Problemet med det ”lite nya SVT”

DEJA VU ALL OVER AGAIN Ingen sensommar utan en debatt om programkvalitet och debattklimat på Sveriges Television!

För två år sedan rasade den värsta public service-striden på många år, med bland annat en debattartikel där toppskiktet av nyhetsjournalister- och redaktörer på SVT gick till fränt angrepp mot dåvarande SVT-ledning, för att de drev en programpolicy som riskerade ”underminera SVT:s existens” och för att de var ovilliga att lyssna på personalens synpunkter.

Jämfört med den är den senaste tidens SVT-kritik en västanfläkt. Den debattartikel Stina Dabrowski och maken Kjell skrev i DN i helgen andas ganska mycket hämndaktion; den tycks skjuten från höften med en minst sagt yvig samling stora förändringsförslag varvat med förslag som ska skapa en bättre marknad för externa tv-producenter som Dabrowski själva. Skulle det tiopunktsprogrammet genomföras skulle det verkligen bli kaos kring public service, det kan jag lova.

Men visst finns det grogrund för en krisdebatt om SVT; det finns det nästan alltid – och i synnerhet när det pågår förhandlingar om tablåförändringar och nästa års programbudget.

SVT befinner sig också i en omläggningsfas de kommande veckorna, när den nya tablåstrategin ska förverkligas, vilket kan ha bidragit till att debattemperaturen just nu är lite högre än vanligt. Från den 25 augusti ska det bli tydligt för alla att SVT har tre huvudkanaler: SVT1, SVT2 och SVTB som i Barnkanalen. Resten – SVT24 och Kunskapskanalen – är repriskanaler.

Tydligaste förändringen är att Bolibompa flyttar till SVTB, vilket enbart är dramatiskt för tv-nostalgiker: de flesta barnfamiljer har redan lärt sig att det ändå är webben och Bolibompa-Play som gäller.

Men det handlar också om en tydligare profilering av de båda huvudkanalerna, framför allt för att råda bot på den luddiga profil som SVT2 haft i många år. I en reklamfilm på webben förklarar vd Eva Hamilton hur kanalprofilerna ska se ut: SVT1 ska vara den ”viktiga kanalen med programmen som alla talar om”, plus den nya Nyhetstimmen. SVT2 ska vara ”kanalen som sticker ut hakan lite grann”, med tyngdpunkten på samhälle, debatt och fakta.

Det är inte så väldigt långt från den gamla devisen om ettan som kanalen för ”alla, alltid” och tvåan som något ”kanske för dig, ibland”, eller hur det nu var dåvarande programdirektören formulerade sig. Hamilton kallar själv nyordningen för det ”lite nya SVT”, vilket förstås är ett sätt att dämpa oron för någon tablårevolution och ändrad inriktning.

Och kanske är det grundproblemet med SVT: att förändringsmotviljan inom bolaget är så stark att till och med smärre förändringar leder till interna stormar. Det sprider en ängslighet som gör att utrymmet för mer drastiska förändringar, även välbehövliga sådana, aldrig ens får en chans att komma till ytan.