”Ablogggningen” bara en mediemyt

BLOGGDEBATT Är bloggfenomenet i gungning för att kända journalister slutar blogga? Två ord: självfallet inte.

I dagens SvD skriver kolumnisten Susanna Popova på nytt om bloggosfärens bekymmer. Texten inleds med påståendet ”Vi har sett början på den stora ablogggningen”.

Har vi?

Som ”bevis” framhåller Popova att Expressens kulturchef Per Svensson slutade blogga redan i fjol (det var väl i förrfjol?) och att ”nu ramlar andra efter”. Jag antar att hon syftar på Linda Skugge och Fredrik Virtanen.

Men framväxten av en stor och betydande bloggosfär – eller om en parallell, social medievärld över huvud taget – står naturligtvis inte och faller med några yrkesbloggare på stora tidningar. Tror man det har man inte förstått mycket av den omvälvande förändring som skett, utan bidrar bara till att sprida en mediemyt.

Oavsett om man ser i ett internationellt perspektiv (vilket man måste, eftersom så många svenskar använder tjänster som Myspace och andra globala sociala medier) eller i ett svenskt går det inte att konstatera något annat än att de sociala medierna – från bloggar till communities – fortsätter att växa med stor kraft. Mer tid läggs på nätet, mer reklampengar läggs på nätet – och en allt större del av dem just på sociala medier.

Men framför allt: medieformen utvecklas ständigt. Bloggosfären blir allt bättre på att organisera, sortera, välja, paketera och spegla vad som händer. Portaler som Knuff och Technorati , för att inte tala om olika newsreader-lösningar, är i dag lika viktiga som startsidor/löpsedlar som stora nyhetssajter – och på många av de sociala mediesajterna spirar kreativiteten när det gäller sätten att berätta, från kartor och ”ambient search” till läsarranking och bildspel.

Hur många bloggar det finns – eller om det försvinner någon känd signatur – är därför av mindre intresse. Det är som kvalitativ kraft och kommersiell kanal som bloggosfären och de övriga sociala medierna har sin största utveckling.

Läs också:
3/4 Popova missar poängen med bloggarna