Motiven bakom avslöjandet väcker frågor

DUNKLA MOTIV Ju mer som kommer fram om bakgrunden till helgens dramatiska avslöjanden om TV4:s Trond Sefastsson, desto längre blir listan med frågetecken. Men inte bara om Sefastssons agerande, utan också om avslöjandet i sig.

Om Trond Sefastsson haft en privat prislista som krav för att ta upp rättsfall till bevakning i programmet – och därtill anlitat en torped för att sätta press på familjen som betalat – är det ett solklart polisiärt ärende. Det är också en medieskandal utan like, som inte bara skulle drabba honom, utan även hela TV4:s trovärdighet. Då måste tv-företaget gå tillbaka och granska vartenda inslag han varit inblandad i för att säkerställa att deras reportage inte haft någon annan agenda än den redaktionella. Och det är inte ens säkert att det räcker: Sefastsson har i åratal varit en nyckelperson på Kalla Fakta-redaktionen och ingår, som tidigare vinnare av Stora Journalistpriset, som en del i dess kvalitetsvarumärke.

Om han inte tagit upp alla inkomster i sin deklaration, eller tagit emot summor under bordet, är det i första hand en fråga för Skattemyndigheten och Ekobrottsmyndigheten.

Om Sefastsson använt sin journalistiska ställning och programmets goda rykte för att skaffa sig uppdrag som deltidsjurist är det inte straffbart, men väl djupt klandervärt ur ett etiskt perspektiv. Sefastsson har visserligen aldrig gjort något för att dölja sina dubbla karriärer, men uppfattningen har ändå varit att han hållit isär sitt reporterarbete från sina uppdrag som juridisk konsult.

Men ett ord är avgörande i samtliga fallen: om.

Hittills har anklagelserna mot Sefastsson varit blytunga; rapporteringen i Aftonbladet och TV8 har varit en negativ kampanj av ett slag man sällan ser kring en enskild person, med skuldfrågan till synes redan avgjord. Till och med Sefastssons gamla kollegor i Föreningen Grävande Journalister har tagit avstånd från honom i ett särskilt uttalande.

Men sanningen är sällan så svartvit som i den rapportering vi hittills sett, det borde alla granskare av rättsrötor veta. Bakom anklagelserna här kan det döljas många privata agendor och motiv, både bland dem som för fram anklagelserna och bland dem som av allt att döma betalat stora summor för att kunna publicera dem.

De uppgifter som framkommit i dag i Resumé om att den förre poliskommissarien Olle Liljegren var den som förde fram uppgifterna om Sefastsson – och att samme Liljegren tillsammans med grävreportern Dick Sundevall arbetat med ett dokumentärprojekt för TV4 – förstärker bilden av att det döljer sig fler intressen i det här än vad den breda mediepubliken kan överblicka. There’s something rotten in the state of Sefastsson-affären, men möjligen inte bara hos huvudpersonen.

Trond Sefastssons agerande väcker många frågor. Det är TV4:s plikt, som arbetsgivare och utgivare, att se till att vi får svar på många av dem. Men det tål att upprepas: avgörandet om skuld är alldeles för tidigt att fälla. Även om hans försvar så här långt knappast varit särskilt övertygande.