Finansiell information har blivit hårdvaluta

FUSIONSFEST De snabba förändringarna i medielandskapet har ­drivit upp affärstempot på mediemarknaden till närmast hysteriska nivåer. Varje vecka kommer nya rykten, bud, köp, fusioner och ­strategiska samarbeten. Och den hårdaste valutan av alla just nu står affärsinformationen för.

Youtube, Myspace, Joost och Twitter får ursäkta: det hetaste i mediebranschen just nu är något så tråkigt som marknadsdata och börsinformation. Kombinationen av högkonjunktur på världsbörserna och ompositioneringar bland världens mediejättar har gjort att de hårda siffrorna på Reutersskärmar och börssajter blivit ännu hårdare som valuta.

När uppgifterna om Rupert Murdochs och NewsCorps fientliga bud på Dow Jones läckte ut för två ­veckor sedan, efter en misstänkt insider­- affär, kom det mesta att handla om att det var tidningen Wall Street Journal (WSJ) han ville åt. Och visst, den skulle bli ett flaggskepp i hans tidnings­imperium, bredvid The Times, och skulle dessutom kunna ge en helt ny kvalitetsstämpel åt den kommande affärs-tv-satsningen Fox Business Channel. Men det Murdoch mest av allt ville åt är nog ändå koncernens sajter: både wsj.com, med 930 000 betalande prenumeranter, och finanssajterna marketwatch.com och affärsdatabasen factiva.com.

På världsmarknaden för finansiell information, som beräknas vara värd runt 100 miljarder dollar årligen, står de olika Dow Jones-sajterna bara för en marknadsandel på drygt 3 procent. Men ändå: det är ett fotfäste på den mediemarknad som har de högsta lönsamhetsmarginalerna just nu, ­eftersom det är webbinnehåll som ­användarna är beredda att betala bra för. Ju starkare gratistrenden är bland den breda mediepubliken, desto viktigare blir den Business-to-Business-marknad som det fortfarande går att ta ut feta årsabonnemang av.

Tidigare marknadsledaren Bloomberg, som fortfarande står för en ­tredjedel av hela marknaden, har länge varit en veritabel vinstmaskin – och bolag som McGraw Hill, som äger kreditvärderingsinstitutet Standard & Poors, har haft en kursutveckling som slår det mesta på mediemarknaden i USA. Reuters har tidigare haft lönsamhetsproblem, men efter ett hårt sparprogram under vd Tom Glocer, har verksamheten ­blivit alltmer lukrativ.

Att kanadensiska Thomson och Reuters nu går ihop – genom att Thomson köper Reuters via ett holding­bolag för 120 miljarder kronor men med Reuters vd som ny chef för det gemensamma bolaget – innebär att det skapas en ny marknadsledare, med ett börsvärde på 240 miljarder kronor och en omsättning på 75 miljarder kronor. Ungefär 60 procent av detta står den finansiella informationen för, medan övrig medieverksamhet och utgivning står för resterande 40 procent.
Bolaget beräknas spara drygt 3 miljarder kronor i synergier på sammanslagningen – och siktar nu framför allt på expansion i Asien, som står för mindre än en tiondel av intäkterna i dag.

Reuters har den starkaste positionen i Asien och Europa, medan Thomson har sin bas i Nordamerika. De kompletterar också varandra väldigt väl innehållsmässigt: Reuters är bäst på nyheter i realtid, Thomson på databasmaterial. Prognosen för hög lönsamhet efter fusionen är därför mycket god.

Den här marknaden vill, självklart, inte Murdochs NewsCorp stå utanför. Därför vässas nu insatserna för att kunna driva genom övertagande av Dow Jones – trots det massiva motstånd som hans budplaner initialt mött av de stora ägarfamiljerna, Bancroft och Ottaway.

Detta trots att ­Murdoch var beredd att betala bra: totalt 34 miljarder kronor, vilket innebar en överkurs på 65 procent mot vad Dow Jones-aktien var värd före budet. ­
Efter budet har kursen på Dow ­Jones rusat: den är nu 50 procent ­högre än när ­budet lades, men fortfarande 12 procent under budkursen.

Det brev som Murdoch skrev till storägarna blev offentligt i veckan. Där konstaterar den omstridde ­mediemogulen att ”det har skrivits mycket om mig och mitt företag; en del smickrande, en del inte; en del ­korrekt; det mesta inte”.
Han skrev också att han inte på något sätt skulle underminera Wall Street Journals redaktionella oberoende. ”Frånsett vad det skulle kosta i förtroende skulle det helt enkelt vara dåligt affärsmässigt”, konstaterade han.

I brevet begärde han ett möte med de 35 medlemmarna i ägarfamiljen Bancroft. Om det blir ett möte ­eller inte förefaller inte klart, men enligt medieuppgifter är vissa familje­medlemmar beredda att lyssna på ­honom, medan andra inte vill ha ­ något med Murdoch att göra över ­huvud ­taget. Kritiken gäller inte bara de lägre ­ansedda delarna av Murdochs medieimperium: den handlar också om hans mjuka hållning mot Kina, som ifrågasatts av bland andra förre WSJ-redaktören Jim Ottaway och av flera Pulitzerprisbelönta journalister på tidningens kinesiska redaktion,
Men Murdoch behöver inte beveka alla: bara tillräckligt många för att splittra klanen så att den förlorar sin röstmajoritet.

Och Bloomberg då? New Yorks borgmästare Michael Bloomberg, som är huvudägare i finansjätten, har tidigare förklarat att han i framtiden kan tänka sig att sälja bolaget. Prislappen kan möjligen vara för hög till och med för Murdoch, om han går bet på övertagandet av Dow Jones, men i nuvarande marknadsläge vet man aldrig.