Fichtelius vevar med budgetknytnävarna

PUBLIC SERVICE Ägnar sig SVT:s ledning bara åt såpor och tittarjakt, på bekostnad av fakta och fördjupning? Det är populärt att hävda det nu, bland Kunskapskanalskramare och anslagskämpande redaktioner. Men det är en onödigt svartvit bild.

Det Erik Fichtelius, redaktionschef på 24 Direkt, ägnar sig åt på debattplats i DN i dag är en klassisk gren för public service-redaktörer: budgetförhandling via medierna. Han är sur över att 24 Direkt får en krympt budget nästa år och ger igen genom att beskriva detta som ett tecken på total förflackning inom SVT. Vi har sett det förr – och det var inte trovärdigt då heller.

Fichtelius attackerar i sin debattartikel det mesta i SVT:s tablåstrategi. Den går ut på att ha tre huvudkanaler (ettan, tvåan och Barnkanalen) och att sedan använda de övriga (24:an och Kunskapskanalen) för repriser och mindre resursslukande sändningar.

Det finns flera väldigt logiska förklaringar till den strategin.

1) Att fördela SVT.s programbudget på för många kanaler ledde till en utsmetning av resurserna, vilket slog mot kvaliteten i alla kanalerna. Det visade sig tydligt under Christina Jutterströms tid som vd. När Eva Hamilton tog över lanserade hon istället konceptet ”Färre men bättre program”, vilket verkar vara en betydligt smartare linje.

2) Nischkanalerna har haft väldigt svårt att dra till sig tittare bara med sina egna program. Det var först när SVT24 blev ett andra visningsfönster för program ur ettan och tvåan som den lyckades bli en kanal att räkna med i tittarstatistiken. Visst, allt public service gör ska inte styras av tittarsiffror, men när tittandet är så marginellt som det är för exempelvis Kunskapskanalen gränsar det onekligen till resursslöseri.

3) Om det ska satsas någon annanstans än på de största kanalerna är det rimligen på webben, där alla program – inte minst Fichtelius sändningar från riksdagsdebatter och seminarier – har betydligt större möjligheter att hitta rätt publik.

Men Fichtelius håller inte med: han ser istället enbart strategin som signaler på ointresse för fakta och fördjupning – och anklagar ledningen för att bara sträva efter att ta tillbaka platsen som största kanal från TV4.

Det är ett sluggande med vevande knytnävar, utan utrymme för särskilt mycket nyanser. Men frågan är hur mycket han har täckning för. Jag tror knappast att SVT kommer att sluta sända från riksdagsdebatter och KU-utfrågningar. Och om en krympande budget gör det svårare att släpa ut tv-team till olika SNS-debatter, fackkongresser och medieseminarier kanske det inte är hela världen.

Vi lever ju med andra mediemöjligheter i dag. Att sändas via 24 Direkt är inte enda sättet att nå ut: den som vill kan ganska lätt själva sända i webb-tv från sina evenemang – och vilken bloggare som helst kan använda Bambuser eller något liknande för att sända direkt, oavsett hur litet evenemangen är.

Mediernas demokratiseringsprocess är, faktiskt, inte längre beroende av vad public service gör i sin tablåstrategi. Strukturerna förändras: då får man förhålla sig till det och inte bara gråta över spillda anslagsmedel. Det 24 Direkt borde göra är att bejaka den enklare webb tv-trenden: då kanske de faktiskt kan göra mer, trots mindre pengar.