28 dödade journalister – på ett halvår

PRESSFRIHETSKRISEN Läget för pressfriheten i världen är ett av huvudämnena på världens största tidningskonferens, som inleddes i Göteborg i går. Och det handlar inte bara om censur, utan även om risken för självcensur och ökad försiktighet.

Rädda redaktörer gör sämre journalistik – och ju större risken blir för allvarliga repressalier, desto större blir sannolikheten för att medierna blir återhållsamma och inte vågar granska och rapportera fritt. Det var en av huvudpunkterna i den rundabordsdebatt som arrangerades på WAN-konferensen i Göteborg på söndagen (läs kortreferat från den här).

Riskerna tar sig många uttryck. En del blir extremt spektakulära, som när proteststormarna mot Muhammed-teckningarna och Lars Vilks rondellhundar ledde till mordhot även mot nordiska tidningsutgivare, som normalt inte har det som en del av vardagen.

Men mestadels handlar det om ett stegvis uppskruvat vardagstryck på publicisterna i de delar av världen där orden press och frihet i samma mening mest liknar ett dåligt skämt. Med en extremt riskabel arbetssituation, censur, förföljelser, fängelse utan rättegång, överfall, och rena beställningsmord.

Bara de senaste sex månaderna har detta krig krävt 28 dödsoffer, enligt senaste utgåvan av WAN:s Press Freedom World Review, som lades fram i helgen. Elva i Asien, tio i Mellanöstern, fyra i Latinamerika, två i Ryssland och en i Afrika.

Några exempel:

* I januari klev två män in på radiostationen Mega i honduras och sköt ihjäl stationsägaren José Fernando Gonzáles
* Samma månad dödades nyhetsbyråreportern Hassan Kefi i Somalia av en fjärrstyrd landmina, på väg till en presskonferens
* I Dagestan dödades två reportrar samma dag i mars: Ilyas Shurpajev, som bevakade norra Kaukasien för statliga Chanel One, knivhöggs till döds och Gadzhi Abashilov, chef för tv-bolaget i Dagestan, sköts ihjäl.

Att beställa ett mord på journalister som rapporterat ”ofördelaktigt” kostar på många ställen inte mer än några hundra dollar – och är mer eller mindre riskfritt, i skydd av korruption och skenutredningar.

Särskilt farliga länder att vara journalist i är bland annat Irak, Colombia, Sri Lanka, Pakistan, Kina och Filippinerna. Men även i de länder som skonats från mord och fysiska attacker mot journalister utsätts pressfriheten för ett hårt tryck. Den amerikanske journalisten och filmaren Eric Schlosser beskrev, på besök på ett medieseminarium i Oslo i fredags, situationen som ett medvetet krig mot det fria ordet, där vapnen allt oftare blir ekonomiska och juridiska. Och att det första offret i detta krig, som i alla andra, alltid är sanningen.

WAN-rapporten fokuserar, naturligtvis, också på situationen i Kina när det gäller fängslade journalister och restriktioner för rapportering av konflikter, som den i Tibet.
Senaste fallet av en fängslad journalist är Qi Chonghuai på China Legal news, som dömdes till fyra års fänglese för ”utpressning och bedrägeri” för ett par veckor sedan. Frilansjournalisten He Yanjie, som tillsammans med Qi Chonghuai skrivit en artikel om en kvinna som misshandlats när kom försent till arbetet, dömdes samtidigt till två års fängelse.

Li Changqing, redaktör på Fuzhou Daily, som utsetts till årets vinnare av den Gyllene frihetspennan, släpptes i februari efter att ha suttit i fängelse i tre år, anklaga för att ha ”fabricerat uppgifter” om hur myndigheterna hanterat ett utbrott av denguefeber. Men varken Li eller hans fru och dotter tillåts komma till Göteborg för att ta emot priset.

Läs också:
31/5 Få skäl att fira på tidningarnas firmafest

Mer läsning från WAN-konferensen i dag:
Roy Greenslade: Britney will not help you attract young readers
Editor’s weblog om hur affärsjournalistik kan attrahera unga