Reklamskatten måste få en deadline

MEDIEPOLITIK Varje gång kulturministern eller de övriga mediepolitikerna i alliansen talar om reklamskatten de närmaste dagarna hoppas jag att de möts av en enkel och avgörande fråga: när?

Skrev övergripande om regeringens mediepolitiska ”utspel” (eller snarare skenmanöver) i morse, men det finns onekligen mer att säga, inte minst om reklamskatten.

Dagens Nyheters tyngsta nyhet i dag är ju sex år gammal. ”Reklamskatten avskaffas” står det på förstasidan. Ja, vi vet. Det beslutade riksdagen redan den 10 april 2002, drygt 30 år efter det att denna skatt infördes. Beslutet grundade sig på en utredning från 1997 som slog fast att reklamskatten var omodern och orättvis och klubbades av en klar riksdagsmajoritet. Dock med ett litet tillägg: avskaffandet ska ske ”med beaktande av de budgetpolitiska målen”. För att inte kommande finansministrar skulle kunna komma undan i all evighet gjordes dock tillägget att avskaffandet av skatten ”bör prioriteras” redan vid kommande budgetbehandling.

Den politiska enigheten kring detta var snudd på total (läs den korta debatten och se röstningsprotokoll här). Alla partier utom moderaterna röstade för ett avskaffande enligt ovan. Moderaterna reserverade sig och ville avskaffa skatten omgående.

Men det blev inget avskaffande under den socialdemokratiska regeringen, vare sig 2002, 2003, 2004, 2005 eller 2006. Inte heller under alliansregeringen 2006, 2007 eller hittills under 2008. Frågan har alltså inte prioriterats, i strid med riksdagsbeslutet. Finansministrarna har fått säga nej, trots att statsfinanserna under den tid onekligen blivit starkare.

Det som skett är bara en justering och nedtrappning av skatten, 2006 och 2007. Därmed är nu tidskrifter, gratistidningar och dagstidningar likställda. Dessutom har skattesatserna sänkts och fribeloppet höjts, till 50 miljoner kronor. Men fortfarande betalar stora tidningar runt 10-75 miljoner vardera i reklamskatt varje år - detta samtidigt som direktutdelad reklam i brevlådorna är obeskattad, liksom tv-reklam.

Att reklamskatten bör avskaffas är alltså alla partier redan överens om. För moderaterna är det rent av en paradfråga, sedan många år. Att i det läget skriva en debattartikel där man inte anger någon bortre tidsgräns för avskaffandet är ett politiskt fattigdomsbevis. Regeringen måste avskaffa reklamskatten, annars följer de inte demokratin som riksdagsbeslutet innebär.

Därför måste politikerna, helst redan i morgon, kunna säga: när? Och helst besvara det med: i höstbudgeten. Annars kommer "utspelet" bara att slå tillbaks mot dem själva.

Den enda rimliga förklaring jag kan se till att kulturministern inte vågar sätta denna deadline är att hon inte är säker på att hon får Anders Borg på sin sida i budgeten. Därför gör hon i en debattartikeln en koppling till presstödet. Om inte reklamskatten kan tas bort till årsskiftet vågar hon sannolikt inte heller genomdriva förslaget om presstödet då heller.

Det finns ju en viss koppling mellan frågorna. I synnerhet om man tittar vilka som gynnas/missgynnas av de båda förslagen.

Vinnare på presstödsförslaget är: Bonniertidningarna (vars huvudkonkurrenter får det svårare) och de större andratidningarna i landsorten (som får sitt presstöd höjt). Förlorare är SvD och - i synnerhet - SkD.

Vinnare på reklamskattesförslaget är Bonniertidningarna (som betalar mest reklamskatt), SvD (som får viss ekonomisk kompensation för ett minskat presstöd)  och de större förstatidningarna i landsorten (som har mer än 50 mkr i reklamintäkter). Förlorare är egentligen bara de reklamkanaler som i dag är skattebefriade, eftersom deras konkurrensfördel försvagas.

Att genomföra presstödsförändringen utan reklamskatteändringen skulle missgynna framför allt SvD och de största landsortstidningarna. Att genomföra reklamskatteändringen men ej presstödet skulle missgynna de större andratidningarna, som skulle hamna i ett betydligt sämre konkurrensläge.Vilket är allvarligt, eftersom det är just dessa som blöder mest i dagsläget.

Och i båda scenarierna är det Skånska Dagbladet som förlorar mest. De riskerat att förlora 48 miljoner i presstöd (från 2013). Samtidigt har de så låga annonsintäkter att de inte gynnas särskilt mycket av reklamskattens avskaffning. Snarare missgynnas de indirekt av den, eftersom deras konkurrenter - de Bonnierägda Skånetidningarna - då slipper betala tiotals miljoner i reklamskatt.

Detta är något som centerledaren Maud Olofsson måste ta med i övervägandet när den här frågan hamnar på regeringens bord. Att kraftigt gynna Bonnier på bekostnad av centerpartiets största tidning är, förstås, en politisk risktagning som heter duga.

Läs också:

29/6 Det mesta blir sig likt i mediepolitiken