Sponsring och licens får det att hetta till

PUBLIC SERVICE-UTREDNINGEN Sponsring eller inte sponsring? Licens- eller skattefinansiering? Det är som väntat de två största tvistefrågorna i remissvaren på utredningen om villkoren för public service 2010-2015.

Drygt 100 remissinstanser har bjudits in att tycka till om Rose-Marie Frebrans public service-utredning Kontinuitet och förändring, som kom i slutet av juni. Alla svaren är inte inne än; de tyngsta aktörerna på tv- och radiomarknaden, inklusive public service-bolagen själva, lämnar som brukligt är sina svar i sista skälvande stund.

Men det går ändå att redan nu få en hyfsad bild om vart remissvindarna blåser.

Konkurrensverket och flera andra instanser tycker att utredningen är för tunn och brister i analysen på många områden. Verket skriver bland annat att det anser att det ”inte är möjligt att tillstyrka att ett uttalat underhållningsuppdrag ska anges i SR:s och SVT:s sändningstillstånd”, utan en större utredning i ämnet. Svenskt Näringsliv tycker i sitt svar att utredningen är för summarisk i stora frågor och saknar en analys av hur public service påverkar mediemarknaden i stort.

De stora stridsfrågorna är, så här långt, tydliga. De handlar inte om inriktningen på public service och själva grunduppdraget, utan om finansieringen – och i synnerhet då om tv-licensen och sponsringen. Här hade ju utredaren också de mest konkreta förslagen:

* licensen döps om till public service-avgift och ska gå direkt till programbolagen

* sponsringen ska begränsas till max 20 sportevenemang per år.

Riksgäldens direktör Bo Lundgren sågar det modifierade finansieringsförslaget och förordar istället en direkt skattefinansiering av public service, ett förslag som får stöd även av Ekonomistyrningsverket och Statskontoret. Licensinhämtande Radiotjänst vill, föga förvånande, ha kvar tv-licensen – och föreslår dessutom att straffavgiften för licensskolkare ska höjas från dagens 1500 kronor till minst 4000 kronor. Teaterförbundet och PRO vill också ha kvar licensen – och vill att årsavgiften ska höjas med mer än de föreslagna 2 procenten, för att stärka bolagens ekonomi.

Flera instanser, bland annat Riksgälden och Konkurrensverket, sågar utredarens förslag på ”blandfinansiering”, där ett särskilt statsanslag ska kompensera bolagen för de ökade kostnader som den föreslagna momsbeläggningen av bolagen leder till.

Konkurrensverket vill också, som verket påpekat tidigare, totalförbjuda sponsring i SVT. ”Sponsring är en finansieringskälla som i princip bör vara förbehållen kommersiella företag som agerar på en konkurrensutsatt marknad. SVT bör avhålla sig från att agera på denna marknad.” I den frågan får de stöd av Svenskt Näringsliv, som tycker att det finns ”synnerligen starka principiella och konkurrensmässiga skäl att helt stoppa sponsring i SVT”.

Konsumentverket och Tidningsutgivarna säger ja till sponsring, men håller med Frebran om att antalet sponsrade sändningar bör begränsas. ”Det är viktigt att tittare inte får uppfattningen att public service styrs av kommersiella intressen”. Fackförbundsjätten Unionen vill dock ha kvar sponsringen som i dag, för att inte riskera att SVT ska förlora fler sporträttigheter.

Så: var kommer detta att landa, när regeringen lämnar sin proposition i vår? Någon förändring av vikt borde ju regeringen rimligen föreslå, med tanke på hur högljutt de olika partierna torgförde sina åsikter om public service under tiden i opposition.

Det känns dock osannolikt att regeringen skulle våga ta steget från licens till finansiering via skattesedeln utan en mer fördjupande utredning om effekterna av det, men möjligen kommer det en beställning på en sådan, med sikte på livet efter 2015.

Däremot talar mycket för att regeringen ska sätta ner foten när det gäller sponsringen. SVT-ledningen gör allt för att slippa det – och hävdar att det är en mycket liten råga i sammanhanget – men den kommer inte undan det faktum att alltfler kritiker ser sponsringen som en så viktig symbolfråga för den ”fria televisionen” och att det därför kan bli en hårdare reglering.

Frågan om sponsringen hanterades inte ordentligt i den förra proppen om public service. Dåvarande kulturministern Leif Pagrotsky talade då mycket om nödvändigheten av en mer restriktiv hållning, men skrev inte in några sådana restriktioner i lagtexten. Nu kan det vara dags. Däremot är det inte säkert att just Frebrans tak på max 20 evenemang blir den princip man går efter.

Läs också:

30/6 En utmärkt, men onödig utredning

30/6 SVT får bakläxa för sponsringen

30/6 Snudd på jackpot för public service-bolagen