Så vill Juttan begrava tv-licensen

TV-SKATT? Sveriges Televisions förre vd Christina Jutterström, har numera mer tid och intresse av att debattera public service-.televisionens framtid än hon hade när hon var i tjänst. I dag levererar hon ännu ett nytt reformförslag.

I februari, när hon skulle lansera sin bok om framtidens public service,föreslog Jutterström att SVT och SR/UR skulle slås ihop och att tv-licensen skulle avskaffas och ersättas av en avgift via skattsedeln för ”varje vuxen människa”. Denna avgift skulle sedan gå direkt till SVT, SR och UR.

Jutterström lyckades då aldrig förklara hur detta skulle gå till rent tekniskt så att ingen slank genom skattenätet och hur flödet från Skatteverket till bolagen skulle administreras, vilket fick förslaget att framstå som ett hafsverk. Hennes huvudsyfte med det var att komma åt licenssmitarna; att de (relativt få) som faktiskt avstår tv-innehav skulle tvingas betala bekymrade henne mindre.

Dagens utspel är en utbyggd variant av det förra: lägg ned Radiotjänst i Kiruna (där Juttan tidigare var ordförande) och låt alla medborgare betala, eftersom – med hennes språkbruk – ”public service-verksamheten är till nytta för alla”. I artikeln gör hon och medskribenterna Bengt Dennis och Anders Lindström en liknelse med den statliga begravningsavgiften. Jord ska du åter varda och SVT ska du finansiera, vem du än är, typ.

Enligt deras beräkning skulle förslaget innebär en nettovinst på drygt 1,1 miljard, inklusive kostnaden för att administrera licenserna. Det är en sjättedel av hela den svenska public service-budgeten och naturligtvis en icke förkastlig summa.

Men om det vore så lätt att stärka bolagens ekonomi hade naturligtvis detta genomförts för länge sedan; licensen har trots allt funnits i 84 år. Men problemen med en skattesedelsfinansiering är större än Juttan & co vill medge. Konstruktionen att göra Skatteverket till uppbördsmyndighet känns krystad – och eftersom det ändå är riksdagen som ska bestämma licensens storlek fortsätter finansieringen att vara tydligt politiserad. Dessutom vore det en känslig symbolfråga att alla skulle vara betalningsskyldiga; även de få som väljer bort tv- och datorinnehav.

Tv-licensen är på många sätt en förlegad konstruktion. Men den har en fördel, eftersom den fungerar som någon form av kontrakt mellan public service-bolagen och dess publik. Folk betalar för att de sätter värde på att det finns ett public service-alternativ. Om den viljan sjunker är det en tydlig signal till public service-bolagen att de inte lever upp till sin del av kontraktet och är på väg att förlora sin relevans.

(se tillägg i kommentarsfältet, om oklarheter i stycket ovan/MJ)

Om licensen skulle jämställas med begravningsavgiften skulle den dialogen bli stendöd.