjelanda. I båda dessa kommuner ökade SD med mer än 15 procentenheter (se även mitt tidigare blogginlägg om SD).

 

sd_ri_2010_2014_ef_ko_rev

Vi kan även gå ned på en finare nivå, valdistriktsnivån. Nedan presenteras kartor över Sverigedemokraternas valresultat i riksdagsvalen 2010 och 2014 efter valdistrikt. Ett valdistrikt är det område som tillhör en vallokal. Vanligtvis består ett valdistrikt av 800-1 200 personer. Totalt sett fanns det i 2010 års val 5 668 valdistrikt och 5 837 stycken i 2014 års val. I kartorna har jag delat in stödet för SD i klasser om 5 procentenheter, men med en viss justering så att den första klassen går upp till 4-procentspärren. Detta ger följande klassindelning: 0-4, 4-10, 10-15, 15-20, 20-25 och 25 procents stöd eller mer (för mer information om indelningen och kartorna se här).

I 2010 års val var SD:s starkaste fäste valdistriktet Almgården i Malmö. Den positionen har 2014 övertagits av distriktet Gusselbyn i Lindesbergs kommun. Där fick SD 36,9 procent av rösterna i 2014 års riksdagsval. Svagast stöd fick SD i distriktet ”Spånga 27 Rinkeby mellersta” i Stockholm. SD fick där blott 0,6 procent av rösterna.

Som framgår av kartorna nedan har SD gått framåt i de flesta delar av landet. Antalet valdistrikt där partiet fått mindre än 4 procent av rösterna har minskat från 1686 till 101. Då partiet är starkare i mer glest befolkade delar, där valdistriktet är större rent geografiskt än i städer där de är mindre, ger kartan en lite missvisande bild då partiet stöd framstår som starkare än det faktiskt är. Men oavsett det framgår tydligt att SD har gått starkt framåt och det inte bara i södra Sverige.

sd_2010_2014

 

Richard Öhrvall

Vi fortsätter diagramkavalkaden med att se närmare på Moderaternas valresultat (gårdagens inlägg om Socialdemokraterna finns här). I likhet med Socialdemokraterna har Moderaterna gjort jämförelsevis dåliga resultat i val till Europaparlamentet. Årets val var inget undantag: stödet för M sjönk från 18,8 till 13,7 procent. Tillsammans med Piratpartiet var M den stora förloraren i 2014 års EU-val. Och både S och M gjorde 2014 sina sämsta resultat i EU-val någonsin.

Även i riksdagsvalet 2014 var M den stora förloraren: stödet sjönk jämfört med 2010 med 6,7 procentenheter till 23,3 procent. Men jämfört med exempelvis 2002 års valresultat (15,3 procent) är resultatet i höstens riksdagsval inte så dåligt. Och det var betydligt bättre än vårens resultat i EU-valet.

Om vi studerar valresultaten på kommunnivå kan vi se att M i samtliga 290 kommuner gjorde bättre resultat i riksdagsvalet än i EU-valet 2014. Störst var skillnaden i Vaxholm: där fick M 19,5 procentenheter starkare stöd i riksdagsvalet. Omvänt gjorde Folkpartiet och Miljöpartiet ett jämförelsevis dåligt riksdagsval i Vaxholm.

I diagrammet nedan illustreras Moderaternas resultat i EU- och riksdagsvalet 2014 efter kommun. Varje kommun är en prick i diagrammet och prickar till höger om den diagonala linjen motsvarar kommuner där M gjorde ett bättre resultat i riksdagsvalet än i EU-valet, och vice versa. Ju större horisontellt avstånd från linjen desto större förändring (för mer information se även det introducerande blogginlägget).

m_eu_ri_2014_ef_ko_red

Om vi på motsvarande sätt jämför M:s resultat i riksdagsvalet 2010 och 2014 kan vi konstatera att partiet backade i alla kommuner förutom en. Undantaget är Överkalix där M gick fram med 0,1 procentenhet. Samtidigt var det en framgång från en väldigt låg nivå: med 8,1 procents stöd var Överkalix den kommun där M hade sitt svagaste fäste 2010. Den positionen har 2014 tagits över av Dorotea.

