Wikinomisk tillväxt i bokhyllan

WEBBLITTERATUR Påfallande många av de mest säljande och mest omtalade affärsböckerna det senaste året har handlat om hur användarrevolutionen på nätet blir en allt starkare ekonomisk kraft.

Den som smygtittat på vad affärsmän och -kvinnor läst på flygplatser och i tågkorridorer det senaste året har sannolikt sett en hel del internetböcker insprängda mellan alla Stieg Larsson-tegelstenar.

Det började förra sommaren med Wired-redaktören Chris Andersons ”The Long Tail”,
som snabbt blev fjolårets mest refererade affärsbok, med dess teser om
hur storsäljarnas tid ersatts av de många småsäljarnas, tack vare
näthandelns nya logistik.

Succén för den ledde till att New Yorker-skribenten James Surowieckis två år gamla ”The Wisdom of Crowds”,
med den talande undertiteln ”varför de många är smartare än de få”,
fick nytt liv. Den började tryckas i nya upplagor och kom för ett par
veckor sedan även ut på svenska, med titeln ”Massans vishet” (Santérus
förlag). Vilket lär få till följd för ett nytt uppsving för citerandet
ur den på höstens och vinterns alla konferenser.

Ytterligare ljus föll på Surowieckis bok i somras, när Andrew Keen,
känd från bland annat Esquire och Business Week, gav ut anti-boken ”The
Cult of the Amateur”, som gick till rasande – om än inte särskilt väl
underbyggt – angrepp på hur ”dagens Internet dödar vår kultur och tär
på vår ekonomi”. Enligt Keen håller vi på att bli offer för en omvänd
”digital Darwinism”, där det populistiska snabbkoket slår ut det
gediget genomarbetade. Han fick snabbt stöd av Elton John, som önskade
att hela Internet skulle stängas ned under fem år, så att folk fick tid
att ägna sig åt mer bestående kulturellt skapande. Ni kanske känner
igen tongångarna från den senaste svenska bloggdebatten.

Betydligt mer sansad och intressant är förra vinterns succébok
”Wikinomics”, av Don Tapscott och Anthony D Williams. Den bygger
marknadsekonomiska teorier av de företeelser vi sett omforma nätet och
hela medielandskapet de senaste åren, från öppna programkoder och
fildelning till Wikipedias användarskapade kunskapsbank och andra
sociala medienätverks kollektiva innehållsbyggande.

Den bygger på det som kommit att kallas för ”crowdsourcing”: hur den
stora massan via öppenhet, aktivt delande och direkt kommunikation
mellan användarna blir en resurs att räkna med; en självrullande boll
som kan växa snabbare än de verksam- heter som skapas inom mer
traditionella företagsstrukturer.

Boken lever fortfarande ett aktivt liv på nätet. För naturligtvis är
sista kapitlet i den ett öppet sådant, som läsarna själva kan bidra
till, med dagsaktuella kommentarer till den wikinomiska utvecklingen.

Men den nya wikinomin handlar inte bara om vad publiken gör på egen
hand, i skiftet från den passiva masskonsumtionen till den myllrande
aktiva masskommunikationen.

Den stora frågan för mediebranschen är hur
man ska lyckas integrera detta i sin egen verksamhet. Att utnyttja publikens aktivitet är inte, som en del hävdat, i första
hand ett sätt att få gratisleveranser av bilder och texter. Den
viktigaste effekten är snarare att det bygger ett starkare engagemang,
i en korsbefruktning mellan de traditionella medierna och den nya
parallella, wikipräglade medievärlden. Vilket på sikt kan ge ordet
massmedier en helt ny innebörd.

Vilken blir då nästa stora webb-boksnackis? På tidningen Wireds sajt kan du själv leka fram en säljande titel i deras bokgenerator. Lite elakt och rätt kul.