Sefastsson-affären stänker på många

KORRUPTION? 400 000 kronor i juristarvode – eller som en journalistisk muta? Turerna kring Kalla Faktas Trond Sefastsson kan få stora efterverkningar för fler än den motvillige huvudpersonen.

Har Sverige fått en stor journalistskandal – i nivå med den norske bluffintervjuaren Björn Benkow och Danmarks fejkande krigsreporter Jeppe Nybroe? Ännu är det svårt att ta ställning i skuldfrågan, men ingredienserna är i vart fall på samma skandalnivå: en av de mest hyllade grävreportrarna i landet, Trond Sefastsson på TV4:s Kalla Fakta, har stängts av och polisanmälts efter att han tagit emot 400 000 kronor från en dömd narkotikabrottslings familj. Sefastsson uppger själv att betalningen gällde insatser han gjort som jurist, medan de anhöriga hävdar att att det var betalning för att han skulle göra ett tv-inslag.

TV4 är uppenbart – och självklart – väldigt stressat av anklagelserna. I kväll gick bolaget ut med ett pressmeddelande som tillbakavisar bilden om att bolaget och dess vd känt till anklagelserna mot Sefastsson i upp mot en månad, vilket flera andra medier gått ut med under dagen.

Enligt pressmeddelandet kontaktades bolaget den 1 augusti av en uppgiftslämnare, men bedömde då hans uppgifter om Sefastsson som ”lösryckta och motsägelsefulla och därför liktydiga med skvaller”. Vid nya möten i måndags och i onsdags fick TV4 mer information och i torsdags beslutade TV4 att ”tillsätta en oberoende juridisk utredning och att tills vidare stänga av Trond Sefastsson från sitt arbete.” (läs hela pressmeddelandet här).

TV4 gör i pressmeddelandet en stor affär av att de vägrat betala för att köpa materialet om Sefastsson för att lägga locket på. Det är en inte så subtil antydan om att Viasat gjort en ekonomisk uppgörelse med uppgiftslämnaren, men i syftet att smutskasta Sefastsson och TV4.

Men TV4 inser förstås att de står på skakig grund i sitt försvarstal. Om de velat städa framför egen dörr hade de kunnat gå ut och informera övriga medier samtidigt som Sefastsson stängdes av. Och om de har synpunkter på att Sefastsson bedriver juridisk verksamhet vid sidan av Kalla Fakta hade de när som helst kunnat ta tag i det problemet: den verksamheten hade han ju redan när han fick Stora journalistpriset för sin upprättelse av den livstidsdömde Yasser Asker 2001.

Programmet Insider är de som formellt står bakom avslöjandet om Sefastsson. Men deras program, som går i en extrainsatt upplaga ikväll, bör också granskas noga. Programtiteln, ”Den korrumperade reportern” är ett oerhört starkt ställningstagande mot en enskild person: det lämnar inte utrymme för mycket tvivel, utan kan betraktas som en ren dom. Då gäller det att ha bra på fötterna, annars kan skiten från fläkten stänka tillbaka även på dem.

Sefastsson då? Helt klart har han blandat ihop sina roller – ibland jurist, ibland journalist – på ett sätt som är ägnat att väcka sådana frågor som just nu exploderat i hans ansikte. Och har han haft en prislista för att ta upp fall i Kalla Fakta är det den största journalistikskandal jag kan erinra mig i svenska medier.

Men hans otydlighet i rollerna måste inte innebära att han är skyldig. Sefastsson är en väldigt skicklig grävande journalist av samma dignitet som Hannes Råstam och Dick Sundevall, men han är också känd som en egensinnig tjurskalle, som ofta skaffat sig motståndare och fiender. Bland annat orsakade han en lärarrevolt på journalistskolan JMK när han, som studierektor, ställde nya krav på utbildningen där för ett par år sedan.

Och han är långt ifrån den enda reportern inom kriminaljournalistik och grävande journalistik som är alltför flexibel i sin yrkesroll. Johanne Hildebrand skriver klokt om detta i sin krönika i Aftonbladet i dag.

Att sitta som grävreporter på program med så stort genomslag som Kalla Fakta och Uppdrag granskning innebär att ständigt uppvaktas av personer som vill få deras fall exponerade i tv. En del av dem är rena rättshaverister, andra skyldiga men ute efter bra pr – och några oskyldiga och offer för rättsröta och justitiemord. Att hitta rätt fall här är ingen lätt uppgift. Tv-programmen är ju heller ingen domstolsinstitution: de har ingen skyldighet att ta upp ens fall där de är övertygade om att det begåtts fel.

Men pressen att få dem att ta upp ett fall kan vara väldigt stark. Om den inneburit sådant som Sefastsson anklags för – en ren muta – är det av största vikt att allt kring detta belyses i detalj. TV4 kan inte mörka något för att rädda sitt anseende; snarare är det anseendet som ligger i vågskålen.