Gringos betydelse ska inte underskattas

KONKURS Fredagens besked om att bolaget bakom tidningen Gringo, Latifeh AB, begärts i konkurs lär få en hel del efterverkningar. Men oavsett affärsmässigheten i bolaget vore det fel att underskatta vad Gringo betytt.

Resumé var först med att rapportera om Latifehs konkurs, sedan har den kommenterats en del i bloggosfären, bland annat hos Vassa eggen.

Jag har inte hunnit sätta mig in närmare i Latifehs ekonomi, men konkursbeskedet är på sitt sätt inte oväntat. Ett bolag som sysslar med så många olika saker, utan en stabil huvudverksamhet, och som har så expansiv profil som Gringogänget, råkar ofta i finansiella problem förr eller senare. Då blir det konkurs och sedan överlever de delar som har störst potential, medan en del fordringsägare blir brända.

Men konkursen är sannerligen inget skäl för att nedvärdera vad Gringo betytt i den svenska medievärlden under de tre år som den funnits.

Jag var med på presskonferensen då Zanyar Adami presenterade sin mångkulturella redaktion och den tidning den skulle göra, i samarbete med Metro. ”Jag tror att Sverige ser ut så här” sade Zanyar och pekade på sitt medarbetargäng, med mer varierad bakgrund än någon annan svensk tidningsredaktion. Sedan dess har han och medarbetarna runt honom inte bara fått Stora journalistpriset och pris som Årets tidskrift; de har faktiskt också bidragit till att göra tidnings-Sverige mer mångfaldsmedvetet.

Gringo har gjort tidning, de har föreläst på tidningsföretag, granskat hur tidningar hanterar mångfaldsfrågor, de har bedrivit en egen journalistutbildning, deltagit på seminarier och sannolikt gjort lite för mycket för att det skulle gå ihop. Men utan dem hade det varit sämre, på många sätt.

Nu ska Zanyar Adami, om ryktena stämmer, starta ett ”smart magasin för män” inom Bonnierkoncernen. Det jobbet hade han aldrig fått för tre år sedan.