Året då nyhetsvärdet devalverades

NYHETSREVOLUTIONEN Detta-har-hänt är inte längre så viktigt. Istället är det förädlingen av nyheterna, av medierna själva och tillsammans med publiken, som skapar störst värde.

Vi närmar oss den tid då det är dags att sammanfatta det mest intressanta som sades och gjordes under året. När det gäller medier har jag mitt favoritcitat redo. Det levererades av författaren Torgny Lindgren i en suverän intervju i Expressen i oktober som svar på frågan om den store mannen möjligen konsumerade någon ”skräpkultur”.
Lindgren blev inte svaret skyldig: ”Nja, det beror på hur man definierar skräpkultur. Jag brukar se på Nyheterna i TV4.”

Så kan man också se det.

Men citatet äger sin relevans även i ett större sammanhang. 2007 var nämligen året då ”nyheter” som begrepp utsattes för en värdenedskrivning i nivå med Ericsson-aktien.
En gång hade den raka nyhetsrapporteringen – detta har hänt, typ – hög medial status. Under 2007 gick den knappt att ge bort.

I veckan lade TV3 ner sin nyhetssändning Update, då den bedömdes som allt mindre relevant. Tidigare den här månaden bytte Aktuellt fokus, så att de snabba händelsenyheterna drogs av i turbotakt av en rubrikrappandes Jarl Alfredius. Och i storstäderna springer pendlarna slalom mellan gratistidningsutdelare med utsträckta händer så att de snart måste börja locka med någon form av dagliga premier för att få publiken att ta emot just deras nyheter.

Förklaringen är ganska enkel. I dag är händelsenyheter allmängods; tillgängligt som snabbkaffe för alla, överallt och när som helst. De möter oss på bussen, i mataffären, i telefonen, i mejlen, på Facebook, via RSS-läsaren eller varhelst vi vill eller inte vill. Att bli informerad har aldrig varit så lätt. Och rak nyhetsåtergivning – den som bara är copy/paste, utan ett uns av förädling – därför aldrig så ointressant.

Det här har fått åtminstone tre, nej kanske fyra, följder för medierna.

För det första: det intressanta är inte själva nyheten, utan vad som händer med den. Att få läsarna att kommentera nyheter, blogga om nyheter och dela nyheter med varandra på sociala mediesajter så aztt det sätts igång ett flöde kring nyheten har blivit långt viktigare än att bara nå dem med nyheten. Poängen är inte längre att vara först utan att äga och utveckla nyheten över tiden – tillsammans med publiken.

För det andra: ”fördjupning” har blivit mediernas nya mantra, från Aktuellredaktionen och morgontidningar till de mer ambitiösa gratismedierna. Att berätta lite mer, ge överblick och förståelse bortom den rena händelsenyheten, blir journalistikens själva raison d’être när alla redan berättat att.

För det tredje: nischningen och fragmentiseringen inom medierna får förnyad fart. Att röra sig i det allmänna blir allt mindre värt, att ha något att säga inom det som engagerar några mycket alltmer.

Och kanske för det fjärde: makt flyttas från medierna till medieindividerna. De starka rösterna, de enskilda journalistiska varumärkena stiger i värde när det personliga och svårkopierade blir högre värderat. På kort tid har en rad tidnings- och tidskriftsprofiler, senast Expressens ledar- och debattredaktör, hoppat av för egna äventyr.

Men det visste ni säkert redan.