Men tänk om de är bättre än vi är?

PUBLIK JOURNALISTIK I eftermiddag håller jag en introduktionsföreläsning som ny gästprofessor i praktisk journalistik vid JMG, Göteborgs universitet. Här är ett kort utdrag ur den föreläsningen, som har rubriken ”Journalistiken omvärld” och som till stora delar handlar om hur medierna måste samagera mer med sin publik.

Läsarna, tittarna, lyssnarna är – naturligtvis – det viktigaste vi har, som journalister. Det är för dem vi jobbar. Och jag har aldrig trott att relationen ska vara den som länge varit den förhärskande i synen inom journalistiken, ända sedan 1972 års statliga pressutredning: att det är vi, journalisterna, som ska förklara den komplicerade verkligheten, så att de, publiken, ska förstå världen bättre.

Jag tror att publiken vet rätt bra redan hur verkligheten ser ut. Jag tror att de i många fall kan mer än vi, i de mest komplicerade ämnen. Och jag vet, att de förväntar sig att bli behandlade med respekt.

Utan den respekten – om medierna ses som en egen maktsfär, i sin egen lilla bubbla – växer grogrunden för ett medieförakt lika starkt som politikerföraktet. Det finns där redan och det finns tydliga signaler om att det växer.

Och om vi inte skildrar rätt saker, på rätt sätt, kommer publiken att välja bort oss, i allt högre grad. För de har alternativ i dag, i en omfattning som vi aldrig varit i närheten av tidigare. De har andra källor som kan ge dem exakt det de är mest intresserade av. Båda all världens medier, via nätet och andra sorters medier i den parallella, sociala medievärlden, i bloggar och nätverk.

Det dyker, hela tiden, upp nya, användarskapade tjänster inom allt från debatt till nyheter – Newsmill, Open Salon, You tubes Citizen news, Demotix med flera. Det vore fel att påstå att de är på väg att ta över, men det är helt klart en ny sorts konkurrens att hantera, precis som alla second opinions och all direktkommunikation som hela tiden kommer via nyhetsaktuella bloggar.

Ett illustrativt exempel var under rättegången mot Anders Eklund i somras. När Englas mamma reagerade mediernas bevakning startade hon en blogg där hon skrev själv, om vad hon sagt och inte sagt till tidningarna. Då går det inte längre att ha löpsedlar som säger sig veta. Inte när vem som helst kan gå in på nätet och få besked direkt från källan.

Men jag tror också att det handlar mycket om att vi prioriterar annorlunda än läsarna. Det vi tycker är viktigt, eller i varje fall det vi ägnar väldigt mycket utrymme åt, är inte alltid samma som de prioriterar. Och om det glappet blir för stort, eller om vi inte lyckas vara så intresseväckande och så bra berättare att vi kan dra in publiken på nya områden, som de inte visste att de var intresserade av, då får vi problem.

Samma sak om vi glömmer bort samtalet.

Nyheter har alltid haft en social dimension. Vi har bara inte alltid tänkt på det. Förr diskuterades nyheterna vid matbordet eller i fikarummen, i dag diskuteras de på bloggar och i korta Jaikukommentarer. Men det är i grunden samma sak.

Nyhetsjournalistik förhåller sig inte alltid till det. Alltför ofta ses den som en färdig produkt, en slutprodukt. I själva verket är all journalistik bara första steget i en process, där vi inte har en aning om exakt hur slutresultatet kommer att se ut.

Ett bra exempel på det är den här filmen på Youtube. Killen på bilden heter John Green och är författare. Han och hans bror, Hank, i Orlando, brukade förr SMS:a varandra flera gånger om dagen, innan de gick över till att kommunicerarde via videoklipp på Youtube, under namnet The Vlog Brothers. Där har de lockat nästan 15 miljoner tittare. Det här klippet, som nästan en halv miljon tittare sett på en vecka, handlar om Sarah Palin, republikanernas vicepresidentkandidat – och det är alldeles ljuvligt.

Se det nu.

Jag hoppas ni noterade vad han sade till sin bror i början: ”Jag vet att du inte gillar att följa nyheterna”. Istället får Hank sin egen nyhetsrapport och jag tycker att den är en minst lika bra sammanfattning av Sarah Palin än något som politiska kommentatorer i traditionella medier levererat.

Men är det journalistik? Ja och nej.
Egentligen skiljer det sig bara på två sätt från journalistik.

1. Han är inte journalist, det är inte hans yrke.
2. Det är inte tråkigt

Journalistik om ”viktiga saker” blir ofta tråkig. I de sociala medierna kan den vara rolig. Det ska man inte underskatta värdet av.

Men det viktigaste med det här exemplet är inte innehållet, utan vad det säger om hur alltfler konsumerar nyheter i dag. Man går inte till de traditionella källorna, utan man tar in det som kommer via ens nätverk, via de personer man litar mest på och lyssnar mest på. Ens bror, i det här fallet.

Men eftersom Vlog Brothers ligger på nätet och man kan prenumerera på allt de skickar till varandra blir de också till en medieaktör. Läsa New York Times eller kolla in Vlog brothers? Det är inte en så konstig fråga, längre.

Det finns, hela tiden, nyhetsalternativ. Och en del är – faktiskt – bättre än den traditionella journalistiken. Lesson to learn.

Läs också:
27/7 Medierna måste bli bättre på att lyssna
28/5 Vem talar, vilka lyssnar?
22/11 Om journalistiken ska utvecklas måste publiken vara med