Det mesta blir sig likt i mediepolitiken

MEDIEPOLITIK Efter ett och ett halvt år vid makten klargör kulturministern och regeringens mediepolitiska samarbetsgrupp för första gången en lite mer samlad bild om vad de vill med sin mediepolitik. Svaret är: att ändra så lite som möjligt, även på de områden där flera regeringspartier tidigare krävt mycket kraftiga förändringar.

”Paketet”, om man nu kan kan kalla det för det, presenteras i en debattartikel i Dagens Nyheter i dag: strategiskt nog en dag innan public service-utredningen, Rose-Marie Frebran, lär presentera sin utredning på samma plats.

Där presenterar Lena Adelsohn Liljeroth, Mats Johansson, Anders Åkesson, Helena Dyrssen och Dan Kihlström tre nyheter:

* Sveriges Radio ska även fortsättningsvis vara ett självständigt bolag

* Avgiftsfinansieringen blir kvar för public service

* Reklamskatten ska avskaffas

Detta är alltså vad som tagit ett och halvt år att enas om. Och inte värt att höja på ögonbrynen för särskilt mycket.

Att SR ska vara ett eget bolag finns det ju ett mycket solitt politiskt – och även publicistiskt – stöd för. Att slå ihop bolagen, som Christina Jutterström och innerst inne även Eva Hamilton vill, skulle medföra stora risker för mångfalden. Det hade därför ingen väntat sig att vare sig Frebran eller regeringen skulle föreslå. Men notera en sak: kulturministern nämner inte Utbildningsradion. Det lär innebära att det i morgon kommer att föreslås att UR ska ätas upp att SVT och att regeringen kommer att backa upp det förslaget.

Att tv-licensen blir kvar (vilket är den rimliga tolkningen av debattartikeln, även om formuleringen ”tar sin utgångspunkt i avgiftsfinansiering” är lite luddig) visar att public service-bolagen lyckats i sitt lobbyarbete för att inte öka den politiska inblandningen i finansieringen. Men det kan uppfattas som ett svek av många borgerliga väljare: både m och fp har ju öppet krävt ett avskaffande av tv-licensen och centern har också varit inne på den linjen. Om ingenting förändras med tv-licensen den här gången heller blir det andfra gången i följd som en statlig utredning om finansiering av public service leder till noll förändring – och då kan man onekligen konstatera att den frågan är färdigutredd.

Att reklamskatten ska avskaffas vet vi: det beslutade riksdagen redan 2002 och det skedde ett mindre förändringssteg i fjol. Att kulturministern tar upp detta betyder alltså ingenting, eftersom hon inte säger något om när. Men eftersom hon gör kopplingen till presstödet kan man ju gissa att förändringen kommer till 2009, när förändringarna i presstödet börjar gälla. Detta innebär följande:

* de landsortstidningar som då får höjt presstöd får en kraftigt förbättrad ekonomi

* de storstadsstidningar som då får kraftigt sänkt presstöd får en viss kompensation: större för SvD som har mer reklamintäkter, marginell för SkD, som har så låga annonsintäkter

* Bonniertidningarna (DN, Expressen, Sydsvenskan, Skånemedia m fl), som i dag betalar mest reklamskatt, får ytterligare ett ekonomiskt lyft av regeringen

Tre ”nyheter” av begränsat intresse med andra ord. Och eftersom det fanns så lite nytt att berätta ägnar kulturministern resten av artikeln åt att frisera verkligheten när det gäller den mediepolitik som hittills bedrivits. Så som hon beskriver saken har regeringen varit väldigt aktiv och föreslagit avskaffande av Boxers monopol, nya reklamregler för tv och avskaffat en politiska tilldelningen av sändningtillstånd. Sanningen vet vi: de två första frågorna har EU tvingat fram (reklamreglerna dessutom i direkt opposition mot regeringens ursprungliga vilja) och den tredje tog redan den förra regeringen initiativ till.

Faktum kvar står därför: regeringens mediepolitik präglas framför allt av två saker: passivitet och foglighet inför EU. Det ändrar inte dagens debattartikel på ett smack.