En lyssnande chefredaktör

SORGEBUD Beskedet om att Sydsvenskans chefredaktör Peter Melin avlidit möts med chock och sorg, hos både läsare och mediefolk. Han var en lysande redaktör. Och framför allt: en lyssnande sådan.

Många bär fram sina egna minnen av Peter Melin, denna sällsynt mörka eftermiddag. Hans arbetsglädje, kreativitet och förmåga att se och höra medarbetarna har resulterat i många goda historier.

Här är en sådan. Den kommer från hans första tid som chef på Sydsvenskan, då tidningen plågades av ett ständigt krånglande prenumerationssystem, Matrix, som drev prenumeranter och tidning till vansinne. Samtalen från ilskna läsare som inte fått sin tidning fyllde stora delar av arbetstiden för Peter Melin.

Ett av samtalen tog extra hårt. Det kom sent en fredag, från en läsare som berättade att tidningen råkat dra prenumerationsavgiften dubbelt från hans bankkonto. Och nu var det helg, tomt på kontot och tidningens kundtjänst sade att de inte kunde återföra pengarna förrän på måndag morgon.

Melin funderade i luren över det bistra ödet och sade till slut: Var bor du? Sedan kollade han i plånboken, såg att där låg tre hundralappar och sade: Jag kommer förbi dig.

Någon timme senare levererade tidningens chefredaktör helgens räddning – och en ursäkt. Väl medveten om att det för en tidning inte finns något som är viktigare än relationen med läsarna.

Peter Melin hade ett stort hjärta. Och vi är många som nu är förtvivlade över att det inte var starkare.