Tuff balansgång inför stresstesterna

Inför en av veckans största händelser så passar analytikern Chris Kotwski på Oppenheimer på att summera längtan och kraven så här:

– Alla vill undvika rubriker, invånarna är arga på bankerna. Och både bankerna och politikerna vill bara göra någonting för att visa att de arbetar sig tillbaka till vad som är normalt.

Det stämmer alldeles förträffligt.

Något tidigare än vad det tidigare har uppgivits så kommer nämligen centralbanken Federal Reserve (Fed) att den här veckan att publicera resultaten från de senaste stresstesterna som 19 banker har gjort.

Resultaten väntas överlag konstatera att bankerna sakta har fortsatt på den inslagna vägen om återhämtning och fortsatt skyffla in pengar i kassavalvet. För att få godkänt i testet krävs en kapitaltäckningsgrad, så kallad Tier 1, om minst 5 procent. Enligt NY Times var den i snitt över 10 procent under det tredje kvartalet 2011.

För det fåtal aktörer som inte lyckas imponera på Federal Reserve kan det bli tal om att behöva spatsera ut på Wall Street med pengahåven för att ta in mer kapital, allt samtidigt som utdelningarna hålls på en minimal nivå. Något sådant skulle radera den lilla dos av optimism som idag finns kring företagen.

För de banker som får tummen kan det däremot vänta höjda utdelningar och i många fall också aktieuppköp – precis som när resultatet för det senaste stresstestet publicerades i fjol. Ett sådant agerande skulle visa styrka och kunna lyfta aktier som i många fall annars rör sig på extremt låga nivåer.

Enligt analytiker som Bloomberg pratat med så förväntar man sig att 13 av de 19 aktörerna ska höja utdelningarna med totalt 3,8 miljarder dollar och köpa tillbaka aktier för ett värde av 5,5 miljarder dollar.

Men att Federal Reserve ska tillåta höjda utdelningar och återköp av aktier är inte helt problemfritt. Visserligen måste företagen ha en kapitaltäckningsgrad på minst 5 procent även efter utdelningar eller återköp, men balansgången är svår eftersom lösare tyglar gör dem sårbara i ett läge där ovissheten är fortsatt stor.

Oavsett hur långt det amerikanska bankväsendet, och återhämtningen i stort, faktiskt sägs ha kommit så finns det som bekant stora hinder på vägen som i ett svep kan slå undan deras ben. Den europeiska skuldkrisens eventuella biverkningar är ett sådant exempel. Farligt nog spelas eurokrisen ständigt ned som ett orosmoln i USA. Men faktum är ju att flera av bankerna faktiskt sitter med stora exponeringar mot Europa och att ingen vet hur det kommer att påverka i slutändan.