Martin Jönsson
USA-VALET Är det medierna som avgör om det blir Obama eller McCain på tisdag? I så fall är det knappast de traditionella medierna. Den här gången är det framför allt två andra som spelar huvud- rollen: de sociala medierna – som Obama-kampanjen är överlägsen på att hantera – och de satiriska humorprogrammen.
I onsdags visades den dyraste politiska reklamfilmen någonsin i USA, när Barack Obama-kampanjen köpte en halvtimme på bästa sändningstid i sju rikstäckande kanaler, precis innan Philadelphia Phillies skulle spela hem World Series i baseball. Prislapp: runt 50 miljoner kronor.
Lite senare samma kväll intervjuades Obama, för fjärde gången, i Jon Stewarts The Daily Show. Kostnad för kampanjen: noll kronor. Men värdet kan ha varit lika stort som reklam-bombmattan. En undersökning som redovisats av MSNBC visar att just Daily Show, med runt 1,5 miljon tittare per avsnitt via kabel-tv och ännu mer via webben, är den viktigaste källan för politiska nyheter för män mellan 18 och 29 år. Huruvida det gör dem bättre eller sämre informerade om sak- frågorna – och mer eller mindre cyniska – är en populär tvistefråga mellan olika medieforskare och undersökningar. Men ingen kandidat vågar undvika programmet.
Lägg därtill program som The Colbert report, Saturday Night Live –med Tina Feys maraton av Sarah Palin-imitiationer – och humorinslagen hos Letterman och Lenos och det är uppenbart att satirprogrammen har stor betydelse för den mediala bilden av kandidaterna.
Det har de haft i decennier, sedan program som Laugh-In på 60-talet, men knappast i den omfattning och med den spridning de fått i det här valet, via bland annat Youtube.
Ett skäl är naturligtvis den höga kvaliteten: skärpan hos Jon Stewart är minst lika stor nu som i de två tidigare presidentval han punktbevakat, både när han häcklar kampanjerna och när han gör mer eller mindre traditionella intervjuer, som den med Obama i veckan. Det är satir med tyngd och substans och när New York Times för en tid sedan satte rubriken Is Jon Stewart the most trusted man in America?” – Walter Cronkites gamla epitet – fanns det säkert en hel del som nickade jakande vid frukostbordet.
Men program som The Daily Show är också viktiga ur ett mediekritiskt perspektiv. Både Stewart och hans gamla parhäst Stephen Colbert har alltid varit väldigt kritiska mot de stora nyhetskanalernas dygnetrunt-sändningar, med dess tyngdpunkt på inhyrda experter och kommentatorer.
”Det är muzak, inte nyheter”, konstaterar Stewart kort och koncist, i en intervju med Entertainment Weekly (med ett omslag som elegant parafraserade New Yorkers omstridda Al-Quaida-omslag från i somras). Colbert nickar instämmande och hävdar att mängden riktiga nyheter var lika stor på Walter Cronkites tid, det är bara bruset som tilltagit.
I förra valkampanjens slutskede drev Stewart och Colbert hårt med den kaotiska upplösningen år 2000, med omröstningsskandalen i Florida och det för tidiga utropandet av vinnare där.
På valnatten 2004 hade Colbert laddat upp med matsäck och pyjamas och konstaterade att det fortfarande var ”too close to call” som var mantrat, även i de stater där Bush uppenbart spöat Kerry, och att han tänkte kedja sig fast vid sitt skrivbord och inte komma med något tvär- säkert uttalande innan sista rösten var räknad.
Fram till och med tisdag är det hans och Stewarts röst som räknas mest. Och på valnatten är det deras valvaka som absolut inte får missas.
Se Colberts inslag om Barack Obamas reklamfilm här.
Läs också: