Därför kan inte SVT ignorera tittarsiffrorna

TV-PUBLIK Tittarsiffror, tittarsiffror, tittarsiffror…jösses, vad de engagerar. SVT:s proggdrama Upp till kamp noterar på nytt siffror som är mycket lägre än förväntat – och i kulisserna väntar K-G Bergström nervöst på hur många som ska se hans programpremiär i kväll.

Måste public service bry sig om tittarsiffror? Är det inte viktigare med kvalitet och att erbjuda alternativ till kommersiell tv? De frågorna dyker alltid upp varenda gång tittarsiffror diskuteras i medierna, till exempel på den här bloggen – nu senast efter premiären på Peter Birros/Mikael Marcimains Upp till kamp, där SVT förväntade sig mer än miljonen tittare men där utfallet ”bara” blev 515 000 i premiären. Siffror som sedan, som väntat, blev ännu lägre till måndagens andra del: då tittade endast 465 000, enligt dagens siffror från MMS.

Ett kort svar:
Jo, även SVT måste bry sig om tittarsiffror. Men inte lika mycket för alla program – och framför allt går det inte att jämföra programmen med varandra rakt av.

Officiellt är det ingen på SVT som säger att tittarsiffrorna är viktiga, utom de gånger det slås rekord. Inofficiellt lusläser alla på företaget minsta decimal i statistiken och värderar programmens framgång på det. När ett program läggs ner eller görs om ligger nästan alltid besvikelser kring tittarsiffrorna bakom – och den chef som påstår något annat ljuger.

Men det viktigaste för SVT är totalsiffrorna: framför allt två mått. Det ena är tittartidsandelen, som visar hur stor del av tv-publikens totala tittande som läggs på SVT. Den var 50 procent på Sam Nilssons glada dagar, 40 procent för två år sedan – och pendlar nu månadsvis mellan 30 och 36 procent. Det andra måttet är räckvidd, per dag eller vecka. Det visar hur stor andel av svenskarna som över huvud taget har sett på någon SVT-kanal minst 5 sammanhängande minuter per dag eller 15 minuter per vecka. Här ligger SVT1 på 30-35 procent per dag och cirka 65 procent per vecka, medan SVT2 har 20-27 procent per dag och knappt 50 procent per vecka, på ett ungefär.

Det är dessa siffror som är väsentliga. Eftersom tittartidsandelen rasar så snabbt uppehåller sig SVT-ledningen helst till räckvidden och hävdar att det viktigaste är att svenskarna vet vad som erbjuds i SVT; inte att de faktiskt tittar varje dag.

På den punkten har de rätt. För svenskarna är public service viktigare som idé än som tv-vana: man vill att det ska finnas, som alternativ, men i vardagen väljer man hellre andra kanaler – numera allt oftare nischade sådana. Därför är det inte hela världen om totalsiffrorna är i dalande – allt annat vore sensationellt i nuvarande konkurrenssituation. Däremot får de inte falla för snabbt och för djupt. Om svenskarna bara skulle lägga en fjärdedel av sitt tv-tittande på SVT kan det få stora effekter för betalningsviljan och på sikt försvåra en liicensfinansiering. Eftersom sporten är den överlägset viktigaste publikdrivaren och sporträttigheterna håller på att bli för dyra för SVT ökar pressen på andra publika områden, som nöje och drama, att dra in tgittarna.

Att mäta tittarsiffror för enskilda program är betydligt mer vanskligt, i synnerhet för smalare program. Men om SVT misslyckas att nå storpublik på sina största, bredaste satsningar – framför allt i SVT1, med stora drama-, nöjes- och helgsatsningar – får det så stort genomslag i de övergripande siffrorna att det är skäl för huvudvärk hos ledningen.

Därför är det ett bekymmer för vd Eva Hamilton om serier som Upp till kamp missar sina publikmål så grovt – även om kritiker och vissa grupper tittare tycker att det är utmärkt tv.

Tittarsiffror för smalare program måste jämföras efter en annan skala än storsatsningarna. Om till exempel K-G Bergströms nya intervjuprogram KGB i kväll (jag vägrar kalla det ”Rakt på sak med KG Bergström” – vad är det för byråkratrubrik?) når 250 000-300 000 tittare är det en väldigt bra siffra, för den sortens program i den kanalen och en betydligt större framgång än en halv miljon för Upp till Kamp.

Självklart lär alla jämföra KGB:s siffror med Lars Adaktussons i TV8. Adaktusson, som hade runt 450 000 tittare i Agenda, har 25 000-40 000 tittare på sina huvudsändningar och kan med repriser skrapa ihop runt 75 000 tittare per program och vecka. Det är bra för TV8, som har en betydligt lägre räckvidd, och kan inte jämföras rakt av med SVT.

Men frånsett sifferhetsen ska det bli väldigt kul att se KGB. Att SVT inte utnyttjat ett av företagets starkaste aktualitetsvarumärken på det här sättet tidigare är ett mysterium.

Läs också:
6/9 Tittarfiaskot för Upp till kamp oroar SVT
4/9 SVT får svårt att klara riksdagsuppdraget