Än finns tid att stoppa bloggkontrollen

BLOGGHOT Först lät det som ett dåligt EU-skämt. Nu tyder mycket på att förslaget om registrering och uppförandekod för bloggar kommer att antas av Europaparlamentet. Men fortfarande har de svenska politikerna några veckor på sig att driva opinion. Och det vill till att de tar den chansen, för att inte ytterligare spä på det politikerförakt som hanteringen av FRA-frågan lett till.

(Uppdaterad)

När Europaparlamentets utskott för kultur och utbildning i juni kom med sitt första betänkande ”Mediekoncentration i EU” väckte det stor uppmärksamhet – i synnerhet när den estniska parlamentarikern Marianne Mikko (s) levererade uttalanden om att ”bloggare kan förorena cyberrymden” och att det är viktigt att rensa upp och lägga grunden för högre kvalitet på blogginnehållet.

Nu kommer en justerad variant av betänkandet, som ska upp till omröstning i parlamentet den 23 september. Antas det kan nästa steg bli ett lagförslag till EU-kommissionen. Det finns alltså tid att stoppa tokigheterna, men då krävs det att politiker från alla partier engagerar sig – och det har vi inte riktigt sett än. Det finns några få, som Christofer Fjellner (m), som varit väldigt aktiv i försöken att väcka opinion mot förslaget, men på många håll är det förvånansvärt tyst.

Betänkandet tar upp mediefrågor ur många perspektiv, men det är avsnitten om opinionsbildningen i bloggosfären och sociala medier som är mest ögonbrynshöjande. Mikko och hennes anhängare säger sig drivas av en önskan att kvalitetssäkra webbdebatten, vilket låter lovvärt med tanke på hur mycket näthat och påhopp som förekommer, men metoderna som föreslås går långt över gränsen för yttrandefrihet och kan bara beskrivas som kontrollfobiskt och en ny form av registreringsiver. I kombination med FRA-lagens möjligheter till övervakning är det lätt förstå om bloggosfären anar orwellska konspirationer i mossen. I betänkandet ses det som ett problem att ”vem som helst kan publicera sig på nätet”. Att detta också innebär demokratiska fördelar får inte lika stor plats.

Bland annat kan förslaget tolkas som att bloggare ska uppge sitt namn. Det skulle bland annat innebär att en av Sveriges bästa medieomvärldsbevakare, den anonyme eller anonyma Beta Alfa, inte längre skulle kunna driva sin blogg som i dag. För varje anonym hatbloggare som i bästa fall kan stoppas dras ett antal seriösa, kvalitetsbloggare in i håven.

Ett direkt skrattretande förslag är kravet på ”replikrätt” för den som känner sig påhoppad eller felaktivt beskriven i en blogg. Mikko med flera måste ha missat att möjligheten att bemöta andra och ge sin egen version är vad hela bloggfenomenet är grundat på.

Man ska självklart inte förringa problemen med näthat och anonyma förtalskampanjer på nätet. Yttrandefriheten får inte alltid vackra konsekvenser. Men att dra slutsatsen att lagstiftning är lösningen är ett grovt övervåld, med orimliga konsekvenser. I synnerhet när trenden inom sociala medier går allt mer mot öppenhet och att kommunicera under äkta identitet. Självsaneringen fungerar på många sätt bättre här än vad den gör inom traditionella medier och reklambranschen.

Läs mer om förslaget hos Henrik Alexandersson, Anders Mildner, Anders Mildner och Anders Mildner och Same Same But Different. Och se till att uppvakta din politiker.