Som om gratistidningarna inte fanns

GRATISTIDNINGAR Av 1800 deltagare på tidningsmässa WAN i Göteborg kommer högst ett dussin från gratistidningarna – och det är inte många punkter på agendan som över huvud taget behandlar gratisdistributionen – trots att just frågan om hur man ska kunna ta betalt för tryckta tidningar är ett av branschens allt mer akuta problem.

Chris Anderson, författare till The Long Tail, var naturligtvis inte sen på att reagera på gårdagens statistik om tidningsbranschen i världen, på WAN-konferensen i Göteborg. Anderson håller som bekant på att blogga sig fram till sin nästa bok med titeln ”Free” och lyfte fram just gratistidningarnas fortsatta tillväxt i statistiken.

Så här såg det ut 2007 enligt WAN:s årliga rapport:

* Antalet gratistidningar i världen är nu 312, med en total daglig upplaga på 41 miljoner. Det är en ökning med 20 procent från 2006 och med 173 procent sedan 2002. Med tanke på att hela tidningsutbudet i världen ökade med 2,6 procent visar det att gratis fortfarande är den starkaste tillväxtnischen.

* I Europa står gratistidningarna för 23 procent av den samlade tidningsupplagan (i Holland, Spanien, Portugal, Island, Danmark och (nästan) Schweiz och Italien är andelen över 50 procent). I USA är andelen 8 procent och på den gigantiska asiatiska tidningsmarknaden är den bara 2 procent. Men nya gratistidningar kommer hela tiden även på senare marknaderna.

* Världens sex största gratistidningar är, enligt WAN, italienska Leggo (1,9 miljoner), engelska Metro 1,4 m (som ej har något att göra med Stenbecks Metro), spanska 20 Minutos (1 m), kanadensiska Metro (1 m) och spanska Que och ADN (950 000). (Denna lista ifrågasätts dock av bloggen Newspaper Innovation, som hävdar att siffrorna, i synnerhet för Leggo, är för höga)

Timothy Balding, vd för WAN, avfärdade, trots statistiken, gratistidningarnas betydelse och sade – på fullt allvar – att ”vi ännu inte kan se några tydliga effekter av gratistidningarna på dagstidningarnas upplagor och ekonomi”. Yeah, right.

Det låter ungefär som vad medieprofessorn Karl-Erik Gustafsson sadepå Tidningsutgivarnas nordiska branschdagar i Stockholm i oktober 2006. Han beskrev gratistidningarna – eller ”amatörblaskorna”, ”reklamtidningarna” och ”annonsdagbladen” som han omväxlande och nedlåtande beskrev dem som – som ett övergående fenomen. Tidningar ”gjorda av amatörer” hade ingen framtid, enligt Gustafsson.

Men statistiken säger något annat. Och det vore ett stort misstag att se exempelvis nedläggningen av Punkt SE och fusionerna i Danmark som ett trendbrott.
Det vi ser är snarare en konsolidering av gratismarknaden, där vissa aktörer av ekonomiska eller strategiska skäl slås ihop eller läggs ned på de marknader där trängseln i tunnelbaneuppgångarna varit som störst.

I dag håller Metro International en kapitalmarknadsdag i Holland. Där ska vd Per Mikael Jensen presentera sin strategi för att vända bolaget till vinst, möjligen redan i år. En fortsatt konsolidering lär finnas med i den strategin, med fler samarbeten – men också nya typer av produkter.

Kanske någon ur WAN borde vara där och lyssna?

Fler inlägg från WAN-konferensen:
2/6 Nyhetsutmattade ungdomar ställer nya krav
2/6 Tidningsbranschen viftar bort krisstämpeln
1/6 28 dödade journalister på ett halvår
31/5 Få skäl att fira på tidningarnas firmafest

Läs också: Newspaper Innovation och Free Daily om utvecklingen på gratismarknaden.