Starkast stöd fick M 2014 i Danderyd (50,0 procent). Tidigare var Vellinge det starkaste fästet, men där backade partiet med 10,6 procentenheter till 48,6 procent. Mest backade M i Hörby och Svedala, 13,8 respektive 12,7 procentenheter. Tyvärr finns inte data för att med säkerhet kunna analysera hur väljarströmmarna har gått, men det är värt att notera att i dessa tre kommuner är det framför allt Sverigedemokraterna som har gått fram starkt.

m_ri_2010_2014_ef_ko_rev

Vi kan även bryta ned resultaten på finare nivå genom att studera kartor över Moderaternas valresultat i riksdagsvalen 2010 och 2014 efter valdistrikt. Ett valdistrikt är det område som tillhör en vallokal. Vanligtvis består ett valdistrikt av 800-1 200 personer. Totalt sett fanns det i 2010 års val 5 668 valdistrikt och 5 837 stycken i 2014 års val. I kartorna har jag delat in stödet för Moderaterna i klasser om 10 procentenheter: 0-10, 10-20, 20-30, 30-40, 40-50 och 50 procents stöd eller mer (för mer information om indelningen och kartorna se här).

Som framgår av kartdiagrammet nedan har antalet distrikt där M fick en majoritet av rösterna minskat från 268 till 87. Starkast stöd 2014 har M i distriktet Ljunghusen västra i Vellinge (65,3 procent) och Södra Djursholm i Danderyd (64,6 procent). Svagast stöd har M i distrikten Örtagården-Herrgården och Örtagården V i Malmö (i båda är stödet under 3 procent).

Kartorna visar tydligt att M har starkare stöd i de mer tätbefolkade delarna av landet. Men stödet har sjönk 2014 på de flesta håll.

 

m_2010_2014

Richard Öhrvall

Valåret 2014 innebär något nytt i svensk valhistoria: aldrig tidigare har vi haft val till Europaparlament, riksdag, landstings- och kommunfullmäktige samma år. Socialdemokraterna gick in i detta supervalår med svaga resultat. I EU-valet 2009 fick partiet sitt lägsta stöd någonsin: 24,4 procent lade sin röst på partiet. Och i riksdagsvalet 2010 fick S 30,7 procent, vilket innebar partiets sämsta resultat i svensk demokratisk historia.

Socialdemokraterna hade alltså dåliga resultat med sig in i 2014. Å andra sidan kan det ses som ett utmärkt tillfälle att gå framåt i väljarkåren. I EU-valet blev dock så inte fallet. S fick 24,2 procent; en minskning med 0,2 procentenheter och ett nytt bottenrekord. I riksdagsvalet gick dock S framåt. Men framgången var blygsam, stödet ökade med 0,4 procentenheter till 31,0 procent. Precis som i tidigare val fick S 2014 större stöd i riksdagsvalet än i EU-valet.

Även om vi bryter ned resultaten på kommunnivå är stödet för S större i riksdagsvalet än i EU-valet 2014. Det finns dock ett undantag: i Öckerö kommun hade S 0,2 procentenheter större stöd i EU-valet. Men i  alla övriga 289 kommuner fick S ett bättre resultat i riksdagsvalet. Störst var skillnaden i Kiruna, 12,2 procentenheter. I både EU-valet och riksdagsvalet hade S starkast stöd i Munkfors och svagast stöd i Danderyd.

I diagrammet nedan illustreras Socialdemokraternas resultat i EU-valet och riksdagsvalet 2014 efter kommun. Varje prick i diagrammet motsvarar en kommun. Punkter som är till höger om den diagonala linjen motsvarar kommuner där S har större stöd i riksdagsvalet än i EU-valet, och vice versa (se även det introducerande blogginlägget).

 

s_er_ri_2014_ef_ko_red

I det andra diagrammet illustreras på motsvarande sätt S valresultat i riksdagsvalen 2010 och 2014 efter kommun. Sett till hela riket gick S som sagt fram med 0,4 procentenheter. Partiet gick framåt i 166 kommuner och backade i 124. Mest framåt gick S i Ängelholm, där ökade de med 3,9 procentenheter till 26,5 procent. S backade mest i de två kommuner där de hade starkast stöd i 2010 års val. I Haparanda förlorade de 10,1 procentenheter till 50,3 procent ,och i Överkalix gick de ned med 8,5 procentenheter till 52,5 procent.  Vi har inte data för att med säkerhet kunna avgöra åt vilket håll S tappade röster där, men värt att notera är att i båda dessa kommuner gick SD starkt framåt med uppgångar på över 9 procentenheter.

Generellt sett tappade S framför allt i de kommuner där de sedan tidigare hade ett starkt stöd. Men det finns undantag, såsom Munkfors och Örnsköldsvik.

 

s_ri_2010_2014_ef_ko_red2

Mitt tredje diagram för att illustrera Socialdemokraternas valresultat i riksdagsvalen 2010 och 2014 består av kartor över stödet för Socialdemokraterna i olika valdistrikt. Ett valdistrikt är det område som tillhör en vallokal. Vanligtvis består ett valdistrikt av 800-1 200 personer. Totalt sett fanns det i 2010 års val 5 668 valdistrikt och 5 837 stycken i 2014 års val. I kartorna har jag delat in stödet för Socialdemokraterna i klasser om 10 procentenheter: 0-10, 10-20, 20-30, 30-40, 40-50 och 50 procents stöd eller mer (för mer information om indelningen och kartorna se här).

