Dags för SR att våga välja ny vd

REKRYTERING MED VÅNDA Sveriges Radios styrelse har just inlett utövandet av sin hittills svagaste gren: att rekrytera en ny verkställande direktör. Då är det symptomatiskt att den starkaste lobbykampanjen internt handlar om att skjuta upp det beslutet.

Historiken först, i snabbspolning. I december 2002 aviserades SR:s vd Lisa Söderberg att hon skulle avgå under 2003. Fem månader senare var det dags för den stora styrelsecirkusen: först förordades Joachim Berner som ny vd, sedan backade styrelsen efter hård kritik, vilket ledde till att större delen av styrelsen fick gå och att Berner kunde kvittera ut ett stort avgångsvederlag.

I augusti 2003 utsåg en ny styrelse sedan Peter Örn till ny vd. Han satt på den posten från januari 2004 till maj 2007, då konflikten om hans hårt kritiserade nya organisation ledde till att han tvingades bort från sin post. In klev då SR-veteranen Kerstin Brunnberg, först bara som ”sommarvikarie”, men sedan köpte sig styrelsen tid genom att förlänga hennes tillfälliga uppdrag fram till som längst december 2008.

Nu återstår bara sju månader till den tidsgränsen. Därför börjar det bli bråttom för styrelsen, med Ove Joanson i spetsen, att komma med en långsiktig lösning. Arbetet har smugits igång: det finns en rekryteringsprofil (som bland annat klargör att den nye chefen ska ha erfarenhet från medievärlden – inklusive den nya digitala – och ha kunskap och förståelse om public service). Det finns också en ganska lång bruttolista med namn, som ett koncentrat av medievärldens ”Vem-är-det”.

Men längre än så har inte processen kommit. På tisdag sammanträder SR-styrelsen på nytt, under en studieresa till BBC och Ofcom i London, och väntas då bland annat besluta att vd-jobbet ska annonseras ut externt, före sommaren, som inledning på den formella delen av rekryteringsprocessen.

Parallellt pågår en intern påtryckningsprocess i Radiohuset. Bland SR:s enhetschefer, lokala chefer finns många som öppet pläderar för att styrelsen ska be Brunnberg att sitta kvar även under hela 2009. Även fackförbundet Unionen backar upp detta, skrev Resumé i förrgår (ej på nätet).

Deras argument handlar framför allt om att det är bättre att ha en erfaren vd som Brunnberg på plats när regeringen våren 2009 väntas lägga fram sin proposition om public service, än någon som är nytillträdd. Mellan raderna kan man förstås ana något annat: en växande vånda för hur det ska bli med vd-rekryteringen den här gången. Och då känns det tryggare att behålla Brunnberg, så länge det bara går. Då slipper man också den värsta fasan: ännu en extern chef utan public service-erfarenhet.

Men: det vore ingen bra lösning. Och det har absolut inte med personen att göra. Kerstin Brunnberg har på alla sätt varit en lysande radiochef. När hon klev in spred sig lugnet i den konliktutmattade och sönderutredda SR-organisationen. Hon rensade snabbt ut de delar av Örns chefskader som gjort sig omöjliga och har sedan varit både aktiv och tydlig, både när det gäller programutbudet, organisationen, ekonomin och mediepolitiken.

Om styrelsen skulle fråga henne skulle den extremt lojala Brunnberg säkerligen stanna kvar ett tag till. Och naturligtvis kan det bli tal om någon form av övergångslösning eller dubbelkommando under några månader, beroende på vilken kandidat man fastnar för.

Men SR kommer inte undan det faktum att de förr eller senare måste ha en ny chef som långsiktigt ska leda företaget under de nya politiska, ekonomiska och mediemässiga förutsättningarna – och styrelsen vinner absolut inte någonting på att skjuta det beslutet framför sig. Det inser rimligen Ove Joanson också.

Förnyelse är alltid jobbigt. Men inte desto mindre nödvändigt.