Martin Jönsson om reklam & medier

Martin Jönsson

Martin Jönsson

BLOGGDEBATT Som krönikör på Aftonbladet var Yrsa Stenius snabb med att racka ner på bloggosfären. Men när hon gör det som Allmänhetens pressombudsman blir det mer bekymmersamt. Inte minst för hennes egen framtida trovärdighet.

I våras skrev Yrsa Stenius en krönika i Aftonbladet om hur bloggarna aldrig, aldrig skulle kunna ersätta den granskande journalistiken. Jag kommenterade det här: att jag inte såg något motståndsförhållande mellan de båda, men att ett totalt avfärdande av det bloggar kan bidra med mest tyder på en märklig beröringsskräck. Stenius har också varit tydlig med att hon ogillar debattklimatet i bloggosfären – och att tonen på nätet är en av de viktigaste frågorna för henne att hantera som ny PO.

De senaste dagarna har Stenius uttalat sig specifikt om Alex Schulmans blogg och hans konflikt med delar av grabbveterangänget på Aftonbladet. I SvD i helgen hävdade hon att Schulman bidragit till en ”primitivisering av debattklimatet”, att han är en symbol för den nya ”skitkastningen” på nätet och att ” vi
inom pressorganisationerna måste diskutera om det finns några möjligheter att
hyfsa ofoget.” Uppenbart såg hon det som ett rent samhällsproblem: ”Genom att Schulman
har så ohyggligt många träffar på sin blogg finns det inga gränser för
vad han tar sig för. ”

Att PO blev glad i dag när beskedet kom att Alex Schulman slutar skriva sin blogg ”Att vara Alex Schulman” på aftonbladet.se var alltså inte oväntat. Stenius kommenterar beslutet så här till svd.se: ”Det var på tiden helt enkelt. Det låter som om både ansvarig
utgivare och Schulman tagit sitt förnuft till fånga och det gläder mig”.

Jag vet inte vilka skäl Stenius har att tycka så illa om just Alex Schulman; det är mindre intressant just nu. Viktigare är att få förtydligat hur hon ser på sociala medier, bloggar och publikmedverkan i traditionella medier över huvud taget. Om det inte bara är Schulman hon har problem med, utan även transparensen mellan traditionella medier och dess publik i allmänhet, kommer det att skapa stora problem för henne i hennes yrkesutövande.

Framtidens medier skapas av medieföretagen i en dialog med dess publik, därom är vi många som är övertygade (utom möjligen Anna Serner). Om en PO driver tesen att det bara är journalister som kan publicera något av värde riskerar det att skapa en oöverbryggbart stor klyfta mellan henne och den allmänhet hon ska tjäna. Problemen med påhopp och kränkningar finns i alla medier; de
traditionella såväl som de sociala. Om något är min uppfattningen att
självsaneringen fungerar minst lika bra bland bloggare som den gjort i
delar av mediebranschen.

Allmänheten måste lita på att en PO inte springer tidningsbranschens ärende, bara för att det är tidningsbranschen som finansierar tjänsten. Om medier begår övergrepp eller kränker någon, på det sätt som Stenius verkar tycka att bloggar kränker människor, måste de lita på att PO-systemet kan ge dem upprättelse. För, tro det eller ej Yrsa, det finns de som anser att det inte finns några gränser även för vad en tidning kan ta sig för. Det finns ett ofog att hyfsa även där – och det är viktigt att visa att du tar det uppdraget på allvar.

För övrigt tror jag inte en sekund på att Alex Schulman ska sluta synas på nätet. Han ska bara göra det i en form som inte är lika internt provocerande för mediehuset Aftonbladets anställda. Men han är snart tillbaka som publikmagnet åt sajten, tro mig.

Och nej: ”bloggandet” är inte på väg att dö den här gången heller, som Susanna Popova och andra vill få oss att tro varenda gång en kändis eller journalist stänger en blogg.

Fler bloggar