Oppositionen vill inte förändra ett dugg

MEDIEPOLITIK I dag kommer oppositionspartierna med sitt första gemensamma utspel inom mediepolitiken, minsann. Men det är inte så spännande som det låter. Om man vill sammanfatta debattartikeln med ett ord blir det: Näääää.

Margareta Israelsson (s), Esabelle Dingizian (mp) och Siv Holma (v) skriver på SvD Brännpunkt i dag om vad de vill med mediepolitiken. Eller rättare sagt: vad de inte vill, föranlett av framför allt Rose-Marie Frebrans public service-utredning häromveckan:

* De säger ”Näääää” till skärpta regler för sponsringen i SVT (detta trots att förra s-regeringen var den som först talade om behovet av ökad restriktivitet när det gäller sponsringen)

* De säger ”Näääää” till förslaget om ändrad finansiering för public service enligt konstruktionen moms, direktfinansiering och årligt tilläggsanslag.

* De säger ”Näääää” till en årlig uppräkning av public service-anslagen med 2 procent

* De säger ”Näääää” till avskaffandet av kravet på att 55 procent av produktionen ska ske utanför Stockholm

* De säger, dessutom, ”Näääää” till avskaffandet av storstadstidningsstödet, i regeringens förslag om ändrat presstöd.

Några egna förslag? Nix, där är det lika tyst som från alliansen. Det enda som finns med är beskedet om att anslagen till public service ska kunna uppräknas med mer än 2 procent om inflationen skenar och kostnaderna ökar.

Mer pengar till public service, men ingen möjlighet att dra av moms på utlagda produktioner. och inga andra konkreta besked om hur public service ska anpassas till det förändrade medielandskapet. Status quo, i kubik.

Det känns, onekligen, rätt fattigt, Mediefrågorna förtjänar en mer öppen och aktiv debatt