Martin Jönsson om reklam & medier
Martin Jönsson
Martin Jönsson
WEBBDEBATT Nyhetsdebattsajten Newsmill öppnade för alla i veckan. En plats där statusdebattörer och bloggare kan förenas och där alla kan delta med debattartiklar i aktuella nyhetsämnen, enligt redaktionen ambitioner. Men det finns de som tolkar satsningen på andra sätt.
På Aftonbladets kultursidor skriver frilansjournalisten, debattören och bloggaren Dan Josefssonen artikel med rubriken ”Så ska de tygla bloggosfären”. Den handlar inte om EU-parlamentarikernas krav på kontroll av bloggare, som man kanske tror av rubriken, utan om just Newsmill.
Enligt Dan Josefsson kan lanseringen av Newsmill närmast ses som en konspiration. Från Bonnier. Med denna nya satsning ska koncernen ”göra delar av den fria bloggsfären till sin egen”.
Josefsson skriver, som han gjort många gånger förr, om hur ”Bonnier håller ett fast grepp om stora delar av det offentliga samtalet” och utnyttjar det för att ”sippra ut ägarnas politiska agenda”. Men: att man ser med oro på hur bloggosfärens nya, växande torg för demokratisk debatt är på väg att ”hota hela den agendasättande makten hos Bonniers”.
Newsmill är, enligt Josefssons konspirationbsteori, motmedlet. Genom att lansera den och försöka styra debatten till särskilda ämnen ”försvagas omedelbart den frihet att skriva om vad som helst som är bloggsfärens själva poäng”. Han fortsätter: ”Så ska den fågelfria bloggsfären tyglas samtidigt som Bonniers åter koppla greppet om debattagendan”.
Wow. Vad ska man säga? Sitter Carl-Johan och Jonas Bonnier nu och svär över morgonkaffet: ”Attans också. Josefsson har genomskådat vår hemliga plan?” Eller är detta bara trams? Jag skulle tro att redaktörerna PM Nilsson, leo Lagercrantz och Karin Eder Ekman mest är roade och möjligen smickrade: deras lilla projekt utpekas plötsligt som en verklig nyckelsatsning i hela Bonnier-koncernens opinionsbildningsstrategi?
Jag tror, milt talat, inte att det är så. Bara tanken på att en enskild aktör skulle kunna ”tygla bloggosfären” faller på sin egen orimlighet. På nätdebatt- och bloggarenan är ju inte Newsmill någon stor aktör: de går snarare in som en utmanare – och är helt beroende av att bloggarna och gräsrotsdebattörerna gillar det de gör. Annars föredrar de andra ”torg”, som det oberoende Knuff, Schibsted-ägda Bloggportalen eller Snack, debattsajter som Sourze eller portaler som Blogg, Bloggar och så vidare. Mångfalden är betydligt större i debattmyllret på nätet än vad den är i traditionella medier, det lär inte lanseringen av Newsmill ändra på.
Om Newsmill lyckas i sin ambition med ”crowdcasting”, det vill säga att hitta de intressantaste rösterna utanför den vanliga kretsen av morgonsoffpotatisar, kan den bli en riktigt intressant plattform. Om den fortsätter att domineras av kändisdebattörer som den varit i starten blir den förmodligen av mindre betydelse för det sociala samtalet. Det får vi se.
Men än så länge är det lätt att gilla Newsmill. Nyhetstempot är högt: vid nyhetshändelser, som beskedet om Lennart Swahns bortgång, kommer här snabbt upp flera läsvärda inlägg – och debatten kan här också snirkla sig in på domänber som man kanske inte väntade sig, som närJessica Zandén och Cecilia Gyllenhammar skrev sitt famösa ”det kan finnas ömhet i ett slag över munnen”-inlägg om den sxuella jämställdheten. Det är en digital löpsedel, ständigt uppdaterad – på gott och ont. En snabbrörligare variant av Expressens Sidan 4-debattplats, där det förhoppningsvis finns plats för både snabbhet och djup.
Brister finns dock på sajten så här i starten, inte minst när det gäller relationen med bloggosfären. Tidigare i veckan skrev Sofia Mirjamsdotter om hur dålig sajten var på att hantera bloggar: inga Twinglylänkar, inga trackbacks och så vidare. Newsmill-redaktionen tog till sig en del av kritiken och har lovat att bli bättre på att hantera flödet mellan dem och bloggarna.
De måste ju det, om de ska lyckas. På den punkten bestämmer bloggarna. Inte Calle Bonnier.
Läs också:
24/8 Sajten som jagar nya debattstjärnor