Martin Jönsson om reklam & medier
Martin Jönsson
Martin Jönsson
CANAL PLUS-AFFÄREN Varför betalar Bonnierkoncernen tre miljarder – drygt 1,5 gånger omsättningen – för ett antal kanaler som tillsammans står för mindre än en procent av svenskarnas tv-tittande? Svar: därför att affären får en massa pusselbitar att trilla på plats när det gäller koncernens allt starkare särställning på den nordiska tv-marknaden.
På bara tre år har Bonnierkoncernen gått från att vara minoritetsägare i TV4, med en ägarandel på drygt 20 procent, till att totalt dominera den kommersiella svenska tv-marknaden. Genom en ägarkupp i flera steg blev Bonnier 2005-2007 ensamägare i TV4 och lyfte ut bolaget från börsen. Sedan har tillväxten varit explosionsartad, både när det gäller utbud och lönsamhet. Avskaffandet av bolagets koncessionsavgift och regeringens flipp-flopp om fyrans reklamregler, som gjorde det möjligt för TV4 att sälja 50 procent mer reklam, har lyft bolagets vinster till rekordnivå. I fjol blev det 628 miljoner i vinst; i år väntas det bli mellan 800 och 900 miljoner.
Hittills har TV4 mest använt sin starka ekonomi till att starta nya kanaler och fortsätta ta andelar på reklammarknaden. I årets första tertialrapport hävdade bolaget att de nu har en marknadsandel på hela 53 procent när det gäller reklam- och sponsringsintäkter.
Köpet av Canal Plus är en rejäl uppväxling: med det blir TV4-Gruppen marknadsledande även när det gäller dyra kanalabonnemang – och får totalt sett en särställning som knappt har sin like någonstans på mediemarknaden (det skulle i så fall vara ComHems och Boxers positioner inom sina respektive nischer av operatörsmarknaden). I dag får bolaget bara tolv procent av sina intäkter från betal-.tv; med Canal Plus-abonnemangen inräknat ökar den andelen drastiskt.
Dominansen kan mätas på olika sätt. Räknat i tittartidsandel blir TV4 nu större än Viasat och SBS tillsammans och rycker allt närmare målet att passera även SVT. Räknat i omsättning hamnar TV4 en bra bit över 5 miljarder och blir därmed störreän SVT. Men den verkliga maktpositionen skaffar man sig på innehållssidan.
* När det gäller filmrättigheter får Bonnier nu ett grepp om hela kedjan: från sitt biomonopol via SF till en oerhört stark position när det gäller filmrättigheter, både i de nya betalkanalerna, egna on demand-tjänster på nätet och TV4 Film.
* Lika stark blir positionen när det gäller sporträttigheter. TV4 får nu rätten till hela Allsvenskan, Serie A och Premier League och kan dessutom nu bjuda högt på alla stora idrottsrättigheter, i förvissningen om att de kan mjölka evenemangen på intäkter i många steg, från reklam och sponsring till olika abonnemangskostnader – nu med hela Norden som marknad.
SVT kan därmed, med största sannolikhet, vinka farväl till de flesta av de största idrottsevenemangen i framtiden. Fyrans möjlighet att kapitalisera på rättigheterna i fler led gör varje kommande budgivning till en mardröm för public service och Eva Hamilton. Även de flesta stora filmproduktioner och tv-serier lär passera fyrans bord först, innan övriga konkurrenter kan slåss om smulorna.
Formellt sett ska konkurrensmyndigheterna godkänna affären innan den är hemma. I Canal Plus sändningstillstånd hos Radio- och tv-verket står angivet att ägarförhållandena och inflytandet i C More Entertainment inte får ändras så att ägarkoncentrationen inom medierna ökar. Den skrivningen struntade myndigheterna dock i när det gällde Bonniers övertagande av hela TV4, så den kan nog konkurrenterna inte hoppas för mycket på. Jonas Bonnier och Jan Scherman lär få sin affär – och en unik dominans över den svenska tv- och filmmarknaden.
Läs också: