Annons

Martin Jönsson om reklam & medier

Martin Jönsson

Martin Jönsson

RÄTTEGÅNG I dag inleds rättegången mot förre TV4-journalisten Trond Sefastsson i Stockholm. Och den som har störst skäl att vara nervös är inte Sefastsson, utan kammaråklagaren Malin Palmgren.

I slutet av augusti i fjol exploderade Sefastsson-affären, senare kallad Trondgate, i Aftonbladet och TV3:s Insider. Anklagelserna mot den prisbelönte grävjournalisten var sensationellt hårda: han skulle ha tagit emot 406 000 kronor mot löfte att göra ett reportage i Kalla Fakta och dessutom ha anlitat torpeder för att hota dem som betalt honom.

Med en programtitel som ”Den korrumperade reportern” lämnades inte mycket utrymme för några andra alternativ än skuld. TV4 gjorde också allt för att två sina händer: Sefastsson stängdes av och köptes ut från kanalen, för att inte solka ner ledningen och Kalla Fakta.

Men anklagelser är en sak, rättslig prövning och fällande dom en annan. Och även om den mediala domen fälldes tidigt, på de flesta håll, är det långt ifrån klart att det ens kommer att bli en fällande dom i rätten – mer än möjligen för bokföringsbrott. Vilket väl får klassas som en randanmärkning i sammanhanget, med tanke på vad han först anklagades för: i princip att han haft en privat prislista som krav för att ta upp rättsfall till bevakning i programmet – och varit beredd att ta till våld för att skydda verksamheten.

Åklagaren Malin Palmgren meddelade i våras ju att hon inte tänker väcka åtal när det gällde huruvida han tagit emot mutor för att göra inslag i Kalla Fakta. Åklagaren hade då redan avskrivit misstankarna om bedrägeri, olaga hot och ytterligare ett mutbrott.

Kvar finns nu följande: två fall av grovt mutbrott och bokföringsbrott. Det ena fallet handlar om de 406 000 kronorna han tagit emot av sonen till en dömd narkotikabrottsling. Där erkänner Sefastsson att han tagit emot pengarna, men att det var för juridisk hjälp, inte journalistisk. I det andra fallet, då han ska ha tagit emot 150 000 kronor, förnekar han att han fått någon betalning över huvud taget.

Kärnan i åtalet handlar om begreppet ”tjänstesamband”: att Sefastsson ska ha fått uppdraget för att han är en känd journalist på TV4 och därmed utnyttjat sina dubbla roller. Så här sade kammaråklagaren när det väcktes: ”Brottet är grovt eftersom det avsett ett betydande belopp och då gärningen skadat eller riskerat att skada förtroendet för fri och självständig journalistik.” Hon hävdade också att Sefastsson agerat i strid mot såväl med Tv4:s policy om vad man får göra i tjänsten (trots att den förefaller rätt flexibel) som de yrkesetiska reglerna för journalistkåren. Särskilt formuleringen.om att man inte ska åta sig uppdrag som kan ”misstänkliggöra din ställning som fri och självständig journalist”, har citerats flitigt av åklagaren-

Men att Sefastsson var verksam både som jurist och som journalist var väl känt – så såg hans tjänst för TV4 ut – liksom att gränserna mellan de båda uppdragen ofta var flytande. Som journalist har han gjort egna rekonstruktioner och rättsliga analyser, samarbetat med polisen och ibland arbetat mer som en rättslig utredare än som journalist. För det har han bland annat belönats med Stora journalistpriset I en debattartikel i Expressen i dag skriver Sefastsson att det är juridiken han ägnat sig mest åt och att ”det snarare är journalistiken än juridiken som bör uppfattas som en sidoverksamhet”.

Journalisten Anders R Olsson skrev i augusti i en debattartikel att ”Förundersökningen mot Trond borde ha lagts ned”. Jag är benägen att ge honom rätt, utifrån det jag läst och hört av åklagarens resonemang. En åklagare bör rimligen utgå från lagen, inte från frivilliga etiska regelverk och företagsinterna dokument. Då blir det moraliska anklagelser, inte juridiska. Och det är knappast åklagarens roll att ägna sig åt medialt självsaneringsarbete.


Sefastsson må ha gjort ytterst tveksamma yrkesbedömningar, oavsett om han haft jurist- eller journalisthatten på sig. Men det är inte nödvändigtvis straffbart – och ska man gå till rätten bör man nog ha mer på fötterna.

Om Sefastsson frias från de allvarligare anklagelserna, vilket mycket väl kan bli fallet, gör det inte nödvändigtvis honom helt oskyldig i journalisternas och allmänhetens ögon, åtminstone inte ur ett etiskt perspektiv Men det fördelar onekligen skuldenjämnare mellan de som anklagat honom och honom själv.

Läs också:

30/4 Vad händer om Sefastsson får rätt?

7/11 Inte så oväntat besök på TV4

19/9 Schermans raseriutbrott klingar falskt

3/9 Motiven bakom avslöjandet väcker frågor

2/9 Sefastsson-affären stänker på många