Som framgår av kartorna har S sina starka fästen i ungefär samma delar av landet 2010 som 2014. Men vissa skillnader kan noteras: exempelvis har partiet tappat en del i de allra nordligaste delarna, även om stödet där fortfarande är starkare än i många andra områden. Stödet är jämförelsevis svagt i och kring de största städerna.

 

s_2010_2014_red

 

 

 

Richard Öhrvall

I ett försök att liva upp i höstmörkret har jag tagit fram en rad diagram som illustrerar riksdagspartiernas valresultat. För respektive parti har jag gjort tre diagram. Det första diagrammet illustrerar partiets stöd i vårens EU-val jämfört med stödet i höstens riksdagsval, och det efter kommun. Detta genom ett punktdiagram där varje punkt motsvarar en kommun. Det andra diagrammet jämför på motsvarande sätt riksdagsvalen 2010 och 2014.

Diagrammet nedan är ett exempel på ett sådant diagram (jag har presenterat just det diagrammet tidigare här på bloggen). Den röda diagonala linjen visar den linje där kommunerna skulle ligga om de hade samma stöd vid båda valtillfällena. Alla punkter till höger om linjen motsvarar kommuner där stödet har ökat 2014 i förhållande till 2010. Och omvänt, punkter till vänster motsvarar kommuner där stödet har minskat. Ju större horisontellt avstånd från den röda linjen, desto större är förändringen.

sd_ri_2010_2014_ef_ko_rev

Det tredje diagrammet som jag har tagit fram för respektive riksdagsparti är kartdiagram där jag har illustrerat partiets stöd i riksdagsvalen 2010 och 2014 efter valdistrikt. I svenska val är valdistrikt den minsta administrativa enheten och därmed den lägsta geografiska nivå som man kan redovisa valresultat efter. Ett valdistrikt är det område som hör till en vallokal. Vanligtvis består ett valdistrikt av 800-1 200 personer, men det finns en större variation: i riksdagsvalet 2014 hade det minsta valdistriktet 141 röstberättigade och det största 2 344. Även den geografiska variationen är stor: på glesbygden kan ett valdistrikt täcka ett stort område, medan det i staden kan motsvara ett kvarter. Totalt sett fanns det 5 837 valdistrikt i 2014 års val.

De kartor som jag har tagit fram är så kallade koropletkartor, det vill säga kartor där man ger ytor färger som motsvarar värdet på någon variabel (i det här fallet stödet för ett parti). Ett problem med sådana kartor är att glest befolkade områden kan dominera bilden, trots att det bor få röstberättigade där och att dessa distrikt därmed har relativt sett liten inverkan på valresultatet. En effekt av detta är att partier som har jämförelsevis starkt stöd på glesbygden, såsom Centerpartiet, framstår som om de har starkare stöd än vad som faktiskt är fallet. Omvänt gäller för partier som är relativt sett starka i större städer, såsom Folkpartiet.

En annan svårighet med koropletkartor är hur man ska klassindela för att tilldela färger åt ytorna (i det här fallet valdistrikten). Jag har tidigare använt mig av en indelning som visar partiets stöd i förhållande till riksresultatet (se de här kartorna) och även en indelning i likstora klasser (se de här kartorna). Den här gången vill jag jämföra två val, så jag har i stället valt fasta klassgränser den här gången. Då partierna är olika stora har jag valt två olika indelningar. För Socialdemokraterna och Moderaterna har jag valt en indelning i klasser om 10 procentenheter: 0-10, 10-20, 20-30, 30-40, 40-50 och 50 procents stöd eller mer. Det innebär sex klasser, vilket är ganska många i dessa sammanhang. För att ändå kunna skilja dem åt har jag gett de två första klasserna olika nyanser av grått och sedan en gradvis starkare nyans av partiets färg i takt med att det har starkare stöd.

För övriga partier har jag valt en lätt justerad indelning i klasser om 5 procentenheter. Justeringen består i att jag har ändrat första klassen för att få en gräns som ligger vid 4-procentspärren. Indelningen blir därmed: 0-4, 4-10, 10-15, 15-20, 20-25 och 25 procent eller mer. Detta blir också 6 klasser och jag har valt att ge färger på motsvarande sätt som i kartorna avseende S och M.

Det kommer nu åtta blogginlägg med dessa tre diagramtyper: ett inlägg för respektive riksdagsparti. Jag har valt att ta dem i fallande storleksordning efter 2014 års riksdagsresultat, så vi börjar med Socialdemokraterna och därefter Moderaterna och Sverigedemokraterna och så vidare.