Vad vill SLU med sin klimatkampanj?

KLIMATREKLAM Koldioxiden har också vänner, att döma av en årets första storkampanjer. Men vad är tanken bakom, egentligen?

En inte alltför vågad gissning är att de personer på reklambyrån Stendahls som står bakom Lantbruksuniversitetets nya, kampanj har filmatiseringen av Christopher Buckleys briljanta, mångbottnade lobbying-satir ”Thank You For Smoking” som en av sina favoritfilmer.

Thank You For Smoking handlar om tobaksindustrins språkrör Nick Naylor. De bästa scenerna i filmen är när Nick träffar sina kollegor i alkohol- och vapenlobbyn på deras stamkrog (bilden ovan). Trion kallar sig Mod Squad
eller Merchants of Death och excellerar i politiskt inkorrekta cynismer.

Om Buckley skrivit sin bok i dag (den kom 1994 och är ännu bättre än filmen, så läs den) hade det förmodligen funnits med en fjärde person vid bordet, möjligen från bilindustrin eller någon annan representant för fossila bränslen. Därför är SLU inte helt fel ute när de lanserar sällskapet Koldixodens vänner, i sin nya, redan ordentligt omskrivna kampanj.

Kampanjen är dock inte lika raffinerad, utan bygger på den enklaste sortens ironi: klämkäcka påståenden om att allt är väl i klimatsammanhang och att koldioxid är en prima grej. Och sedan kommer payoffen: ”Utan riktiga fakta kan man påstå vad som helst”.

Reklamen för reklamkampanjen har skötts enligt modern skolboksmodell: smyg ut filmerna på Youtube, se till att de går att länka på Facebook och försök få bloggosfären att ta upp kampanjen innan den ens börjats synas i traditionella medier. Resultatet får nog annonsören vara nöjd med: det har diskuterats en hel del på olika bloggar (läs via Knuff).

Långtifrån alla är dock positiva. Researcher sågar kampanjen här och på JMW kommunikations blogg resoneras intressant kring vad som egentligen är syftet med kampanjen.

Och det är en bra fråga. Klimatdebatten är i dag så intensiv och såpass initierad att den här kampanjen knappast bidrar till någon ytterligare fördjupning. Snarare tvärtom: risken är att klimatkris-skeptikerna får vatten på sin kvarn, eftersom de känner sig förlöjligade. I så fall bidrar kampanjen sannolikt bara till att sänka debattnivån; inte höja den.

Men syftet kanske är så enkelt som att profilera SLU; inte att bidra till debatten. Med det här stiger kännedomen om universitetet och pr-barometern darrar till. Möjligen bara för stunden, men ändå.

Ur ett rent kommunikativt perspektiv delar jag dock tveksamheten hos flera av bloggkommentatorerna. Inte bara för att ironisk reklam alltid är en risktagning, utan för att den är så grund och finessfattig.

Nick Naylor hade aldrig godkänt den. Och han, om någon, begrep sig på PR.