Sporten är SVT:s stora huvudvärk

TV Sport blir allt dyrare. Därför är det rättigheterna till de stora sportevenemangen som ryker först när public service-bolagen ska spara. Men problemet är att sporten också är den säkraste tittarmagnet SVT sitter på.

Inget fotbolls-VM 2010, ingen Tour de France och inget OS 2012. Det var beskedet de danska tv-tittarna fick när det stora sparpaketet på Danmarks Radio presenterades för en månad sedan. DR-sporten fick se sin budget krympt med en tredjedel och var den avdelning som drabbades hårdast av alla av de ekonomiska yxhuggen.

Utvecklingen är inte oväntad. Public service-bolagen har länge kvidit under de allt tyngre rättighetspålagorna. Ett stort evenemangsår som i fjol, med fotbolls-VM, vinter-OS och fri-idrotts-EM på hemmaplan, tog sporten nästan en femtedel (19 procent) av Sveriges Televisions resurser, enligt den redovisning som SVT släppte i förra veckan. Ett mer normalt år går nio–tio procent åt till sport, vilket är mer rimligt, med tanke på att sporten tar ungefär nio procent av all sändningstid i SVT i anspråk.

Att även SVT skulle ge upp ännu fler av de stora sportarrangemangen än vad de redan tvingats till vore alltså på många sätt logiskt. Dels är det vad den nuvarande regeringen vill att SVT ska göra, att döma av uttalanden från kulturministern, dels skulle det förbättra den pressade ekonomiska situationen. Egentligen borde alltså vd Eva Hamilton bara applådera när konkurrenterna snor stora tävlingar framför ögonen på SVT-sporten.

Men riktigt så enkelt är det inte. Sporten är fortfarande kittet som håller ihop public service: i fjol stod den för hela 20,6 procent av all tittartid på SVT. En rimlig uppskattning är att OS, fotbolls-VM och friidrotts-EM stod för halva den kakan. Räkna bort sådana stora arrangemang så hade SVT sannolikt redan i fjol halkat ner mot 30 procent i total tittartidsandel. Och ju lägre sådan, desto svårare blir det att mobilisera stöd för licensfinansieringen.

Hur ska SVT hantera det här dilemmat? Till en del gör man det genom att sända sådant som de kommersiella kanalerna inte är så intresserade av, som massor av skidskytte, innebandy och bandy. Till en annan del gör man det genom att utveckla sändningarna på webben, där SVT fortfarande har ett visst konkurrensförsprång gentemot de andra tv-kanalerna.

Bra, men det räcker inte. Enligt public service-redovisningen var det bara 45 procent av svenskarna som i fjol tyckte att någon av SVT:s kanaler var bäst på sport. Mindre än hälften, alltså – och detta ett OS- och VM-år. Det är siffror som borde väcka till eftertanke, i synnerhet som det nu finns ännu fler kanaler som konkurrerar.

Ytterligare samarbete med andra bolag om rättighetsinköp är självklart en väg att gå. Men frågan är om konkurrenterna ser SVT som den bästa partnern. Mer troligt är att några av de kommersiella kanalerna går ihop om en renodlad sportkanal, fritt i det digitala marknätet, i stil med den nystartade TV2 Sport i Danmark. Och det skulle knappast göra SVT:s huvudvärk mildare.

Här är listan över de sporter som fick mest sändningstid (i timmar) i SVT 2006:

1) Fotboll, 188 timmar.
2) Ishockey, 125 timmar.
3) Alpint, 103 timmar.
4) Skidskytte, 92 timmar.
5) Friidrott, 83 timmar.
6) Skidor, 75 timmar.
7) Golf, 69 timmar.
8) Bandy, 64 timmar.
9) Innebandy, 57 timmar.
10) Simning, 56 timmar.

Källa: SVT:s public service-redovisning 2006. Gäller alla SVT:s kanaler. OS ej med.