Martin Jönsson
MEDIEPOLITIK Häromdagen kom beskedet om att Sveriges Radio ska satsa mer på dansbandsmusik i P4. Och ni anar inte hur mycket internpolitik det ligger bakom beskedet.
För 70-80 år sedan var diskussionen het om ”dansbaneeländet”. De senaste åren har det snarare varit ”dansbandseländet” som varit på tapeten, åtminstone ur SR-ledningens perspektiv.
Protesterna mot det som upplevts som en ”orättvis behandling” av dansbandsmusiken har blivit allt mer högljudda. Dansband, kompositörer, Musikerförbundet, skivbolag, Bert Karlsson och radiolyssnare har skrivit upprop (bland annat genomDansbandsupproret och på sajten Dansmaffian), debattinlägg till tidningarna, uppmanat till klagomål hos radions lyssnarservice ochskickat in anmälningar om diskriminering mot dansbandspubliken till Granskningsnämnden för radio och tv. Det senare dock utan framgång.
För radioledningen har protestvågen blivit alltmer besvärande – och därför kom i veckan beskedet om att det ska introduceras ett drygt timslångt dansbandsprogram, P4 Dans, med start 2 maj. Sedan tidigare finns en del lokala P4-satsningar, bland annat i Radio Värmland, men nu blir det för alla.
En lobbyseger för en röststark grupp, onekligen. Och det döljer sig mycket politik bakom det beslutet. Jag vet inte om även radions ordförande Ove Joanson varit inblandad i beslutet, mjen jag kan mycket väl tänka mig det. Han är ju just nu strängt upptagen med processen att rekrytera en ny vd, efter Kerstin Brunnberg. På SR:s styrelsemöte den 20 maj ska styrelsen diskutera en ”short list” med kandidater utifrån den kravprofil som bestämts.
Sedan blir det, så småningom, en presskonferens där Joanson ska presentera den nya vd:n. Och av alla frågor finns det en där som han ville skona den nye vd:n från. Japp, den här: ”Är du motståndare till dansbandsmusik i Sveriges Radio?”.
Nu slipper han eller hon den frågan. Och det kostade bara en timme och tio minuters sändningstid…