Upp till (konflikt)kamp i public service

STREJK Journalistförbundet lägger ett dundervarsel och tänker bland annat ta ut SVT-sporten i strejk. För tio år sedan hade det orsakat publikstorm och braskande löpsedlar. I dag? Knappt mer en axelryckning.

Det mullras numera närmast regelmässigt på de stora avtalsområdena för journalisterna: två månader efter konflikten på dagspressområdet inleds i övermorgon nästa konflikt. Om inte medlarna lyckats bryta upp det låsta läget med ett nytt bud i morgon bitti stoppas allt arbete med SVT:s text-tv från klockan 10 på torsdag. Samtidigt tas alla journalister på SVT/SR i fyra städer ut i en tvådagarsstrejk, liksom de på Radio Stockholm och minoritetsspråkskanalen Sisuradio. I nästa vecka trappas konflikten sedan upp på allvar, till att omfatta uppåt 40 orter, inklusive rikstäckande verksamheter som Studio Ett och Kulturnyheterna. (Läs hela varslet här).

Den mest kraftfulla åtgärden blir dock att all uppdatering på public service-bolagens sajter stoppas tillsvidare från nästa fredag. Eftersom SVT-ledningen slagit fast att webben är företagets primära källa för nyhetsförmedling är det ett hårt slag mot verksamheten.

Sportredaktionerna tas också ut i strejk, radiosporten 5-7 november och tv-sporten 7-9 november. Om detta genomförts på den tid då public service hade etermonopol hade det sannolikt beskrivits som samhällsfarligt av sportfansen. I dag får det på sin höjd en marginell effekt. I värsta fall fryser hockeyns Karjala Cup inne, men på sportområdet finns i dag en helt annan konkurrens: den största sportpubliken finns hos andra kanaler, frånsett under några få stora mästerskap.

Över huvud taget har den nu aktuella journalistkonflikten fått relativt svagt genomslag. Detta trots att varslen är ännu hårdare än de som lades på tidningsområdet i augusti och betydligt mer kraftfulla än förra gången det nalkades konflikt inom public service, i juni 2004.

Det främsta skälet är nog för att konflikten är mer komplicerad att kommunicera den här gången. 2004 lyckades journalistfacket för första gången nå en bred insikt hos allmänheten om otryggheten för de visstidsanställda – och nådde ett avtal som förbundets ordförande då beskrev som ett ”historiskt genombrott”.

Den här gången är det mer tekniskt. Lagändringar har gjort att en ny tillfällig anställningsform, allmän visstid, införts – dock inte tvingande, utan som en dispositiv avtalslösning. Arbetsgivarna SRAO har infört den i avtal med Sif och Saco och vill ha den även på journalistområdet – men Journalistförbundet vägrar tvärt. ”Hellre livstid än allmän visstid”, lyder stridsropet.

Skäl nog för en strejk? Egentligen är nog svaret nej. Men inom public service finns det så mycket uppdämt missnöje bland de anställda journalisterna – ett missnöje som ständigt får nytt bränsle, som via de nu aktuella sparkraven inom SVT:s nyhetsredaktioner – att konfliktviljan ändå är högre där än på annat håll i mediebranschen.

När det blev ett avtal klart 2004 var just det den vanligaste reaktionen, trots att facket beskrev avtalslösningen som en stor seger: medlemmarna var inställda på att strejka och blev besvikna när den ställdes in i elfte timmen.

Det ökar sannolikheten för att de ska få som de vill den här gången.