Regeringen är presstödets bästa vän

PRESSTÖD I dag blev detaljerna i regeringens ombearbetade, EU-anpassade presstödsförslag kända. Men förvirringen om vad regeringen vill i mediefrågorna blir knappast mindre.

Det börjar rassla in livstecken från kulturdepartementet på det mediepolitiska området nu, i vårriksdagens elfte timma. Ett beslut om reklamregler i EU (som i och för sig var ett totalt lappkast mot regeringens ursprungliga linje), en lagrådsremiss om en uppluckring av Boxermonopolet (där hela problematiken med hur detta ska lösas läggs i knäet på de marknadsledande aktörerna), en annan lagrådsremiss om hur licenserna i det digitala marknätet ska fördelas (som i grunden bygger på tankar som redan den förra regeringen lade fram) är vad som hittills lagts fram.

Och i dag var det dags igen: då kunde tidningen Medievärlden berätta om hur regeringens förslag till förändringar i presstödssystemet ser ut. Ni vet, det som ska få EU att acceptera det svenska stödet; kommissionens konkurrensdirektorat har ju hittills vägrat godkänna det riksdagsbeslut som togs i våras om presstödet och hävdar att hela systemet är konkurrensförvridande och i strid med det gemenskapsrättsliga regelverket.

Medievärldens genomgång är ytterst pedagogisk; ändå förstår jag ingenting. Det här är nämligen avancerad politisk rappakalja.

I korthet kan man sammanfatta förslaget så här: för att visa att presstödssystemet enbart är mångfaldsfrämjande och inte konkurrensbegränsande har regeringen förslagit en rad begränsningar i systemet – bland annat när det gäller hur stort stödet får vara i förhållande till en tidnings totala kostnader. Men dessa förslag är mestadels spel för EU-galleriet: dess effekt på de svenska tidningarna pendlar mellan det marginella och det obefintliga, jämfört med det förslag som riksdagen klubbat.

Kvar står man med två frågor:

1) är EU så lättlurat att de köper det här?
2) är detta regeringens innersta vilja om presstödet? Att framstå som dess bästa vän?

Om man går tillbaks till de remissvar som moderaterna, kristdemokraterna och folkpartiet lämnat på tidigare utredningar – och till partiernas mediepolitiska program – är skillnaden milsvid mellan detta totalförsvar av varje detalj i presstödssystemet och den benhårda kritik mot systemet som funnits och fortfarande finns på partipolitisk nivå.

Det är möjligt att detta förslag kan lösa presstödsknuten i EU. Men den får knappast bilden att klarna när det gäller alliansens mediepolitiska linje.

Läs också:
14/2 Professorns lovsång till presstödet
9/2 Beställningsjobb om presstödet
29/11 Vem tar Svarte presstöds-Petter?
23/11 Regeringens strid för presstödet
22/11 Många frågetecken om presstödet
25/10 Stockholm fria jagar presstöd
1/6 Pagrotskys presstödsrockad
23/5 Presstödsföljetongen fortsätter
2/5 Pagrotsky kuppade bort centern