Sammanslagning SR/SVT är en död fråga

PUBLIC SERVICE? Ska Sveriges tre public service-bolag bli ett enda? Ja, hävdar Christina Jutterström. Men i realiteten är det en död fråga, som främst drivs av public service-motståndare som vill krympa bolagen och före detta tv-direktörer som drömmer om gamla stormaktstider. Det är helt andra frågor som präglar det pågående utredningsarbetet om framtiden för public service.

För knappt tre veckor sedan träffades Sveriges Televisions och Sveriges Radios styrelser för en gemensam middag. Syftet var att röka en fredspipa och se till att bolagen kan stå så enade som möjligt inför vårens slutspurt på regeringens public service-utredning – och att allt gammalt tal om en eventuell sammanslagning av bolagen skulle skrotas en gång för alla.

Med tanke på det är det extremt dålig tajmning när SVT:s förre vd Christina Jutterström gör stor affär av att hon vill slå ihop SVT och Sveriges Radio till ett enda ”Public Service AB”; något hon skriver på DN Debatt i dag. Debattartikeln råkar sammanfalla med lanseringen av hennes bok ”Fri Television? Public service i en ny medievärld”, som kommer i dag.

Utspelet kommer därmed naturligtvis att garantera henne plats i alla tv-soffor och radiodebatter – detta trots att åsikten inte på något sätt är ny. Redan i december 2006 sade Jutterström i SVT:s interntidning Vipåtv att en sammanslagning vore ”naturlig”.
Att detta var något hon önskade var också en illa dold hemlighet under hennes tid på vd-stolen. Men inget som hon tog upp i debatten. Då.

Jutterströms efterträdare Eva Hamilton har väl också varit och nosat på tankarna på att lägga rabarber på SR emellanåt, men i och med hennes gemensamma utspel l i november tillsammans med SR:s vd Kerstin Brunnberg slog hon fast att ”SR och SVT ska förbli två bolag och ska fortsätta
att självständigt och oberoende av varandra producera program”.

Förklaringen är rätt enkel: det finns väldigt lite att vinna på en sammanslagning, men väldigt mycket att förlora.
Framför allt är det tre saker som riskeras:

* Koloss-risken. Vem tror på allvar att en public service-jätte med alla tre bolagen i ett skulle bli ”smalare och vassare”? Risken är överhängande för att det snarare blir tvärtom: en byråkratisk och hierarkisk organisation som får sämre förmåga att ställa om inför förändringar i medielandskapet. Jutterström vill ha ett svenskt BBC, men det får man inte genom en bolagssammanslagning, utan genom att respektive bolag blir tydligare i sina innehållsprioriteringar. Vassare är viktigare än smalare.
* Minskad mångfald. Jutterströms förslag om en enda stor public service-nyhetsbyrå låter som ett kassaskåpssäkert sätt att snäva åt perspektiven och bädda för rationaliseringar som slår mot den redaktionella mångfalden.
* Sveriges Radios särart. SR har, relativt sett, en betydligt starkare public service-position än SVT: medan tv-tittarna bara lägger 34,5 procent av sin tid på SVT har SR fortfarande 62 procent av radiopubliken. och det är fler som lyssnar på SR en genomsnittlig dag än som slår på SVT1. En sammanslagning skulle riskera att SR hamnar på undantag i förhållande till den kostnadsmässigt tyngre tv-produktionen: Jutterström är i sin artikel tydlig med att hon tycker att SR har orättvist mycket resurser jämfört med SVT, vilket är en klar signal om hur hon tycker att pengarna skulle fördelas i ett sammanslaget bolag.

Egentligen finns det bara en sak i sammanslagningsförslaget som det kan finnas poänger i och det är frågan om en gemensam webb. Men det är något som bolagen i praktiken skulle kunna driva redan nu. Över huvud taget har det redan inletts en process mot mer samarbete och besparingar, med gemensamma lokaler och funktioner där det är möjligt. Den processen bör drivas vidare, men det sker effektivare inom nuvarande ordning än genom att först slå ihop företagen.

Politiskt är frågan också iskall. Inte ens folkpartiet, som annars har haft radikala public service-förslag, driver i dag frågan om ett sammanslaget SR/SVT. Moderaterna pratar ofta om ”smalare och vassare public service”, men då handlar det inte om bolagssammanslagningar, utan om att välja bort allt sådant som marknaden klarar av att göra på egen hand.

I verkligheten är det helt andra frågor som är mediepolitiskt heta än den om en sammanslagning. Här är några:
* Hur ska det gå med en ny modell för operatörsrollen i det digitala marknätet, när Boxers monopol avskaffas? Just nu är det fullständigt kaosläge i den frågan, när politiker och myndigheter släppt ansvaret.
* Vilka ska få sända i det digitala marknätet? 87 kanaler vill ha plats från 1 april, men ingen vet hur många platser det kommer att finnas.
* Hur ska finansieringen av public service se ut? Det lär bli ett huvudfokus i public service-utredningen. Den stora knäckfrågan gäller momsen: SR/SVT vill bli momspliktigt, för att kunna dra av moms på externa produktionskostnader, men har förutsatt en kulturmoms på 6 procent. Det accepterar dock sannolikt inte EU, som skulle se det som konkurrensförvridande och som lär förorda en moms på 25 procent.

Jutterström beror även finansieringsfrågan i sin debattartikel – och sågar helt plötsligt tv-licensen som modell. Vilket onekligen är lite pikant med tanke på att hon fram till i mars var ordförande i Radiotjänst och då benhårt försvarade licensen. Nu vill Jutterström avskaffa licensen och ersätta den med en ”public service-avgift” via skattsedeln. På något märkligt sätt, oklart hur, ska sedan denna avgift gå raka vägen från Skatteverket till Public Service AB.

Vilket onekligen är ett rejält åsiktsbyte. Så här sade hon om skattefinansiering i en intervju i Dagens Media när hon avgick från posten som vd i SVT: ”När 90 procent av hushållen ändå betalar kan jag inte se någon
anledning att riva sönder det systemet. ”

Hon byter också åsikt totalt när det gäller SVT:s innehållsstrategi. Under sin tid som vd ville hon ha så många kanaler som möjligt. Men nu ger hon efterträdaren Hamilton rätt i hennes strategi att koncentrera resurserna: ”Minska antalet program./…/Det är inte längre mängden kanaler och program som avgör public services plats på kartan utan istället att varumärkena SVT och SR utstrålar program märkta public service”. Japp, helt rätt. Men det tog tid för henne att komma till den insikten.

Vad är då anledningen till Juttans utspel? Reklam för boken, självklart. Men också ett sätt att lansera sig själv som nästa ordförande för SVT, den dag Lars Engquist kliver av jobbet. Hon må ha lämnat vd-stolen, men ambitionerna om att styra public service i Sverige är helt klart kvar.

Läs också:
5/2 Repriserna lyfter Sveriges Television
18/1 Tittarna flyr omgjort Aktuellt
9/1 Fransk public service-revolution
3/1 Året då nät-tv blev större än dvdspelaren
19/11 SVT förbered sig för rollen som tvåa
19/11 Public service mot väggen
14/11 Utspelet lägger UR på slaktbänken
9/3 Fördjupningen är SVTs överlevnadsfråga