Så kan Svenskt Näringsliv tala för SVT/SR

PUBLIC SERVICE Arbetsgivarorganisation SRAO, som företräder Sveriges Television, Sveriges Radio och Utbildningsradion, är på väg att upplösa sig själv. Det kan få en del pikanta följder, ur ett mediepolitiskt perspektiv.

Behövs det en särskild arbetsgivarorganisation bara för public service? Det kan diskuteras: det är en rätt stor apparat för rätt begränsade arbetsuppgifter, varav flera rimligen hanteras bäst av bolagsledningarna. Dit hör bland annat frågor om upphovsrätten, som i fortsättningen ska hanteras internt.

Det har fått följden att SRAO:s styrelse fattat ett inriktningsbeslut om att avskaffa sig själv. Nästa onsdag väntas det definitiva beslutet fattas.

Om SRAO upplöses och blir en del av Medie- och informationsarbetsgivarna, vilket anges i inriktningsbeslutet, blir arbetsgivarrepresentanten för public service-bolagen en del av Svenskt Näringsliv.

Det går att förstå om fackförbunden på programbolagen har en del åsikter om det.

Svenskt Näringsliv tillhörde ju de mediepolitiska remissinstanser som var mest kritiska mot Rose-Marie Frebrans utredning om villkoren för public service de kommande sex åren – och kritiken handlade till största delen om att bolagens uppdrag inte anpassas mer till den förändrade mediemarknad de agerar på.

Så här stod det i organisationens remissvar i september, som regeringen nu har att fundera över:

”Utredningen diskuterar inte vad den förändrade utbudssituationen på tv- och mediemarknaden får för konsekvenser för behovet av de tjänster de licensfinansierade programbolagen erbjuder. Som en följd av detta utelämnas problematiken i att programbolag med en total offentlig finansiering på 6,7 miljarder i dag utan några spärrmekanismer obehindrat kan konkurrera med fristående aktörer med snarlika och marknadsmässigt bärkraftiga program”.

Regeringen bör, enligt Svenskt Näringsliv, verka för en tydligare definition av vad SVT/SR/UR ska syssla med. Den borde också, enligt remissvaret, ”överväga utvecklandet av någon typ av prövningsmekanism för att bedöma lämpligheten i enskilda satsningar från programbolagen”. En tydligare statlig överrock, alltså – och därtill tydligare ramar för den växande verksamheten på nätet.

Om detta är vad arbetsgivarens mediepolitiska företrädare tycker kan stämningen kring förhandlingsborden bli lätt ansträngd.