Martin Jönsson om reklam & medier
Martin Jönsson
Martin Jönsson
DAGSPRESS Gratistidningsboomen må ha bedarrat: överetableringen har rensat ut en del i titelfloran (nio nedläggningar hittills i år i Europa) och lågkonjunkturen lär skörda ytterligare ett gäng offer. Men det finns de som tror att vi bara sett början.
Åtminstone finns det Piers Morgan. En gång känd som en förhållandevis skrupelfri utgivare för Daily Mirror, senare sparkad och därefter succé-författare av mediebiografier och allmän branschtyckare, numera med tv som bas.
Morgan har intervjuats av British Journalism Review och Press Gazette och hävdar där att flera av de stora brittiska betaltidningarna kommer att tvingas in på gratisspåret, under pressen av både konjunktur av gratiskonkurrens som Metro, London Paper och London Lite. Bland annat tror han att hans gamla tidning Daily Mirror bara kan överleva om den går över till att bli gratis – och att alla dagstidningarna kommer att tvingas in på det spåret på sikt.
Morgan säger bland annat så här: ”Om du gav en gratis kopp kaffe till varje pendlare i varje brittisk stad skulle till slut ingen vara beredd att betala för kaffe eftersom uppfattningen skulle vara att en kopp kaffe inte är värt något”
Rätt eller fel? Som tedrickare kan jag inte uttala mig om kaffeanalogin, men när det gäller tidningar tror jag att han har fel. På nätet håller jag med honom: där går det inte att ta betalt för redaktionellt innehåll, eftersom det är så lätt att hitta gratiskaffe av hög kvalitet och för delar av tabloidsegmentet i Storbritannien kan det möjligen också stämma – åtminstone kan inte jag se vad som motiverar priset för en Evening Standard när den möte nytryckta gratiskonkurrenter som London Paper – men för tidningsbranschen i stort håller jag inte med Morgan.
Det går att ta betalt. Det går till och med att höja priset rätt kraftigt – det har bland annat premiumprodukter som Wall Street Journal (som blir alltmer lik New York Times, har ní noterat det?) och Financial Times viat de senaste åren. Men det krävs att motprestationen är stark nog: distriubutionsmässigt, kvalitetsmässigt och servicemässigt. Det lär behövas en förbättrad flexibilitet, där man kan skräddarsy sin prenumeration mer, och en ordentlig utveckling av papperstidningen så som vi känner den, men om kvaliteten motsvarar behoven är jag övertygad om att den betalda papperstidningen har en framtid. Men att det verkligt intressanta inte ligger i papperet i sig, utan i förmågan att koppla ihop papper och nät till ett gemensamt starkt medievarumärke som utnyttjar respektive kanals möjligheter maximalt.
Eller som tidningsutvecklaren Juan Antonio Giner brukar uttrycka saken: ”Det kan inte vara rimligt att det är billgare att köpa en kopp kaffe på Starbucks än att köpa en New York Times att läsa.”
Bra tidningar kan kosta. Sedan kan man tacka för kaffet.