Mikrobloggens genombrott i Bombay

NYA MEDIER Presidentvalskampanjen i USA innebar att allt fler fick upp ögonen för mikrobloggar som Twitter, när Barack Obama släppte de flesta nyheter kring sin kampanj där. Men terrordåden i Indien har inneburit att mikrobloggarna fått sitt stora genombrott som nyhetskälla.

Många har de senaste dagarna skrivit utförligt och initierat om hur det ”twittrats” intensivt om terrordåden i Bombay, med korta, snabba textreferat av folk på plats. Guardian gjorde det i fredags, New York Times i går.

Den bästa sammanfattningen av allt som skrivits om mikrobloggarna från Bombay hittas dock hos Same, same but different, vars Niclas Strand (aka Deep edition) skrev att de första och mest intressanta inläggen om detta redan i torsdags.(Och i parentes bör man påminna om att Same, same but different i höst verkligen seglat upp som den överlägset bästa svenska mediebloggen, med lysande bevakning och kommentarer om hur medielandskapet förändrats, blivit allt mer socialt, och vilka konsekvenser detta får. Deras veckobrev är den perfekta översikten av intressanta mediekommentarer, för den som inte hinner eller orkar hålla sig konstant uppdaterad).

Mikrobloggandet är inte oproblematiskt: myndigheterna larmade direkt om att folk borde vara försiktiga med att rapportera, eftersom terroristerna skulle kunna använda sig av informationen. Raporteringen är också svår att värdera, eftersom den till sin natur är så sporadisk och man inte alltid vet så mycket om dem som rapporterar.

Men det twittrandet och jaikuandet visar är några saker som sätter fingret på medieutvecklingen 2008:

1) Nyhetsrapportering av i dag handlar inte om att medier berättar för publiken vad som hänt. Istället är det ett pulserande interaktivt flöde, enligt modellen ”Det här är vad vi vet, vad vet ni? Berätta, så hjälps vi åt att försöka ge en mer komplett bild”. Och med mikrobloggar handlar det inte om någon subkulturell tyckarelit på utvalda bloggar, utan det är en möjlighet för precis alla att delta. Om inte via Twitter, så via sajter som Flickr, Wikipedia eller Google Maps.

2) Nyhetsarbetet blir aldrig ”färdigt”, utan behöver former som tillåter en kontinuerlig uppdatering, som en löpande nyhetsblogg, där mediernas egna närvarande journalistik kan kompletteras med referat från de sociala mediernas rapportering.

3) De som rapporterar via mikrobloggar gör inte det enbart för att förse traditionella medier med på plats-information, om någon nu inbillade sig det, utan de använder sig av den här kanalen för att kommunicera med andra och såväl skapa som diskutera nyheterna. Det visar hur nätverkandet i sig blivit en egen medieform

Det här ritar om kartan för de traditionella medierna på många sätt – och kräver inte minst en ny kunskap på redaktionerna, om hur man bevakar denna nya mediesfär. Den är inte självklar, överallt. Men den blir allt mer nödvändig.